Alltid bortprioriterad som bonusförälder
Jag har två barn sedan tidigare, som jag har varannan vecka. Jag har nu även en flickvän som har kommit in i familjen.
Vi är överens om att det är mina barn och att hon bara spenderar tid med dom när det känns bra för henne.
Problemet kommer då hon tycker att jag sätter mina barn först, och hon vill själv komma som nummer ett då och då.
Jag tycker att om jag och min flickvän umgås på kvällarna efter att barnen lagt sig (dom veckor jag har barnen) och sedan varje kväll och hela helgen (dom veckor jag inte har barnen), så får hon mycket mer tid av mig än vad mina barn får. Men om jag, under min barnfria vecka, skulle planera inför barnveckan så blir hon ledsen för att hon känner sig bortprioriterad.
Om barnens mamma ringer och frågar om jag kan ta hand om barnen då jag och min flickvän inte har något planerat (annat än att vara tillsammans, såklart) så blir hon också ledsen för att hon blir bortprioriterad.
Om jag vill använda semesterdagar till att umgås med mina barn så får jag bara använda hälften, för att hon vill att jag lägger minst hälften på tid med henne. Semesterdagar med mina barn kommer hon kanske vara med på några, och på sina semesterdagar som inte är med mig vill hon ut och resa på egen hand.
Jag tycker det är jättejobbigt att hon ger mig skuldkänslor för att jag vill lägga tid på mina barn. Jag tycker inte att jag ger dom onormalt mycket uppmärksamhet. Att jag hela tiden måste tvingas välja mellan tid med mina barn eller göra min flickvän ledsen blir väldigt påfrestande.
Har någon annan upplevt en sådan här situation? Självklart måste man ge upp vissa saker och kompromissa om andra när man går in i ett förhållande. Men att ge upp eller kompromissa kring den tid barn behöver är väl inte rätt?
Tacksam för insikter!