Hur tänker ni kring IVF och adoption?

Jag hade definitivt ställt mig som sökandemedlem i en organisation nu, även om det (som i AC) betyder att betala om hela avgiften i januari igen - men skillnaden november och januari (när så många ställer sig i kö just av ekonomiska skäl) kan vara jättestor! Sökandetiden behöver man få att börja ticka så fort som möjligt. Även om det inte blir till nästa barn, utan att ni lyckas genom IVF, så kanske det blir till syskon som ni behöver en bra köplats. Man vet aldrig, och i det stora hela är det lite pengar det handlar om.

Vi valde AC, och köade bara där, eftersom de hade fler länder som vi var intresserade av. Men kan man köa i båda så blir det ju ännu bättre  

Att betala pengar till en adoptionsorganisation för att i framtiden eventuellt få en bra köplats kräver i min värld inte annat engagemang än att man kan avvara de pengarna Det är bara pengar. Att däremot på allvar starta upp en adoptonsprocess utan att till 100% vilja få barn genom adoption, är förstås bara dumt och fel - men det har ju ingen menat att de ska göra. Att ställa sig som sökandemedlem har inget med det att göra. Inte med dagens köer.

Sen vet jag inte riktigt varför man ska behöva släppa tankarna på att få barn magvägen för att bli en bra förälder till barn som kommer adoptionsvägen? Gäller samma sak åt andra hållet också då, i rättvisans namn?

Det man däremot måste göra är att inse att alla egna barn är lika mycket värda. Att känna att oavsett sättet som barnet kommer på så är det lika önskat, älskat och värdefullt. Då är man redo att adoptera! Eller föda barn, vilket det nu var man grubblade på

Men då gör ju du skillnad på barn och barn, och inte bara sätten att få dem på?