Hur visar din man/kvinna att han/hon älskar dig?

Min man visar på väldigt många sätt att han älskar mig.
Han säger det. Ofta. Han tar i mig. Ofta. Om så bara en hand på ryggen när han går förbi. En kyss i nacken. Vi älskar fortfarande nästan varje dag. Han ler när han ser på mig, han ger mig djupa varma kramar och andas in min doft. Han talar om för mig att jag är vacker. Han håller om mig och säger - fy fan vad jag är lyckligt lottad som får dela mitt liv med dig.
Han bjuder mig på små hotellweekends, han älskar att laga mat till mig även om det är mitt i veckan och han köper rosor utan anledning. Han tänder ljusen i fönstret för han vet jag tycker om att se det när jag kommer hem.

Så min man är nog väldigt romantisk. Vi har båda två varsin skilsmässa bakom oss, och kanske är det så att vi båda vet väldigt väl hur vi inte vill att ett förhållande ska vara - det ska aldrig kännas som om vi lever parallellt, vi ska inte vara tillsammans av praktiska skäl eller för barnens skull (vi har tre tillsammans fast inga gemensamma), och när dagen är slut så ska vi avsluta den tillsammans inte framför varsin dator eller tv eller jobb.

Vi är inne på femte året, så det känns som om det funkar. Jag tror han skulle svara ungefär detsamma om hur jag visar min kärlek för honom...

Min sambo är den bästa sambon i världen!

skriver söta sms, han ringer från jobbet i bland
skriver även mycket från msn då han jobbar med datorer, och skickar hjärtan eller uppmuntrande ord,

hemma ger han massage, myssex, han kysser mig ofta, ger komplimanger. vi tar väldigt mycket i varann. kramas håller hand ute och är väldigt intima.

och till min födelsedag köpte han super dyra frisörhårsaxar som jag hade i smyg velat ha men för dyrt för mig att köpa.. och jag skulle aldrig be om en så dyr present någonsin! men han köpte det av kärlek just för att det är mitt intresse som hobby.

vi har månadsfirande varje månad, då vi äter gott,ser film och bara är nära.
han tar barnen på morgonen ger mig sovmorgon och gör frukost  

under förlossningen i februari av vårt första barn var han fantastisk! han fixa med min musik jag ville ha, serva med vatten mackor, massera, nöp för att distrahera min smärta, han bokförde allt som hände. lämna mig inte själv en sekund, han krama, höll hand, han berätta hur jag skulle andas fick mig att foka, han stötta när det var jobbigt. han hängde över mig under krystvärkar (och titta inte en enda gång ner) och fick mig att kämpa, han viska uppmuntrande ord och förståelse. efter förlossningen tog han hand om allt

inkl mitt tidigare barn samt vår lilla egna.

han tar ut semester på loven, han tar nätter när nån av barnen är sjuka. han städar,diskar,tvättar och jobbar heltid.

och ja jag uppskattar honom, jag säger VARJE dag hur glad jag är att jag tillslut träffa rätt karl och jag uppskattar honom o älskar han så fruktansvärt mycket.

vi är inne på 3 året tillsammans och med denna början av våran relation och att vi aldrig ens bråkat en enda gång så är jag helt övertygad vi håller ihop tills vi dör. jag gör allt för att ha honom kvar 

Det låter helt underbart

Ojojoj...klassisk fråga du...

Alla är vi så olika och har så olika syn på vad som är att visa uppskattning, visa kärlek.
Akt dig att fastna i "ditt" sätt att se på det hela.
Du har ju valt honom för att han är han....försök inte forma om honom till dig...

Jag är som du. Jag gör fina presenter, planerar mysiga dagar ihop och skickar sms.
Min man är inte sån. Han tycker att det är fint att jag är sån men han kommer sig inte för. Han har inte köpt blommor mer än typ 2 ggr på alla år och tänder inte fina ljus och ordnar gulliga saker. Han börjar inte varje dag med ett berätta att jag är hans livs kärlek...
Betyder det att han älskar mig mindre än vad jag älskar honom? Absolut inte.
Betyder det att jag ständigt och jämt går och undrar om han veeeerkligen älskar mig.
Nä faktiskt inte.
Han har bara ett annat sätt att utrycka sig. 

