NÅGON vuxen som opererat bort halsmandlarna?

Gahhhh! Idag är det dax! Så sjukt rädd! Sedan till råga på allt har båda barnen feber(:

Har pratat med dom på operation flera gånger under veckan, och dom har väl fått övertalat mig!

Nä nu in i duschen och skrubba sig med Hibiscrub!   

Jag återkommer med updatering om några dagar! 

Åh vilken bra tråd! Var snäll och beskriv ALLT när du kommer tillbaka.
Jag kände precis likadant som du, men blev för feg och avbokade tiden jag hade i våras...
Vill så gärna göra det men är sjukt rädd, mest för att dö (Vågar skriva det nu, för jag antar att du redan åkt ) 

Lycka till! Nu är operationen såklart redan över. Lyllos dig "bara" läkning kvar nu då. Om du orkar skriv gärna hur det var både om op och efteråt. Kramar till modiga dej!

Jag tog bort mina som 20-åring, men fick ligga kvar rätt länge på sjukhus efteråt (inte pga av operationen utan pga problemen som ledde fram till operationen). Jag hade dropp med morfin och fri tillgång på glass, så därmed gjorde det inte heller speciellt ont. 

Hej!
Är nu tillbaka hemma igen, och jag klarad det!!!!!  Själva operationen gick bra, men när jag vaknade upp ur narkos så hade min käkled hoppar ur led:(( Och det gjorde skiiiit ont! Halsen kände jag inte av någonting då, utan bara käken.

Det tog en stund innan uppvakningspersonalen fattade att det var käken som gjorde så ont, dom trodde jag låg med viduppen mun för att det gjorde ont i halsen, så dom tryckte in mer mofin hela tiden och sa att det snart skulle bli bättre! Men ingen smärta avtog såklart. Då var klockan 14.10.

När kl var 15.00 började dom fatta att det inte var halsen utan käken som var problemet, kallade dom på läkaren igen. Han kom och kikade igen på mig och sa att käken var ur led. Det bestämmdes att jag skulle sövas igen och "dra" käken på plats igen.

Klockan 15.30 sövs jag igen, och vaknar upp bara en liten stund senare. Det kändes som jag hade kommit till himmelriket! Jag kunde stänga munnen igen:))

Fick ligga på uppvaket till klockan 17.30, och sedan upp på avdelningen.
Först då började det göra lite ont i halsen, typ som en halsfluss.

Har fått god smärtlindring hela tiden, tagit det jag blivit "erbjuden". Har kunnat äta lite glass och lite soppa, dricker svag saft med sugrör.

Nä, får säga att det har gått förvånandsvärt bra (förutom käkleden då) (vilket i sig inte händer så ofta enl läkaren) Visst det GÖR ont, men inte så att man inte klarar av det!

Men det känns väldigt skönt att det är gjort nu i vart fall!        
         
  

   

Oj visste inte ens att käken kunde gå ur led.... Skönt att det gått så bra trots allt.

Vad otäckt det lät, det där med käken. Men vad bra att det gick bra ändå.

Nä, jag kräktes inget blod heller, rätt ovanligt enligt läkarna, beror ju på hur mycket man blöder i samband med operationen. Jag blödde ca 20ml sa dom, och det är rätt lite enligt dom.

Men det gör rätt ont i dag också så klart, känns som en redig halsfluss, men jag "knaprar" citodon och då känns det liiiite bättre. 

Jag tog bort mina när jag väntade min yngste son.
Alltså man har rätt ont efteråt men jag klarade mig bra med alvedonsuppar och flytande föda.
Operationen var värd varje sekund av smärtan efteråt.

Jag är inne på dag 5 efter min operation och måste säga att jag blivit positivt överraskad av att de inte gjorde alls så ont som jag trodde, kanske var de bra att vara beredd på de värsta efter att ha läst forum som denna? ;) Har kunnat äta mjuk och kall mat sedan dag 1...inga spyor med blod heller :) Så va inte alltför oroliga ni som ska göra, tror det är så himla individuellt :)

Tog bort mina när jag var 31, jag var lika rädd som du, och var på väg att ringa och avboka samma morgon, men min sambo körde mig till sjukhuset med hot om att flytta ut om jag inte åkte, sen satt han med mig på avdelningen till de hämtade mig till op, han kände mig så väl att han visste att jag skulle åkt hem om han lämnat mig där.

Operationen gick bra, jag vaknade utan smärta, fick ligga kvar över natten, den lilla smärta som var motades bra med alvedon. Kräktes inget, varken blod eller annat. Var lite skraj att äta, men insåg att knäckebröd tog bort kliet i halsen effektivt, och det gjorde inte ont att äta det. Sen efter 2 dagar lindrig smärta så släppte någon en bomb i halsen kändes det som, det gjorde ont att bara vrida skallen, halsen var markant svullen och jag var blålila på sidorna upp mot käkleden. , och det gick inte svälja. Jag hade fått en bakterieinfektion, så det blev in på sjukan, antibiotika i dropp, och smärtstillande, det är 4 dagar borta som i ett töcken.

Skulle tro att det är högst ovanligt, men bortsett från det, så hade jag faktiskt aldrig speciellt ont efter operationen, infektionen var en helt annan femma.

Imorgon är det min tur, hua......

Jag vet om att detta är en mycket gammal tråd, men jag skriver ändå eftersom att det kanske finns folk som också har lite oro över samma sak. Jag tänker vara helt ärlig med detta, det är det absolut värsta jag har gjort.

