LiJon skrev 2012-06-07 18:25:14 följande:
Bubbs; Inte förlorat vänner direkt, mer att jag känner mig mer ensam fast jag inte är det. Speciellt med min syster och vår bästa kompis, vi tre har alltid umgåtts och varit supertighta, delar allt liksom och jag trodde inte det skulle förändras när jag blev gravid. Men nu umgås de rätt ofta bara de två, för att "det ibland inte är någon idé att fråga mig", när de t ex. varit ut och gått eller varit och tränat, eller som igår (fick jag se på facebook) var de till Stockholm och grönan en heldag (2 timmars tågresa härifrån) utan att jag visste om det. Jag blev jättelåg efter det, kanske verkar löjligt men jag kände mig så sjukt utanför. Det finns liksom inte på kartan att de INTE skulle säga till mig att de skulle dit, vi pratar varje dag men tydligen ändå... Jättetråkigt med din kompis! Mina har ju inte varit elaka på det sättet, det är nog mer omedvetet från deras sida. Vore jag du skulle jag nog konfrontera och berätta hur besviken du är.
Jag och en av mina närmsta vänner sen mellanstadiet bröt kontakten för precis ett år sen av olika anledningar, först tänkte jag inte så mycket på det för jag var så besviken på henne, det är först nu på slutet av graviditeten som jag inser att jag verkligen saknar henne och önskar att hon hade varit med på den här resan. Vet inte ens om hon vet att jag väntar barn.
Jag förstår precis, känns tråkigt när man inte ens blir tillfrågad, och man känner sig utanför, precis som du säger.
Jo, jag borde konfrontera henne.. Tycker det är konstigt hur man först kan tycka någon är så dum som skaffar barn, och sedan verkar hon ändå vilja vara så delaktig.
Fast hon är väl avundsjuk, hon har själv velat ha barn länge men hon är inte i något förhållande, så hon tycker väl att det var hennes tur att få barn för att hon anser sig själv mer mogen för rollen, tydligen.
cupcakekiller skrev 2012-06-07 18:26:02 följande:
Bubbs: Jag är ju 19 men har gått om en klass så går med 17-18 åringar och ingen har hört av sig på över en månad och frågat hur jag mår/om vi ska ses.
Men ärligt talat gör det mig inte så mycket, jag tyckte att de var omogna innan, så nu är de ännu värre.
Blir sjukt störd över att så fort jag är i skolan så är de "MEN OMG HEEEEEJ ÅH VAD VI HAR SAKNAT DIG!" osv men ingen hör någonsin av sig annars.
Menmen!
Jag har bara kvar mina två riktiga "bästisar" som jag har kännt i 6 år, alla kompisar/bekanta har dragit.
Jag gick också om en klass för att jag bytte program, och mina vänner i klassen var också lite så där. Nu när vi tagit studenten så är det alltid "ahmen guuuud, vi MÅSTE ses någon daaag" men ett år har gått sedan studenten och det är ingen som tagit tag i någon träff ännu.
Men där känner jag att jag själv inte varit särskilt aktiv heller för att få ihop någon träff, så all skuld ligger faktiskt inte på dem.
Skönt att ha bästisarna kvar iallafall, det är inte roligt att vara ensam! Jag är glad att jag åtminstone har min sambo, annars skulle jag vara helt förstörd nu.
