HUR kan ni tycka att Anna Wahlgrens metoder är okej??

5 m m är väl inte hennes påhitt. Har ju t o m en länk på sin sida som sågar den vid fotknölarna : www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/dod-at-5mm-the-controlled-crying-method

De jag känner som tagit delar av hennes metod (jag vet ingen som följt den slaviskt) har inte gjort det för sitt eget höga nöjes skull utan för att hjälpa sina barn.

Jag kan berätta hur det var när mitt fjärde barn var spädis. För att göra en lång historia kort så var hon helt otroligt kräkig, rapig och orolig i magen. Förmodligen reflux men det utreddes aldrig eftersom hon gick upp i vikt som hon skulle. Men om hon åt närmare än 2 timmar innan hon skulle sova så kunde hon inte sova. För mycket kräk och rapar och obehag kvar i magen och antingen somnade hon bara en liten liten stund och vaknade helt hysterisk eller så somnade hon inte alls och blev lika hysteriskt övertrött. Eftersom man utan rutiner inte säkert vet vad som felas det helt hysteriska barnet så gör man allt som står i ens makt för att få det att komma till ro och till slut slår en tanken. "Tänk om hon är hungrig" och så ammar man och så sätter man bebisen (och för all del sig själv) i rejäl knipa för då är det flera timmar kvar innan hon får en chans att sova ordentligt. Vi hade dagar där hon skrek hela dagarna även i sjalen och alla kvällar var ett rent helvete med en helt hysterisk bebis som skrek, kräktes och ammade och ibland nästan tuppade av av ren utmattning i min famn men vaknade snart igen med ett illvrål.

Så vi tog ett av AW scheman när hon var 4 månader. Modifierade det lite efter våran dag (hämtning på skolan och sånt) och så körde vi på det 2 veckor. När hon skulle sova dagtid så gick jag helt enkelt med vagnen eller henne i sjalen hela den tiden för då sov hon som regel. Direkt vi fick in ett fungerande mat och sovschema så blev hon en helt annan bebis. Då kunde jag se till att hon hade sina 2 timmar från mat till sömn och jag kunde hålla henne sovandes så pass att hon vaknade utsövd och hungrig (så att hon åt och klarade sig över nästa sömnpass) och t o m kvällarna blev ok. Hon hade fortfarande besvär från magen vilket var tydligt på natten för hon sov fortfarande otroligt oroligt och kräktes på nätterna också men med fungerande mat och sovtider på dagen och vettig läggningstid på kvällen så kom hon på rätt sida gränsen för att stå ut. Hon blev aldrig övertrött längre och magen fick stunder då hon inte behövde kräkas och rapas.

När hon blev 7 månader och slutade kräkas så började även nätterna fungera.

Efter de första två veckorna som hon sov på schema så sov hon som regel som hon "skulle" av sig själv. Ibland vaknade hon lite för tidigt och gick ibland vagna om (inte fullt så hårdhänt som AW) och annars fick hon ta igen det på sovpasset efter.

Jag sövde även henne genom att buffa i rumpan (eller skaka sängen med vussanlulltassar) och det funkade jättebra för oss, hon var aldrig lessen. Jag kunde ju helt enkelt inte amma till sömns och att lägga över från sjalen funkade inte alls för då vaknade hon men att lägga henne på mage och söva med rumpbuff tyckte hon jättebra om. När hon var stor nog att sluta kräkas så slutade jag också söva henne för då gjorde det inget om hon inte låg precis stilla när hon skulle somna, hon kräktes ändå inte ner sängen och då gick jag bara ut och hon somnade själv. Helt utan att bli lessen. Blev hon lessen någon kväll gick jag bara in och buffade lite och så somnade hon själv efter det.

Jag tror inte AWs metoder passar alla barn, jag tror inte man ska köra dem så strikt som hon gör. Jag tror heller inte man ska låta barn skrika utan att göra något åt det.

MEN, det finns barn som måste styras upp rutiner på för att fungera, som inte kan släppas fritt på amning och sömn för att de inte fixar att sova om de ammat för sent och de fixar ju absolut inte att tacka nej till mat som serveras för att de eg borde sova. Där det inte handlar om att man som förälder vägrar anpassa sig efter barnets rytm utan där barnet behöver hjälp att få en fungerande rytm.

Jag fick begränsa hennes amning till 2 ggr per natt i princip från start för att annars kräktes hon ner hela sängen så vi fick upp och byta lakan och då vaknade hon till rejält och blev väldigt olycklig. Jag har trots det sovit otaliga nätter i kräkpölar (hon fick den sista torra fläcken) och vänt och vridigt på oss i sängens alla riktningar för att få lakanet att räcka till. Jag har sovit med mina fingrar i hennes mun för att hon ska få snutta (tog inte napp) utan att få i sig mat så eländet skulle börja om. Det är INTE för att det är kul som man sover med ett finger i sitt barns mun hela natten. Det går inte sova så och det hade varit så mycket enklare att bara amma om det varit ett alternativ.

