Ni föräldrar med hetsigt humör, vad har ni för knep för att inte tappa humöret när barnen utmanar? Behöver hjälp. Jag exploderar och gapar och beter mig som en idiot fast jag inte vill, sedan skämms jag och lovar att det inte ska hända igen. Men det gör det ändå. Hur kan jag göra för att lära mig att kontrollera det?
Jag har inte hetsigt humör men väl en bakgrund med misshandel.
Jag rekommenderar dig att vända dig till bvc och säga att du vill prata med deras psykolog.
Jag gjorde det och fick många bra tips. Har du ett sånt hetsigt humör att du uppför dig så behöver du nog mer hjälp än några tips på familjeliv.
Mycket bra hjälp fick jag. Och jag ringer henne fortfarande ibland när det känns jobbigt.
Lycka till!
Kan rekomendera detsamma... känner en kompis till mig som hade/har grymt hetsigt humör.. Hon har gått hos bvc:s psykolog och är nogo i dagsläget nästan lugnare än vad jag är som för övrigt är lugnet själv. Hon har fixat detta grymt bra... så tycker också du skall kontakta bvc och be om att få prata med deras psykolog!!
Jag har bytt taktik. Jag pratar med dem som vuxna och förklarar hela tiden hur jag känner. Till exempel att nu börjar jag bli ledsen och stressad för att ni inte lyssnar och det är ju när jag är stressad som jag börjar gapa sådär som jag lovat att inte göra.
Det har faktiskt funkat bra och det har inte varit något gap på snart en vecka. När jag talar om vad jag känner och varför jag vill att de ska göra si och så så lyssnar de bättre. Dessutom håller det humöret lugnt också. Den där ilskan pyser liksom ut medan jag pratar. Hoppas det håller i sig nu bara.
Det låter som en bra taktik. Hur gamla är dina barn?
Fan vad bra! jag har mycket att lära från detta med.. Blir precis som du.. Ska ringa till bvc i morgon jag med..
jag har börjat ta lite djupa andetag.. funkar lite..Jag måste oxå ha hjälp med detta!
Låter som om både jag och min man också behöver ta kontakt med BVC. Min man försöker förklara och tala med barnen som vuxna, men jag vet inte om jag tycker det är helt rätt...de är ju barn...och tänker som barn...
Både jag och min man är hetsiga men min man mer än jag och han är dessutom huvudansvarig för barnen, jag börjar känna mig dålig till mods att lämna barnen för länge med honom, då han själv nu kommer till mig och säger att han är en dålig pappa, att han skriker åt barnen etc... och det är pest. Speciellt med tanke på att jag måste resa i jobbet.
Ingen som vet om någon bok eller något till att börja med? Vi bor utomlands så det är lite svårt att komma till ett svenskt BVC.
Kanske något av Ingegerd Gavelin? Eller någon bok om mindfullness eller vad det nu heter. Skulle behöva en bok själv kanske. Idag exploderade jag över de ständiga bråken om vem av tvillingarna som ska stå på ståbrädan just den halvan av vägen. Det slutade med att jag slängde ståbrädan i sjön...Nu får de gå hädanefter.
Slängde ståbrädan i sjön? 
Förlåt, men jag skrattar ihjäl mig. Vilken syn!
Zelia underbart du gjorde vad jag ofta tänker...ibland blir man tokig och då kan det vara bra att göra slag i saken och faktiskt visa på konsekvensen av deras handlande... det var ju också bättre än att slänga en av tvillingarna i sjön vilket kanske också kändes lockande...i vart fall känner jag så ibland...att rätt och slätt stanna bilen och lämna en av ungarna på trottoaren...jag vet att man inte gör så...men man kan väl få tänka så i vart fall...
Just nu lite lugnare hemma, en kille sitter och pysslar bredvid mig och den andra försöker vi söva framför Emil på TV...
Så sitter man här och skäms igen..jag har otroligt hetsigt humör och blir GALEN på mornarna när det är bråttom. Barnen gör ingenting för att skynda sig, inte tillstymmelse till att göra saker fortare utan distraheras hela tiden och börjar pyssla med andra saker.
Väl på skolan tar det en evighet att parkera cyklarna eftersom dom inte vill att dom ska stå på ett visst ställe, en evighet att ta av sig kläderna, börjar prata med kompisar etc..vad gör man?
Ibland står jag inte ut, vill helst byta ut mina barn till några som sköter sig bättre. Ska man gå till psykolog?
Kanske något av Ingegerd Gavelin? Eller någon bok om mindfullness eller vad det nu heter. Skulle behöva en bok själv kanske. Idag exploderade jag över de ständiga bråken om vem av tvillingarna som ska stå på ståbrädan just den halvan av vägen. Det slutade med att jag slängde ståbrädan i sjön...Nu får de gå hädanefter.
Idag fick tvillingarna gå hela vägen till dagis. Inget bråk. Jag borde ha slutat med ståbräda långt tidigare. Vi har antagligen curlat alldeles för mycket 
.
Ronjami: Ja på något sätt så hamnar man alltid i rättvisediskussioner. Dessa tar liksom aldrig slut.