Hej Puyol, jag känner igen mig så väl i detta!
Jag har haft såna där ryckningnar i 5 år, sen jag var 27. Varje dag och överallt, och då menar jag verkligen överallt. Känner igen mig i det att dom flyttar sig och kan liksom haka upp sig på samma ställe.
Blir sämre om jag sover dåligt eller är orolig och spänd i största allmänhet. Innan mens blir det också värre. Ibland kommer dom efter ansträngning men för det mesta inte.
Har inte blivit utredd för detta annat än för 4 år sedan av en vanlig läkare som avfärdade både als och ms.
Fast jag levde med oron i ytterligare 1 år, hade liksom svårt att tro på den där läkaren...
Men nu har det som sagt gått 5 år, hade det varit als hade jag nog inte suttit här idag tror jag...
Har lärt mig att leva med rycken och när jag väl lärde mig det ebbade dom ut en aning. Jag skulle säga att det har gått från 10 ryck/minut till kanske 1 per timme. Ibland färre än så.
Jag har mina teorier om att en till synes lindrig whiplash-incident utlöste rycken, men det är ju inget man kan ta reda på eller bevisa. Har dock vissa kroniska problem med nacken, domningar i ländryggen sedan dess.
Har provat kiropraktor och dylikt men det enda som verkligen hjälper är vila, avslappning, sömn och inte minst motion. Har levt ett oerhört stressigt liv både fysiskt och psykiskt under lång tid, det klart att det leder till anspänningar av olika slag förr eller senare.
Jag tror verkligen inte du behöver oroa dig, vet att det är lättare sagt än gjort men försök lita på vad läkaren säger. Det hade märkts på många sätt om det hade varit als. Dessutom är det så oerhört sällsynt i vår åldergrupp, plus att det i dom allra flesta fall börjar med att man har svårt att använda ett ben, hand/arm eller att man får svårt att prata.
Jag tror på godartat ryckningssyndrom!