Min son slår mig

Hej!
Tack för ditt långa mail med dina både inkännande men också oroade beskrivningar av din 2-åring. Jag skulle vilja börja med att ge dig lite perspektiv genom att säga att en 2-åring är väldigt liten och förstår en del men ganska begränsat av dina förklaringar om känslor etc.
Det låter som om allt ni gjort är helt rätt i teorin, men i praktiken tror jag att du vill att din son ska förstå och utvecklas lite snabbare än vad han mäktar med. Detta är förståeligt utifrån att han har en lillasyster, och du har en ny baby som är 5 månader. Men hur rätt man än gör så går det inte att skynda på ett barns utveckling.
Något som också är viktigt är att veta att han inte har några avsikter med sitt beteende. Däremot så har han som ni konstaterat stora behov av stöd och uppmärksamhet. Han har säkert blivit både besviken och förvånad över att en ny person kommit in och tagit plats. Vad kan man göra när man inte har språket som redskap än, jo knuffa och slå. Ta tillbaka sin plats. Om mamma dessutom varit bortrest så är det naturligt att han förlitat sig på pappa. Och när pappa då plötsligt är ockuperad av lillasyster blir det svårt.
Det faktum att du blivit slagen under din barndom gör att du läser in mer än vad som finns när han slår dig. Din lille son slår för att han vill ha dig och han vill att du ska visa att du vill ha honom!
En två-åring kan inte överge sin mamma.
Mitt förslag är att ni båda hjälper honom och hindrar honom när han slår. Gör som ni gjort trots att han opponerar sig. Sitt med honom i knät tills han blir lugn. Låt honom inte förstöra saker, glasögon el liknande. Du är starkare och klokare. Ta honom i ett stadigt grepp i famnen och håll i armar och sparkande ben tills han slappnar av. Kräv inte att han ska förstå, bara att han känner att du finns där.
Detta är självklart svårt när man också har en liten baby, men ta då pappa eller någon annan till hjälp. Stå upp för att vara den viktiga person du är för honom.
Lycka till!
Margit Ekenbark