Min man har aktivt valt att vara med mig. Han är sån som person att han aldrig skulle vara med mig om han inte kände kärlek.
Varje dag som vi stiger upp tillsammans och fortsätter vårt liv tillsammans så bevisar han för mig att: japp även idag så vill han vara med mig.
Varje gång vi sätter oss ner och planerar semestern inför sommaren eller julen så visar han att: japp, jag ser oss som ett par även då.
När vi köpte hur och sen skaffade barn så bevisade han att japp, detta vill jag göra med dig

Försök och hitta småsaker som din man görn i vardagen och försök att se utanför ramarna.
Det är inte bara blommor och chokladdoppade jordgubbar som är romantik.

Som exempel. Min man vet att jag helst vill ha en viss kaffesort. Senast han var och handlade så fanns inte den i vår vanliga affär. Då åkte han till nästa affär bara för att köpa den till mig.
Eller att han vet att jag helst inte vill missa ett visst tv-program och satt dvdn på inspelning de gånger jag inte hinner hem för att se det... 
Fint och omtänksamt. Och ett tydligt teckan på att han vill att jag ska må bra och vara glad. Att det är viktigt för honom. Att han tänker på mig...

För är det inte det som blommor och sms och allt annat fint åxo symboliserar. Olika sätt att säga, jag tänker på dig, du är viktig för mig, jag älskar dig....

Alla tycker inte att romantik i den bemärkelse du beskriver är viktigt. Jag till exempel uppskattar en spontan kram mer än en candle light dinner, eller att maken ställer upp och hjälper mina föräldrar med diverse saker. Det för mig är mer bevis på kärlek än ett gulligt sms. Inte för att jag inte uppskattar den sortens romantik också, för det gör jag absolut.

Så mät inte din mans kärlek i hur många middagar han fixar, eller i hur många sms du får. Försök se hur han visar sin kärlek och mät utifrån det istället.

Dels så säger han det ofta, att hanälskar mig, skriver det i sms från jobbet, ringer ibland. Bjuder ut mig på dejt (resturang tex) har jag haft en tråkig dag kommer han hem med kinderägg (internskämt) lagar mat till mig, eller sitter bredvid och håller mig sällskap när jag lagar. Har jag händelsevis glömt att ge honom en puss när han kommer hem utbristerr han "jag har inte fått nån puss idag!" och så pussas vi en stund. Även när vi inte umgås med varandra här hemma så att säga, så söker vi kontakt och bekräftar den andres närvaro i hemmet iaf. En dask i rumpan när man går förbi, en slängkyss, eller bara "Calipsoooo!" - ja? "hej!" eller frågar vad jag gör. Men allra bäst tycker jag om när vi myser, och han smeker mig på kinden och kysser mig i pannan ochpå ögonlocken, det känns som en kyss på självaste själen :) Men allt det här händer ju inte varje dag, ofta sitter han och spelar och hör inte ens vad jag säger, men när han gör paus så brukar jag få en puss i förbifarten iaf, eller så berättar han om någonting som händer i spelet. Även om jag tycker det är fullkomligt ointressant så känns det ttrevligt att han involverar mig i det han gör.

Min sambo visar att han älskar mig varje dag med små små detaljer typ som kärleksfull beröring, lagar ibland middag åt mig,ger mig massage och säger att jag är vacker varje dag. han överraskar mig altid med myskväller som han planerat med levande ljus, god mat och massa gos.
han tog med mig på hotellweekend på min förra födelsedag för att jag behövde lite extra lyx och avslappning (är mamma och gravid) sen gick vi på stans finaste restaurang det uppskattade jag verkligen han visste att jag velat gå dit i flera månader... :) Han köper ofta mina favorit rosor å kommer då och då hem med något jag sagt lite snabbt att jag någongång ville ha ... han är kanon romantisk :D

själv försöker jag överaska honom med jämna mellanrum med saker jag vet att han tycker om, fixar alltid så han känner sig extra speciell på sin födelsedag, jag är gärna uppe hela natten och gör en tårta och bakar så han kan få en fin frukost innan jobbet.

