ciann skrev 2011-11-08 11:23:49 följande:
Det här är en av de företsällningar som florerar som sanning i adoptionsvärlden. Det du säger med det du skriver är att adoptivbarnet är ett andrahandsalternativ som man måste igenom en sorg för att kunna ta emot på rätt sätt.
För vissa kan det vara som du skriver, men inte för alla. För oss var första tanken att adoptera. Efter mental bearbetning gjorde vi IVF. När vi blev gravida kände vi sorg efter adoptivbarnet som inte kom. Och barn nr 2 är just ett adoptivbarn.
Den enda sorg jag känt är den sorg jag kände när det kanske inte skulle bli en nr 2, för att hemutredarna ifrågasatte om vi skulle få adoptera ett barn, eftersom vi inte förstod att vi skulle sörja att nr 2 inte skulle bli biologisk.
Ciann, nej jag skriver INTE att adoption är ett andrahandsalternativ. Som jag skrev är det för EN DEL människor en sorg att inse att det inte blir några biologiska barn. För min personliga del var det så under den tid vi aktivt försökte bli gravida på naturlig väg. När vi insåg att det inte funkade struntade vi både i att utreda saken och att göra IVF - för oss var adoption ett förstahandsalternativ och vi valde faktiskt att skydda oss från en ev. graviditet medan vi stod i adoptionskön. Så var det med det.
Jag kan köpa att man ställer sig i kö i Sverige - för de länder som har lång väntetid i Sverige. Tycker bara att många verkar se adoption som just ett andrahandsval och en backup vilket jag tycker är helt galet.
Och Ethi, nej jag tror inte det är så lyckat att fortfarande gå och längta efter ett biologiskt barn om man ska adoptera.
Men alla gör som de vill (nästan) och jag tror att det var nyttigt att den här diskussionen kom upp.
Lycka till med familjeplanerna, alla
