Juni-barn


På hemmafronten inget nytt... Det är mitt standardsvar när folk frågar just nu.
I helgen spenderade jag en heldag med min "bror", min bästa vän sen dagis som är gift med 3 barn... Han vart helt förskräckt när jag berättade hur jag har det och han förklarade för mig att jag inte behöver en idiot som min sambo i mitt liv.
Jag har insett vilket enormt socialt nätverk jag har och som när det krisar verkligen fungerar. Efter att han släppt av mig hemma tog det max 5 minuter innan min telefon började ringa som tokig och det var alla fina vänner som ville tala om att dem ställer upp för mig till 1000% oavsett vad sambon väljer att göra. Allt ifrån att följa med på ultraljud, till att bygga spjälsäng och coacha mig på förlossningen och ta ut de 10 "pappadagar" för att hjälpa mig första tiden. Jag insåg snabbt att det är dumt att inte låta sina vänner få ta del av hur det verkligen är och att det här inte är nått att skämmas över, inte från min sida iallafall...
Nu har även jag nånstans att fira jul. Finaste "bror" med familj tar in mig i sin famn och låter mig fira jul med hans stora familj.. Som hans underbara fru sa "en person mer eller mindre när vi är 25 redan gör ingen skillnad"...
Livet känns lite lättare ett tag igen och jag håller iaf huvudet ovanför ytan och andas så mycket jag kan....
Jag har inte känt nått. Gick in i vecka 16 idag... Men den som väntar på nått gott?
Däremot så i morse när jag vaknade och drog av täcket när jag låg platt på rygg så såg jag hur hela magen är vind.. Den var högre på högersidan och när jag la handen där var det hårt och stort... Så nu syns det iaf lite när jag ligger ner men inget när jag står...