Vi är är nog lika romantiska båda två :) 

Fina smycken, levande ljus, middagar, picknick, sms m.m. är min sambo duktig på.

Men det är faktiskt inte någon bra sätt att mäta kärlek på tycker jag, för även en sliskig otrogen kille skulle kunna köpa lite rosor och fixa middag till mig.

Jag vet att min sambo älskar mig för alla stora och små uppoffringar han gör för mig. Han ger mig sista godisbiten även om han är lika sugen som jag. Han skulle offra sina drömmar för att jag ska förverkliga mina. Han ger mig sin vinterjacka när vi är ute om jag skulle frysa. Han tar över all hushållsansvar om jag skulle inte orka. Han lagar min cykel, fixar stopp i avloppet, gör rent efter katt/hundspya. Han prioriterar mig, respekterar mig och lyssnar på mig.  

Det är så han visar att han älskar mig, inte genom sms, pyssel och levande ljus. Men självklart uppskattar jag alla romantiska gester.  

 

Kom på mer lite fina gester jag uppskattar. Som att jaga nattfjärilar när vi skall sova, fast jag är den enda som tycker dom är störiga, delar med sig av mer än halva filten när vi sitter i soffan fast det var han som hade den först, värmer mina fötter mot hans kropp när jag fryser, låter alltid mig välja/ta först när vi äter, skjussar mig till macken när jag glömt köpa ciggaretter fast han redan krypit ner i sängen, låter mig stå i varmvattnet när vi duschar samtidigt, lånar ut hans sista par rena strumpor, tar emot mig när vi klättrar över staket eller halkar på isen. Min poäng är alltså att det inte behöver vara romantiskt med utstuderade planer, spex, event, presenter och komplimanger, utan små saker han antagligen inte ens tänker på själv, men som han gör spontant för att jag är honom kär helt enkelt.

Jag har ju två, så jag är rätt bortskämd, men det kan komma i form av gulliga sms, kramar, fina ord och närhet, att jag får någon lyxig chokladbit eller en blomma, eller för all del, 50.000 på mitt bankkonto, bara för att ha en "fuck-off-budget". Sedan det faktum att de bor med mig och försörjer mig förstås ...

Jag är så bortklemad att det nästan är löjligt.

Tack för alla svar!

Jag saknar även vardagsromantiken, även om han faktiskt blivit lite bättre på att ge spontana pussar och kramar.
Han låter mig oftast få som jag vill, han gick med på att köpa hus för att jag önskade det och han kommer hem tidigare från jobbet om barnen är omöjliga. Så det är väl lite romantik från hans sida.

Men det väldigt svårt att få honom att se mig och barnen och låta våra behov/önskemål gå före hans. Han tar ALLTID mat före oss andra, jag får lägga upp maten åt barnen och när jag väl sätter mig har han redan ätit klart och lägger sig på soffan för att hinna vila en stund.
Har tar ALLTID sista kakan/godiset/snacksen utan att fråga om någon annan ville ha.
Han går aldrig ut med barnen även fast han vet att de älskar att vara i lekparken, han sätter de framför TVn och sen ligger han och halvsover i soffan.
Han kommer aldrig med förslag på familje-/paraktiviteter. När jag kommer med förslag så säger han att han bara vill slappa.

Vi kompletterar varandra oerhört bra, och vi fungerar bra som vänner, men kärleken och romantiken fattas.
Så jag funderar oerhört mycket på om jag vill fortsätta leva med honom som han är.