Första barnet, gravid v.14 - hur mycket orkar ni!??
Hej! Det här var så mitt i prick hur jag känner. Så svårt ens för ens partner att förstå känslan tycker jag. Är så otroligt sorgligt på ett sätt med en sådan drastiskt förändring i vardagen. Jag cyklade totalt 18 km om dagen för jobb-pedling, klättrade flera dagar i veckan, gärna ut på friluftsaktivitet nästan varje helg, och löpning där emellan. Det känns skamligt egoistiskt, men måste säga att det känns så tråkigt att inte orka göra allt de där som jag vet får en att må så bra. Är i vecka 13, och är lite piggare på förmiddagar, men behöver fortfarande äta rätt ofta för illamående. Orkat vara ute på dagsturer på skidor på helgen, men att göra något kvällstid är inte riktigt att tala om just nu. Hur blev det för er andra som upplevt samma sak? Kom orken tillbaka? Eller efter förlossningen: här ni lyckats hitta en ny version av erat aktiva jag igen på ett eller annat sätt?
Jag vet att det är ju massor som händer i kroppen, men det är bara en sådan otrolig vardagsförändring som är så svårt att acceptera. Glad för min sambos skull att han kan träna på och orka massa kul, men känner en viss ensamhet i att vara ensam i svårigheterna.
Längtar efter ork och att känna lusten i att orka röra på mig. Tror det kommer ge en större glädje i hela graviditeten i att också känna sig mer som sig själv igen.
Berätta gärna hur det blivit för er!
Tack att du orkar läsa allt, om du kommit hit :)