Vad är din definition av "time-out"?

Eftersom jag skrev ett så klantigt inlägg så tänker jag förtydliga lite. Jag är absolut inte för att låta barn reda ut konflikter ensamma, det faller inte under de områden där jag menar att jag inte måste bestämma över mina barn. Jag tillåter inget våld, jag tillåter inget farligt och jag tillåter inget integritetskränkande. Jag tror inte det går att uppfostra barn endast med naturliga konsekvenser, men jag tror det går att uppfostra barn utan straff (även om barn ofta upplever även logiska konsekvenser som straff).

Det är dock lite det som jag vill undvika. Jag vill inte att mina barn ska behöva sitta ensamma, om så bara en kort stund, och skämmas för det de gjort. Skämmas kommer de troligen göra ändå och jag vill hellre att de gör det med mig/någon annan närvarande och delaktig.

Fast jag tror att det är exakt det här som är poängen, det är ju inte att de skulle skämmas för själva metoden som vi reagerar på, utan just att straffet i sig frammanar skamkänslor för vad de gjort och därmed är det alltså en skammetod. Hela metoden bygger ju fortfarande på att de ska utveckla skamkänslor för att de gjort fel. Och det är alltså enligt mig förkastligt.  Skämspall eller skamvrå är exakt samma sak, och där visar ju ordet tydligt vad syftet är. Jag anser att man kan tillrättavisa barn utan att använda skam som metod.

Det vet jag att du inte har sagt Jag har dock däremot nog missförstått dig i att skammen med time out skulle ligga i själva sittandet i time out och inte att barnet skämms för det denne gjorde. Men nu hänger jag med hur du menar!

Den fortsättningen på samtalet med mina barn skrev jag eftersom jag fortsatte samtalet idag och kom då fram till att skammen inte låg där jag trodde att du menade att den låg...hänger du med? Att dem skämms för det dem har gjort tycker inte jag personligen är något fel nämligen, däremot om dem skämms för time outens skull.

Skam och skuldkänslor har olika ansikten. Det är skilnnad på att GÖRA fel och VARA fel. Alla gör vi "onda" saker. Det väcker skuldkänslor (när vi erkänner våra brister och felgärningar) och får oss att vilja bättra oss och GÖRA annorlunda nästa gång. Skam och skuldkänslor som bottnar i dem vi är......det är inget vidare.

Jamen precis! Och jag har aldrig haft för avsikt att mina barn skulle skämmas ("JAG är dum")...det är det som är min tolkning av ordet skamvrå, att där sitter man och skämms för att "JAG är dum". Det tycker jag är jätte fel (har nolltollerans för att kalla varandra för dum också...tycker det är såååå illa när man hör barn säga "Du är dum").

Men som jag har använt time out och trott (och nu i samtal med mina barn även fått bekräftat) så har dem ibland skämmts för det dem har gjort,  "DET var dummt". Och det måste jag säga är känslor som jag tycker är sunda att få känna då i dessa situationer.

Sedan undrar jag över inställningen som vissa har här att skam är en grymhet barn ej ska utsättas för.

Skam är en naturlig känsla man får när man vet att man gjort fel, det är naturligtvis en jobbig känsla när den infinner sig men att få någon att skämmas över sin gärning genom att påtala det felaktiga handlandet kan väl inte vara så dåligt att det måste undvikas.

Men det är fullständigt ologiskt att den stunden ska delas av någon som inte har varit delaktig och medskyldig till vad som nu har hänt. Du sänder ett felaktigt budskap.

Fortfarande beror det på vad man menar med skam och skuldkänslor. Det är naturligt och sunt att känna skuld när man gör något felaktigt.....för att gärningen helt enkelt är fel. Det är när skammen handlar om den man är som det blir tokigt......och den är inte så ovanlig och gör inget gott överhuvudtaget.

Skammen kommer naturligt när barnet förstår att det gjort fel.

För mig har metoden med tidsbestämd placering som främsta syfte att tala om att: Det här är inte okej! Nu får du vänta här tills du är så pass lugn att du kan lyssna ordentligt när jag förklarar vad du gjort.

Skamkänslor är oundvikliga hos alla som har ett samvete. Lika oundvikligt som att känna sorg, ilska, glädje m.fl. när situationen framkallar de känslorna.
Om du hela tiden ska lindra känslorna barnet får av eget handlande till noll lär de sig inte ett skit. Världen ser inte ut så.