Juni-barn

Tack så grymt mycket alla @-}-- ni är verkligen små änglar. Nu sitter jag å väntar på att mannen hittar en taxi hem. Bebisen mår bra och växer fint, dok så har jag en blödande infektion runt livmodern som ligger och trycker. Fick mediciner och ska äta alvedon för värken ska även vila dagligen fram till söndag då jag ska tillbaka för ett nytt ultraljud och se om infektionen gått ner. Denna infektion har framkallat dessa förvärkar. Nu ska jag hem och vila och se till att ta de lugnt under julen. Å tack än en gång tjejer.

Jag tror jag skiter i allt nu och bara lägger mig och gråter. En trotsig 4-åring med ett humör som heter duga. Jag har ont i huvudet och fogarna så jag gråter av det. Idag skulle jag ha städat och fixat men jag ORKAR INTE!!!

Fy va arg jag är nu.. Mkt riktigt kom ingen o löste av mig efter halva arbetspasset.. Så får stanna 12 Tim på jobbet utan mat dessutom och med huvudvärk, illamående .. Gaah! Känns lagom otryggt å gå till jobbet o inte veta om
Någon löser av en eller inte..

Jjohansson, har tänkt på dig, skönt att bebis mår bra och krya på dig och njut och ta det lugnt över jul.

Ngn som har koll på detta: jag har hb på 120, ferretin ligger ok och järn på endast 5 vilket är alldeles för lite.
Borde jag äta järntabletter då???

Min bm har julledigt...

=)

 

Här blev det tråkiga besked. Min pappa gick bort i morse så det är med blandade känslor vi firar jul idag. Självklart är det galet tråkigt men samtidigt är vi alla lite lättade för att han äntligen slipper att lida. Men jag hoppas att ni alla får en god jul med massor av buffar från magen

Tack alla men tyvärr blev det en resa till och från Uppsala bara för faster. Hoppas på fler chanser snart, njuren passade inte.

Fick nyss det här mailet...

"Jag sitter här och gråter. Jag tänker på dig och hur du är med barnen, hur du är med mig och att du är en väldigt bra person trots dina svårigheter med kommunikation. Det är rätt lustigt med tanke på att vi kan prata om allt annat.
Jag är inte känslolös och det vet du, det gör ont i hela mig. Jag vill inte att något barn ska växa upp utan sin pappa, det är inte rättvist. Jag har försökt förklara min situation och att jag måste hålla ihop tillvaron för mina barn. Jag vet vad ett spädbarn i huset innebär. Jag har som du vet ett krävande jobb och en inte alltför lätt tillvaro. Din familj tycker sannolikt att jag är en idiot och med viss rätt kanske. Du kan komma hit på två sätt, antingen hämtar du dina saker eller så blir du en del av oss."

Vad fan menar han med det? Frågade honom i ett mail tillbaka nyss om att bli en del av dem betyder att jag ska göra en abort...

Det blev en tur in på gynakuten sent igår kväll iaf då sammandragningarna.fortsatte och till slut hade jag ont helatiden och kunde inte gå upprätt. Fick även en liten rosa flytning. Blev ju självklarr jätterädd för att jag börjat öppna mig och att jag kunde förlora lilla hoppsan. Väl inne på gynakuten blev jag omhändertagen av en jättesnäll undersköterska som tog lite prover och gav mig en säng att ligga på tills läkaren kunde komma.

När läkaren kom blev jag jättenervös och började nästan gråta. Jag fick sätta mig i gynstolen nästan direkt så vi kunde se läget. Han mätte tappen med VUL som var lång och opåverkad. Samtidigt visade han barnets huvud, men mycket mer kunde man inte se. Så han gjorde UL på magen också så vi kunde se hela bebisen och hjärtat slå och gud vilken lättnad! Man kunde se allt så tydligt och jag kunde nog till och med urskilja att bebisens näsa är väldigt lik min dotters, en liten uppåtnäsa :). Enligt mätningarna ska jag nu vara i v.15+2 istället för 14+5 som jag trodde, men jag väntar med att ändra mina beräkningar till efter RUL.

Tyvärr kunde han inte göra något åt sammandragningarna så jag fick ta fler panodil och försöka sova med värmekudde hemma. Lyckades somna vid 4-tiden inatt och efter det har det blivit lite bättre. Har fortfarande sammandragningar ibland men inte var 3:e minut som igår så det är på bättringsvägen. Nu kan jag iaf slappna av :).

Ja, vi pratade hela natten i stort sett. Han är rädd för vad omgivningen ska säga. Han är ju inte ens skild på pappret ännu och han är livrädd för hur samarbetet med yngstas mamma ska bli då hon kommer bli helt galen. Han vill egentligen inte ha fler barn men anser att inget barn ska behöva växa upp utan sin pappa. Så han kommer ställa upp och har lovat att prata med mig istället nästa gång han får panik!

Hans dotter vet nu att vi är ett par. Att hon ska få ett syskon ska vi berätta efter RUL om det går bra... Så nu har jag flyttat in i sovrummet på heltid och vi kan ligga och kramas i soffan...

I natt efter att vi pratat klart la han handen på magen och sa skämtsamt "men sötnos, har du ätit för mycket på Mc Donalds?"