Var finns alla ensamma pappor?
Jag sitter ibland och undrar hur en pappa kan se på att vara ensam. Vad letar ensamstående pappor hos en tjej? Finns det lika många ensamma pappor där ute som mammor som vill hitta någon, som vill ha en familj igen.
-
-
Svar på tråden Var finns alla ensamma pappor?
-
Vi finns men det är ju inte lika utåt vanligt .. Jag har haft min snart 5 åriga son helt själv sen sekunden han "kom ut.
-
vet inte hur ska man borja är ny på den här men det är så mycket känslor som man bär att det känns rätt att dela med andra har precis sluta en relation som jag kändes att det var äkta men så var det inte o det så gör mest ond är att min son saknar henne o frågar efter vart hon är o så vidare o jag vågar inte berätta sanningen att det är slut hon kunde inte släppa sin ex o jag viste inget om det så jobbit
-
Det är svårt att träffa någon. Oavsett om man har barn eller inte, det innebär en massa anpassningar,
och när ett eller flera barn på båda sidor är inblandade blir det desto svårare.
Det är fler inblandade som kan bli ledsna,
men samtidigt kan det hända om man redan är i ett förhållande och man bestämmer sig för att separera..
Barnen blir alltid lidande. Och själv blir man inte världens gladaste och vackraste person när ett förhållande tar slut.
Men jag vill inte vara ensam till mitt barn är stort, hon blir ju lika ledsen om det händer när hon är tio som nu,
jag vill att hon ska får syskon och en "riktig" familj, och jag vill hitta kärleken och någon som tycker om mig och min dotter som vi är..
Önskar det inte var så svårt! Är INTE intresserad av dejtingsajter, har många killkompisar som ligger runt med hjälp av dejtingsiter och litar inte på det forumet,
så HUR hittar man nån igen? I skåne? Makalösa föräldrar verkar ju inte en ha tillräckligt med medlemmar för att ha några aktiviteter...
-
jag är singelmamma, numer. Mina förhållanden funkar aldrig. Antigen är det mitt val av killar som är fel eller att man inte passar ihop.
Det är tråkigt att vara själv. Men man måste kanske lära sig. Känns elakt att sonen får träffa killar som är med oss ett tag och sedan funkar det inte längre. Jag måste sluta. För den rätta verkar ju inte finnas på riktigt. Även om jag trodde det tills nyss..
jaja. Fast har aldrig träffat ngn som själv har barn. -
Nä Makalösa föräldrar verkar ju inte alls ha något på gång här nere...Clear1 skrev 2013-01-25 22:26:33 följande:Det är svårt att träffa någon. Oavsett om man har barn eller inte, det innebär en massa anpassningar,
och när ett eller flera barn på båda sidor är inblandade blir det desto svårare.
Det är fler inblandade som kan bli ledsna,
men samtidigt kan det hända om man redan är i ett förhållande och man bestämmer sig för att separera..
Barnen blir alltid lidande. Och själv blir man inte världens gladaste och vackraste person när ett förhållande tar slut.
Men jag vill inte vara ensam till mitt barn är stort, hon blir ju lika ledsen om det händer när hon är tio som nu,
jag vill att hon ska får syskon och en "riktig" familj, och jag vill hitta kärleken och någon som tycker om mig och min dotter som vi är..
Önskar det inte var så svårt! Är INTE intresserad av dejtingsajter, har många killkompisar som ligger runt med hjälp av dejtingsiter och litar inte på det forumet,
så HUR hittar man nån igen? I skåne? Makalösa föräldrar verkar ju inte en ha tillräckligt med medlemmar för att ha några aktiviteter...
Jag har försökt med dejtingsajter från och till, men än så länge har jag inte hittat någon vettig kvinna där. -
Gotlänning skrev 2011-11-19 23:14:18 följande:Tänker inte särskilt mycket i ämnet då livet (och med det kärlek) är det som händer när man planerar livet rent generellt. Jag har min son som är allt för mig vilket gör att den dam jag träffar ej kommer åka shotgun med mig och vilket "so far" har gjort allt så in i h*lvete krångligt. Träffade en underbar tjej där allt kändes rätt där humorn stämde men likt förbannat efter hur tiden gick så märkte jag efter små kommentarer att detta funkar inte och kommer inte funka i längden då denna tjej i princip ber mig att välja... tjaba och hejdå sa jag. Numera så är det bara jag och grabben och det har jag vant mig med, jag behöver lixom inte en tjej för att vika mina kalsonger, jag kan laga mat, jag kan tvätta och städa, jag kan ta hand om ett barn. Problemet som det verkar och som jag har lite kul åt är att är man 35år och singel så är det fan fel på en, åtminstone på denna inavlade ö, lite fel på mig är det ju men v*fan... hos vem är det inte det? Klart det finns ensamma karlar, att tro annat är dumt, problemet/grejen är att somliga av oss tar saken väl på allvar och kanske inte tillåter oss att blanda in en tjejs fingrar i vårat liv, bara för att ni är tjejer så vet ni f*n inte bäst vad gäller barn. Nu lät jag väl aggresiv i det sista men personligen så letar jag inte efter en ny för att fylla ett tomrum utan lever mitt liv som alla andra och det som dyker upp medans jag lever mitt liv är just det jag kallar "mitt liv". Tro inget annat ensamstående mammor, det finns många av oss där barn och familj kommer före det klassika "knulla".
-
Tja, jag är en deltidspappa på 44 i Malmö som varit singel sedan våren -12. Trivs bra med att bo själv men vill gärna träffa en kvinna att dela tillvarons sällsamheter med
att bilda familj betyder dock inte tvunget att det måste födas mera barn i den nya relationen.
-
Ungefär samma här... fast 37, Lund, singel sedan sommaren -10....Ernst Hugo skrev 2013-01-26 00:01:32 följande:Tja, jag är en deltidspappa på 44 i Malmö som varit singel sedan våren -12. Trivs bra med att bo själv men vill gärna träffa en kvinna att dela tillvarons sällsamheter med att bilda familj betyder dock inte tvunget att det måste födas mera barn i den nya relationen.
-
Ensamstående pappor. ha ha ha
Definitionen av riktiga förlorare.
-
Oj, du måste ha liten snopp - beklagarWilner skrev 2013-01-26 09:07:03 följande:Ensamstående pappor. ha ha ha
Definitionen av riktiga förlorare.
