Anonym (känner igen) skrev 2011-09-15 13:27:35 följande:
TS tycker du ska följa din känsla, du har det bra på alla sätt med din man men kanske något fattas då du dras till denna kvinna? Håller med (been there) att det som nu är spännande och något kul kan leda till mycket mer än så, tycker inte du ska undvika kvinnan men bara vara medveten om vad ett eventuellt hångel kan utvecklas till mycket mer=) Talar av egen erfarenhet av liknande situation.
Till signaturen (been there), starkt av dig att följa ditt hjärta trots en då säkerligen svår situation. Kom dina känslor till denna kvinna som en chock för dig eller visste du att du var bi innan? Skulle vara kul att höra din historia från start... =)
Nja både och :) Hade bara haft förhållanden o förbindelser med män tidigare men sagt att "klart jag är bi" fast kanske utan att riktigt fundera mer över det. Hånglade väl i tidiga dagar med tjejer på fester men utan att känna något så där... Sen träffade jag min man o vi bildade familj o jag tyckte att jag levde "drömmen". Fast efter flera år så kom alla funderingar; ska vi ha det så här hela livet? Vi hade det bra men levde mer som syskon, jag hade "allt" men kände ändå inte lycka, inte på riktigt. Jag tänkte att det är vardagen och att gräset är inte grönare på andra sidan, kändes lite som att jag var dömd att ha detta liv in till dödagar, vi hade ju våra barn osv
.
SEN träffade jag henne! Jag vet inte riktigt vad som hände men hon slog undan mina fötter, jag blev helt galet tokkär. Jag tänkte på henne dygnet runt fast inget ens hade hänt. Det var så sjukt jobbigt o samtidigt underbart, jag hade allt o vinna o samtidigt allt att förlora. Det var så mycket tankar o känslor o vånda fram o tillbaka... Jag o min man hade det ju ändå "bra" på en viss nivå, jag tänkte att så här blir alla långa förhållanden efter ett tag. Samtidigt hade jag ju inte varit med någon tjej tidigare, jag kanske inte skulle tycka om det på riktigt? Jag visste vad jag hade, skulle jag verkligen äventyra det? Med barn i bilden o allt?
Jag o tjejen träffades sporadiskt några gånge under flera månaderr, hade lite kontakt då o då men hon var ständigt närvarande i mitt hjärta o hjärna. Så en dag kände jag bara att näää nu är det nog. Stannar jag i detta förhållande kommer jag bli gammal o bitter, jag har 1 liv, våga vägra bli bitter! Då handlade det inte heller längre bara om denna tjej, jag kände att jag inte kunde leva kvar i mitt gamla liv OAVSETT vad som hände med denna tjej sen. Så pang boom så lämnade jag min man denna dag.
Efter det kunde jag äntligen börja dejta denna tjej "på riktigt". Samma dag som jag lämnade min man så berättade jag för släkt o vänner att jag blivit kär i en tjej. Det var superläskigt o jättejättesvårt men oj vad fantastiska människor är. Klart att ingen stod upp för att jag varit otrogen men förstod samtidigt att jag måste vara sann mot mig själv, det var ingetlitet "påhitt" liksom. Senare kunde ju också alla se hur äkta det var o är, hur lycklig o glad jag är nu. För vi fortsatte ju vårt fårhällande o är alltså idag gifta :) Hade ett underbart bröllop med släkt o vänner o barnen.
Mitt ex o jag har en helt ok relation idag. INTE "tomten är far till alla barnen"-relation men helt ok. Vi träffas ju ofta pga barnen o måste ju ha kontakt pga dem. Det var inte lätt i början o jag trodde aldrig vi skulle komma dit där vi är idag men det funkar.
Till sist definierar jag mig ej längre som bi, jag är 100% gay. Det är SÅ klart o tydligt numera :)