Kär men gift...

Kan tyvärr inte dej några råd
MEN jag är i samma sits som du!! Och det är grymt jobbigt, frustrerande och alldeles underbart!!!
Du vet i alla fall att hon är bi, den fördelen har inte jag. Men tycker att hon flirtar minst lika mycket som jag om inte mer.
Otroheten bekymrar mig inte, tyvärr! Mitt äktenskap är inte det bästa för tillfället och får jag till det med henne så gör jag det.

Till TS: Jobbag sits...

Vad vill du göra? Vill du att det ska hända något mellan er?

Go for it! Fråga henne om hon är bi/intresserad?!

Härligt det låter att kunna leva ut känslan! Jag har ett bra äktenskap och vill inte ge upp det men är helt galen i henne. TROTS att hon är olik mig och jag inte tror på oss som par i det långa loppet... Så sjukt. Jag vill bara att jag ska kunna glömma henne men det går inte.Skitjobbig sits!! Jag vill ju hångla med henne, ha sex med henne, skrika ut för hela världen att det är VIIII. Fast samtidigt vill jag inte skilja mig från min man. Och jag tror som sagt inte på henne och mig i det långa loppet. Tror att jag får ett lättare liv med min man, vilken jag också älskar och har bra sex med. 

Det låter säkert helt sjukt. Det ÄR helt sjukt. Dubbelt. Tänker att det kanske gr över om vi hånglar lite.... Eller iallafall vågar prata om det så att jag ser vart hon står...

 

Skulle det vara ok om din man var med också? I så fall kan det ju hända att det blir en fantastisk upplevelse för er båda. Många killar drömmer om att vara med två tjejer.

Hm tänk igen vad du har att förlora, vad du sätter på spel liksom. Har du en affär med denna kvinna så kan det ju förändra hela ditt liv. Det KAN ju innebära att du blir lämnad av din man eller leder till många jobbiga bråk o slitningar er emellan om det kommer fram o han inte samtycker.

Jag har varit i samma sits som du och jag inledde en affär med kvinnan och lämnade min man. Och nu är jag omgift o världens lyckligaste :) Hon är den som jag kommer bli gammal med, vi är verkligen bästa kompisar o partners på ett helt annat sätt än vad det har varit i mina tidigare förhållanden med män.

Det var en jobbig tid innan jag tog alla beslut o gjorde slag i saken men jag kom till en punkt där jag kände att detta bara går inte. Har fått fantastiskt mottagande från släkt o vänner, arbetsplats o barnens skola. Säkert att det snackas en del bakom ryggen men inget som kommer fram till oss. Jag är ju liksom samma gamla trökiga människa oavsett om jag är gift med en man eller kvinna, fast lyckligare :)

Lycka till, du eller andra får gärna maila mig för stöd [email protected] Det kan vara skönt att ventilera med någon...      

Kanske en polyamorös livsstil skulle vara något för dig?

Varför inte berätta för din man att du tror att en bisex tjej på jobbet flörtart med dig?
Se hur har reagerar.
Skulle min tjej vara intresserad av en annan kvinna skulle hon få göra vad som med henne.
Behöver själv inte vara med.

TS tycker du ska följa din känsla, du har det bra på alla sätt med din man men kanske något fattas då du dras till denna kvinna? Håller med (been there) att det som nu är spännande och något kul kan leda till mycket mer än så, tycker inte du ska undvika kvinnan men bara vara medveten om vad ett eventuellt hångel kan utvecklas till mycket mer=) Talar av egen erfarenhet av liknande situation.

Till signaturen (been there), starkt av dig att följa ditt hjärta trots en då säkerligen svår situation. Kom dina känslor till denna kvinna som en chock för dig eller visste du att du var bi innan? Skulle vara kul att höra din historia från start... =) 

Oj, vad enkelt det lät... men usch vad svårt det är!!!  Jag kan inte förmå mej att fråga och en av anledningarna är att INGEN vet att jag är bi.

Nja både och :) Hade bara haft förhållanden o förbindelser med män tidigare men sagt att "klart jag är bi" fast kanske utan att riktigt fundera mer över det. Hånglade väl i tidiga dagar med tjejer på fester men utan att känna något så där... Sen träffade jag min man o vi bildade familj o jag tyckte att jag levde "drömmen". Fast efter flera år så kom alla funderingar; ska vi ha det så här hela livet? Vi hade det bra men levde mer som syskon, jag hade "allt" men kände ändå inte lycka, inte på riktigt. Jag tänkte att det är vardagen och att gräset är inte grönare på andra sidan, kändes lite som att jag var dömd att ha detta liv in till dödagar, vi hade ju våra barn osv
.
SEN träffade jag henne! Jag vet inte riktigt vad som hände men hon slog undan mina fötter, jag blev helt galet tokkär. Jag tänkte på henne dygnet runt fast inget ens hade hänt. Det var så sjukt jobbigt o samtidigt underbart, jag hade allt o vinna o samtidigt allt att förlora. Det var så mycket tankar o känslor o vånda fram o tillbaka... Jag o min man hade det ju ändå "bra" på en viss nivå, jag tänkte att så här blir alla långa förhållanden efter ett tag. Samtidigt hade jag ju inte varit med någon tjej tidigare, jag kanske inte skulle tycka om det på riktigt? Jag visste vad jag hade, skulle jag verkligen äventyra det? Med barn i bilden o allt?

Jag o tjejen träffades sporadiskt några gånge under flera månaderr, hade lite kontakt då o då men hon var ständigt närvarande i mitt hjärta o hjärna. Så en dag kände jag bara att näää nu är det nog. Stannar jag i detta förhållande kommer jag bli gammal o bitter, jag har 1 liv, våga vägra bli bitter! Då handlade det inte heller längre bara om denna tjej, jag kände att jag inte kunde leva kvar i mitt gamla liv OAVSETT vad som hände med denna tjej sen. Så pang boom så lämnade jag min man denna dag. 

Efter det kunde jag äntligen börja dejta denna tjej "på riktigt". Samma dag som jag lämnade min man så berättade jag för släkt o vänner att jag blivit kär i en tjej. Det var superläskigt o jättejättesvårt men oj vad fantastiska människor är. Klart att ingen stod upp för att jag varit otrogen men förstod samtidigt att jag måste vara sann mot mig själv, det var ingetlitet "påhitt" liksom. Senare kunde ju också alla se hur äkta det var o är, hur lycklig o glad jag är nu. För vi fortsatte ju vårt fårhällande o är alltså idag gifta :) Hade ett underbart bröllop med släkt o vänner o barnen. 

Mitt ex o jag har en helt ok relation idag. INTE "tomten är far till alla barnen"-relation men helt ok. Vi träffas ju ofta pga barnen o måste ju ha kontakt pga dem. Det var inte lätt i början o jag trodde aldrig vi skulle komma dit där vi är idag men det funkar.

Till sist definierar jag mig ej längre som bi, jag är 100% gay. Det är SÅ klart o tydligt numera :)