Min partner är ofta arg och irriterad
Rebellax skrev 2017-12-03 08:34:43 följande:
Tack för kloka synpunkter! Har inte sovit en blund i natt pga detta medan sambon sovit fint här bredvid. Säger väl allt om vem som bryr sig och vem som inte bryr sig. Har kommit fram till att hennes beteende är mest som ett slags skämt som jag inte kan ta på allvar. Hon ska inte få kontrollera mig mer, för jag bryr mig inte. Klart att jag är ledsen men framöver ska jag skratta åt hennes utbrott och inte försöka förstå eller anpassa/förminska mig.
Mitt råd är att du inte accepterar ett beteende där din partner sätter orimliga och orättvisa krav på dig, eller blir irriterad för småsaker som du gör. Du behöver vara tydlig i att du inte godtar hennes beteende och att du kräver en förändring hos henne. När ska du säga detta? Ja, i själva ögonblicket när det händer kan det vara lönlöst, för då är hon i så stor affekt att hon inte har förmåga att lyssna. Det bästa är att du bara ignorerar henne, eller behärskat säger något kort som: "Så länge du beter dig såhär, kommer jag inte att prata med dig. Jag vill gärna diskutera det här om en stund när du har lugnat ned dig."
När saker och ting lugnat ned sig, och ni båda är på bättre humör, kanske försonas, då är det dags. Säg att du inte anser att detta är den typen av relation du önskar vara i. Berätta att du är beredd att hjälpa henna på olika sätt, och vill gärna fortsätta leva med henne, men att du inte tycker det är ok att hon förminskar dig, eller använder sig av tankeläsning eller blir ursinnig på dig trots att du inte gjort något mer än att vara dig själv.
Du behöver vara stenhård på att du inte förtjänar detta (som är en form av projektion av negativa känslor). Kanske du kommer behöva kräva det väldigt tydligt och berätta att konsekvenserna av att hon fortsätter är att ni separerar. Du kanske behöver visa att du menar allvar genom att ta en paus i relationen, flytta iväg i några veckor, etc. Du behöver också vara beredd på att ni kanske inte klarar er igenom detta, utan i värsta fall faktiskt kommer separera.
Men om du inte sätter en tydlig gräns för dig själv - riskerar du att hon tappar respekten för dig ännu mer, och ingenting blir bättre för det. Sedan vet jag inte om du har en viss konflikt-rädsla och helst vill undvika bråk/skrik, men jag tänker att du behöver kanske stanna kvar i konflikten i så fall.
Jag känner igen delar av detta med min egen fru. Hon är av den expressiva personlighetstypen och jag har lärt mig att det bästa sättet med henne är att käfta emot. Att försöka tona ner konflikten fungerar inte, hon är på något sätt ute efter att få bekräftelse på en känslomässig nivå, och om man då bibehåller lugnet och håller tillbaka visar man inte några större känslor, och då blir min fru ännu argare. Men jag tror att om min fru var ihop med en person som inte kunde ryta tillbaka, skulle det sluta i en negativ ensidig spiral av utskällningar och det skulle inte gå i längden. Jag tolererar dock inte att mini fru anför ogiltiga argument, och det tycker jag är viktigt. Om min fru hade sagt att jag tittar för mycket i datorn, är det något jag köper och då kan vi diskutera kring det. Men om min fru säger att hon blir irriterad på att jag har väntat med disken någon timme, tycker jag inte det är ok. Jag får diska på mitt sätt, och om det dröjer en timme så är det okej. Vi har ibland stora konflikter, men vi kan kommunicera om dem och hitta någon form av lösning i dem.
Ett tag ville hon förbjuda mig att typ: "andas", och då blev man nästan rädd att man gjorde fel, vad man än gjorde. Det blev en tid av väldigt dålig stämning och många konflikter. Men efter parterapin så blev det lite bättre, och konflikterna har trappats av.
Det är nog väldigt vanligt att man har den här typen av problem i ett förhållande. Du är inte ensam. Kämpa på och stå upp för dig, du har ju förstås 50 % rätt att bestämma saker där hemma, det kanske du behöver påminna henne om.
Lycka till!