Men en fördel som kom med allt detta var ju att hon lärde sig somna utan att amma från start så det blev ju ganska enkelt att få bort nattamningen sen när hon var större och inte behövde det längre och på köpet slapp vi då helt kräk på nätterna.

Nä det var ingen allergi, det var kräkningarna och rapningarna som spökade Jag provade allt i matväg och då menar jag allt. Jag levde på endast ris och rapsolja i tre veckor och det gjorde ingen som helst skillnad för hennes välmående. (min tvåa reagerade på mjölk så det var mitt första test men sen blev jag mer desperat och tog bort allt som gick)

Det som gjorde skillnad var att hon fick nog långt mellan mat och sömn så att hon hunnit kräkas klart och få upp all luft. Då kunde hon sova och kunde hon sova så fungerade hon till nästa sömnpass. Hon svalde helt sjuka mängder luft när hon ammade så det behövdes lång tid för att få upp både luften och kräset som följde med.

Du får tro precis vad du vill men jag vet hur spädbarn som mår bra fungerar och då kan de få äta och sova precis som de vill och det bara funkar. Jag har haft såna barn också. Men det jag försöker säga är att ALLA barn fixar inte det för att de helt enkelt inte mår bra av att sköta sig själva och för de som inte funkar av sig själv måste man hitta en vardag som fungerar.

En bebis äter inte bara när den är hungrig. Den äter när den har hysteriskt ont i magen eller när den är trött eller närhelst ett bröst kommer i närheten. Den sover när den är trött om den _kan_ sova när den är trött. Här kommer ju inte bara bebisens rymt in i det hela utan den måste ju anpassas efter storasyskons skoltider och liknande. Det är få barn som inte ö h t vaknar till när den flyttas från en varm bil ut i -25 för att gå över skolgården (och nej vi har inte gångavstånd till skolan)

Tro mig, jag har provat bebisar utan kroppsliga bekymmer också och jag har haft bebisar som skött sig själva och fungerat jättebra med hur fria tyglar som helst.

Personligen tycker jag det är bättre med rutiner och en bebis som mår bra än en bebis som skriker i hysteri hela kvällarna för att den har ont, är övertröt. och inte kommer till ro. Men det är ju en smaksak förståss.

För att hon gick upp i vikt och alltså var det inget medicinskt bekymmer att utreda. De tog däremot allergiprov men de visste jag ju redan skulle vara negativa.

Hon mådde absolut bättre av rutiner så att magen fick vila lite emellanåt så att hon kom till ro och kunde sova på dagen.

Jag sa inte att man skulle föllja AW slaviskt (gå till baka och läs om ifall du tyckte det). Det jag sa är att det finns en del av henne verktyg som faktiskt kan vara till hjälp om man anpasar dem efter vad som passar ens bebis.

AW verkar skruvad på så sätt att hon går för långt i allt hon gör, men det gör inte allt hon säger till helt värdelöst om man tillsätter en gnutta sunt förnuft och lyssnar till sin bebis under tiden. T ex så hade jag aldrig fått in schemat på dagtid genom att bara vagna om eller buffa om. Det hade inte gått. Alltså tog jag prommenader med vagn eller sjal den tiden som krävdes för att banet skulle sova rätt tider. Sen när är en 2 timmars sjalsprommenad barnmisshandel? Likadant med buffningen. Mina barn har gillat att sövas och sövas om på natten genom att man buffat på rumpan. jag tycker _inte_ man ska hålla fast och tvinga ett hysteriskt barn men ett barn som somnar om eller kan underhållas sömnen på genom att buffas lite ser jag inte som ett problem alls.

Fast isf är det mina bröst som är felinställda för nog har de skickat på full fart direkt en bebis närmast sig och då har de svalt massor av luft även om de eg inte velat ha mat. Oftast har de blivit tokförbannade på kuppen också för att det kommer en massa mat när de inte vill annat än att suga.

Min trea som var en supernöjd bebis han snuttade igång och sen bara släppte han och väntade på att det värsta skulle spruta ut och sen kunde han snutta lite och sen var han nöjd. Men han är den enda som klurat ut den :)

Fast den behöver ju inte äta sig mätt för att svälja så mycket luft att det blir ett problem. Den suger för att den behöver suga för tröst men det gör ju också att det kommer mat och mat är ett problem i det läget även om det inte är jättemycket för med den första maten med bra tryck i så kommer en massa luftsväljande.