BF juni 2012

känner ni andra fosterrörelser varje dag eller är det lugnare vissa dagar?
har inte känt något extra sprattel sen i förrgår :/

Jag tänkte nog också jobba fram tills runt sista maj. Är ju sjukskriven 50% nu så då hoppas jag orka hela vägen. Sen blir det nog semester tror jag. Finns nog ingen chans att få gp ändå, ingen annan på mitt jobb har fått så jag ska nog inte ens söka tror jag. Sen blir det nog fp från bf som är 6/6. Så tänker jag nu iaf, men jag vet inte riktigt...

Kan ju berätta lite kort bara vad jag råkade ut för häromdagen..

Några på jobbet ville tydligen jävlas/ ställa till med bråk. De har jobbat på arbetsplatsen längre än mig och tror tydligen att dom har mer att säga till om än mig..

Pga att jag är gravid och ändå är i vecka 24 börjar det bli ganska jobbigt (med sammandragningar,ont i ryggen,illamående o.s.v.) och chefen hade sagt att jag får göra lättare arbetsuppgifter istället så jag inte blir sjuk. Mitt jobb är ganska fysiskt tungt ändå med tunga lyft och mycket stående mest hela dagen.

Hur som haver så sa mina kolleger då att "du får bestämma själv imorgon hur du gör, antingen kommer du och gör ditt arbete(såna uppgifter jag blivit befriad ifrån) eller så är du hemma=UTAN LÖN. Jag blev arg/ledsen och berättade för hundraelfte gången att jag faktiskt inte kan göra vissa saker längre, jag blir ju sjuk av detta! Ingen förståelse överhuvudtaget! Och varför ska jag drabbas ekonomiskt och bli utan lön bara för jag är gravid??!

Hennes kommentar var "graviditet är ingen sjukdom" typ "det är ditt problem" Jag reagerade som jag gör då jag blir arg(och med alla graviditetshormoner)och började gråta.. Ringde chefen genast jag kom hem och berättade vad som hänt och han blev ju helt förvånad och kunde inte tro sina öron.. "Helt oacceptabelt!" Han visste ingenting om detta. Han ringde åt dessa personer senare och hörde vad dom hade att säga..  Jag igen var hemma igår eftersom de ville ju inte ha dit mig och jag ville absolut inte se dem!! Hela torsdagen var jag så upprörd av allt detta så jag satt bara och grät.. magen var sjuk och spänd och trodde huvudet skulle spränga! Ska man behöva må så här?! Har aldrig tidigare känt mig så jävla överkörd och illabehandlad!

På morgonen ringde den ena och bad om ursäkt och sa att vi ska nog lösa dethär och att de gjort bort sig.. Men jag hade verkligen svårt att acceptera denna ursäkt. För det r absolut INTE första gången dom beter sig illa mot mig..

Var både till min bm och läkare igår och jag berättade vad som hänt på jobbet. De hade full förståelse båda två och förstod hur jag kände mig. Blev sjukskriven för igår. Men de tyckte båda två att jag ska åka dit på måndag och prata igenom allt och se va de ha att säga. Men blir det ingen ändring på deras uppförande eller beteende så blir jag sjukskriven! Sånt här ska man inte behöva stå ut med! Tycker jag har varit strong under graviditeten då jag endast haft 2 sjukdagar och jag ändå mått så dåligt hela tiden. Men det är ingen som tackar en.. istället får man sån här skit!! Jag vill inte heller gå flera månader hemma och vänta,men vad har man att välja på? Vara på jobbet och må fysiskt och psykiskt dåligt eller stanna hemma?

Varför måste de ställa till med detta? Jag har ändå inte så länge kvar att jobba då jag åker på mammaledigt i april och har semester att ta ut före.. Men det blir 6 jävla långa veckor om man ska jobba med såna personer.

Bävar inför måndagen och hoppas att dom insett vad de gjort, annars får de nog klara sig utan mig.

Oj.. dehär skulle ju bli ett kort inlägg.. förlåt om ni somnat!