Juni-barn

Jag importerade en liten isis fölungen för fyra år sedan när lilleman var liten. Tänkte att det passade bra att rida in henne när han var större o det gjorde jag i somras lugnt o stilla... Nu har hon bara varit o får vara dräktig ifred o passar bra att hon fölar innan mig så det är lugnt när dem går på bete sen så jag får föda i lugn o ro... Vilken planering va ;) vårt barn var ju inte planerat o min sambo var ju inte glad o nu känner han bara press... Men får hoppas att det går över när den lilla/lille tittar ut...

Ska på julbord o magen börjar ju synas o min sambo beklagar mest om någon säger grattis...

Roligt värre... Känner mig bara bortgjord men det är väl snarare han som ska skämmas

Men det är riktigt läskigt när man gör sig så illa... Eller efter slag osv mot magen....

Håller på med hästar o när jag väntade mitt första barn så skulle jag välta på en stor halmbal på en halm kärra som krängde till så jag fick styret i magen o fan va ont o rädd jag blev... Men det var ingen fara alls men man blir fruktansvärt rädd

Mitt liv är kaos o jag blir glad för er skull där ni är två att glädjas över ert mirakel i magen.... Men samtidigt blir jag ledsen när man har en sambo som mår dåligt o kämpar för sina äldsta barn som inte får komma till oss alls... Vilket resulterat i en slutkörd sambo både i energi o känslomässigt mot mig... O fast jag inte tror att han har någon annan så känns det ju så när han stöter bort mig gång på gång o slänger ur sig att han ska flytta, att det är slut o att han inte vet vad han känner för mig osv

Då blir jag ledsen, arg o frustrerad... Här sköter jag allt med våra sexåringar, jobbar natt + extra dagtid, sköter hästar, sköter hemmet o har nu beställt hem pellets för jag står inte ut att frysa eller att våra barn här hemma ska bli sjuka för att han inte kan koncentrera sig på något annat än sina två äldsta barn o gör allt för att jag ska känna mig otrygg o osäker... Ja vi äger ju ett hus tsm men vad händer om han bara sticker o jag står sj med allt...

Ja jag kände senast idag igen... När jag satt framåtlutad i soffan sp blev det väl lite trångt eller nått åt något håll... Så då sprattlade det till lite... Klart jag glädjer mig samtidigt är jag ju rädd för att inte orka när allt är som det är

Ja jag hoppas ju att allt löser sig... Fick höra igår att man inte ens tänker följa med på ultraljudet heller... Fast jag verkligen önskar att han är med... Men men... Vi får väl se... Allt känns tungt o jobbigt just nu i man måste jobba iaf... Har lång dag från 7.30 till 20.45 idag...

Det som är mest sorgligt är att jag o bebis inte betyder någonting för honom... Vi är längst ner på listan...

Vad kostade dem jeansen?

Här är en som blir ensam... Min sambo har sagt nej nu

Ingen aning

Vi har inte fått lagfarten ännu på 1,5 år... Massa strul... Har precis beställt hem tre pallar pellets osv... O min sambo tycker att vi ska vänta att prata med barnen till efter jul