För mig var det så att när jag vaknade upp efter att jag hade blivit nersövd så var det även den största chocken i mitt liv, det gjorde så extremt ont. Jag verb inte med dessa personer som kunde äta direkt efter operationen osv, om dem tål smärta riktigt bra eller om det är jag som är väldigt känslig, men läkarna berättar inte hur ont det faktiskt gör. Iaf så vaknade jag 17 ungefär, dem försökte tvinga i mig både vatten blåbärssoppa och isglass, men asså de gjorde så fruktansvärt ont så jag kunde inte ens röra munnen, spänna käken osv. Fick liksom ha den helt stilla. Jag drack en klunk vidd uppvaket, jag grät pga att det gjorde så ont. Efter det så vägrade jag dricka osv. Isglass hjälpte inte ett dugg heller. Jag fick vara kvar på sjukhuset till lite över 23, för dem vågade inte släppa mig.

Nästa dag så hade jag ju då oturen att få en liten bieffekt, min gomspene (saken som hänger från gommen ner i halsen), den blev så svullen pga op så att den typ låg på min tunga, den var dubbelt så lång. Pga detta så kräktes jag mängder och fick lov att åka in till sjukan igen, mådde dessutom extremt illa, tänk dig att kräkas upp magsyra på två stora öppna sår i halsen ;) Det var ren smärta. Läkarna kunde såklart inte göra något heller, jag fick nån liten kortison dryck för att dämpa svullnaden men det gjorde inte mycket. I flera dagar fick jag tvinga i mig 2 tabletter på morgonen, 2 vid lunch, 2 vid middag och 2 innan jag skulle sova. Jag verkligen tvingade i mig dem pga hur ont jag skulle ha annars (när jag jämför nu när jag har varit rejält sjuk någon gång efter och drygar satt sig i halsen och jag verkligen har haft EXTREMT ont i halsen, så mycket som alvedon + Ipren dämpar smärta är faktiskt helt sjukt, så kan inte förställa mig vilken smärta jag hade känt om jag inte hade tvingat i mig tabletterna). Jag har fock förträngt rätt mycket av detta eftersom att det var en sån sjukt jobbig tid. I 6 dagar så kunde jag inte äta, fick lov att åka in på dropp 3dje dagen, fick i mig sjukt lite vätska, den enda vätskan jag fick i mig var när jag svalde tabletterna. Jag har aldrig varit en person son har velat dö egentligen, men under den tiden så ville jag verkligen det, har aldrig varit med om något sp hemskt.

Sen när jag väl började äta dag 7, då så var mina föräldrar otroligt snälla och gav mig mina två favorit rätter, bakad potatis till middag och en speciell soppa till lunch, gick inte att äta mer en tre fyra tuggor utav maten. Idag, 4 år sedan så kan jag fortfarande inte äta dessa rätter, och då tog jag bara max fyra tuggor. Mina föräldrar har blivit förbjudna att ens göra dessa rätter när jag kommer vara i närheten, för jag får panik av ens bara lukten av det. Sen försökte jag äta lite glass.. nu idag är det vissa typer av glassar jag inte kan äta, vet inte varför det bara är vissa.. isglassar går bra, vissa gräddglassar funkar men vissa funkar verkligen inte. Nu blev detta en väldigt lång text så kommer inte gå in mer på detta nu, men kan säga detta, jag har en person med rätt lite pengar på kontot. Jag hade inte gjort om denna operationen för 500k. Möjligtvis en miljon, men femhudnratusen skulle jag inte ens tveka på att inte göra. Så jobbigt var det för mig, och då fick jag inga rejäla biverkningar som vissa andra får heller.

Btw, snabbt. Jag kände aldrig när min skorpa lossnade, märkte inte av det alls, förstod inte riktigt grejen. :)

Jag tog bort mina när jag var 24. Har läkarskräck så jag var sjukt rädd innan operationen, det var tur att narkosen tog så snabbt för jag var påväg att hoppa ner från operationsbordet :)

När jag vaknade efteråt så hade jag ont. Riktigt ont. Men jag ringde på sköterskan som gav morfin så jag somnade om. Detta upprepade sig 1-2 ggr till och framåt kvällen så kändes det bättre. Jag fick en piggelin som sved ordentligt när jag svalde. Men jag fick i mig den och efteråt kändes det lite bättre.
Det visade sig att jag hade blött ganska mycket under operationen (men jag spydde efteråt, varesig blod eller något annat).

Jag fick ligga kvar över natten då min sambo jobbade natt, och de ville inte släppa hem mig själv. Dagen efter så fick jag åka hem med massor av smärtstillande, i form av brustabletter och stolpiller. Vanliga tabletter var inte ett alternativ då det enligt läkaren skulle reta såren. De hade fått sätt några extra stygn då mina halsmandlar var ungefär dubbelt så stora som de ska vara.

De första dagarna är lite av ett töcken, jag låg i soffan, tog mycket smärtstillande och åt glass och drack blåbärssoppa och nyponsoppa. Jag hade fått strikta order om att bara köra flytande föda i minst en vecka, helst två. Efter 5 dagar på flytande föda var jag så less så jag tryckte en pizza, kanter och allt. Det rev lite i halsen av kanterna, men det gick.

Efter det så åt jag vanlig mat, men höll mig fortfarande borta från folk pga infektionsrisken tills att jag hade återhämtat mig helt. Vilket tog ungefär 2 veckor.