• Anonym

    Varför förlovar man sig?!

    Anonym skrev 2011-11-28 17:34:56 följande:
    Fel är det väl inte, men kan man inte se att man apar efter dopet så tycker jag att man är lite efter. Det är inte fel med förlovning utan äktenskap heller men det är lite löjligt.
    Jag tycker fortfarande att du jämför äpplen och päron.

    Att ha en sekulär bebisfest hemma och kalla det dop hade varit en bättre jämförelse i sammanhanget.

    Att ha en namngivningsfest i stället för dop (för att man inte vill stå för vad dopet innebär) är som att ha löftesringar i stället för att förlova sig (för att man inte vill gifta sig). Det vill säga, helt okej och riktigt.
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-28 17:36:10 följande:
    Ja, du kan göra precis hur du vill, men faktum är ändå att det är de som inte vill döpa i kyrkan som har dessa ceremonier för att man vill ha en ceremoni men inte vill ha religionen. Sen kan du kalla ceremonin Kalle om du vill, men det är ändå samma sak.
    Det ligger i människans natur att ha ceremonier, och människan har massor av sekulära ceremonier/riutaler för sig. Ta "tyst minut" som ett exempel, det har inget med religion att göra men har ändå en ceremoniell betydelse.
  • Anonym
    sextiotalist skrev 2011-11-28 18:43:26 följande:
    Om jag tolkar det rätt så är förlovning en modernare variant av trolovning, där man lovade varandra evig trohet.
    Trolovning motsvarar giftermål, inte förlovning.
  • Anonym
    sextiotalist skrev 2011-11-28 18:53:42 följande:
    Struntprat, tom barn kunde trolovas, den var bara lite mer juridiskt bindande. Dvs bröt man en trolovning så blev det konskvenser och det var mer OK att ett barn föddes under en trolovning.

    Nej, trolovning och äktenskap var inte samma sak, trolovning var lite mittemellan, mer förlovning än äktenskap
    Jag sa inte att det var samma sak. Struntprat på dig själv.

    Har du förresten någon kommentar på detta inlägg, du som är så motvillig löftesringar?
    Anonym skrev 2011-11-28 16:12:18 följande:
    En förlovningsring ÄR en löftesring - med löftet om att man ska gifta sig.

    (De ringar du och din partner bytt med varandra kanske då symboliserat ett löfte om att det är ni som hör ihop, eller hur ni har valt att definiera det. Likväl löftesringar.) 
     
  • Anonym

    Intressant att sextiotalist helt ignorerar att bemöta det faktum att en förlovningsring de facto är en löftesring, efter att ha sagt hur barnsligt det är med löftesringar. Men det är väl jobbigt att bli överbevisad.

  • Anonym
    Vissla skrev 2011-11-28 19:18:25 följande:
    Ja saker och ting förändras, förr trolovade man sig och cermonin som vi nu kallar vigsel var bara symbolisk, inget måste.
    Sen kom kyrkan o la sig i, då hade trolovningen inte längre nån juridisk mening samtidigt som vigsel cermonin fick större mening. Dock trolovade man sig fortfarande inför ett bröllop "bara för att"
    Sen ändrade man trolovningen till förlovning för att lova att man ska gifta sig, vilket förlovning foortfarande betyder.
    Nu försöker vissa människor byta ringar med varandra utan att ge ett löfte om bröllop, men dom har dålig fantasi och istället för att hitta på ett nytt ord för denna företeelsen så försöker man "sno" ett gammalt väletablerat begrepp.
    Kalla det för livslovning eller vad som helst nån förlovning är det inte, lika lite som en förlovning är samma sak som en trolovning (därav namnbytet om du missade det)
  • Anonym
    Vissla skrev 2011-11-28 19:28:09 följande:
    Det är alltså där skon klämmer, du vill både behålla kakan och äta upp den.
    Du är enbart ute efter att få en "fin" tittel till ditt förhållande utan att ta ansvar för vad de tittlarna faktiskt innebär.

    Du kan inte ändra ett ords betydelse bara för att du gillar tiiteln, han kommer inte att vara dina fästman efter att ni bytt era ringar, för ni har inte förlovat er då, eftersom ni inte lovat varandra ett bröllop.

    Vi kan leka lite med mitt nya ord, livslovning.. Ni livslovar er, och blir livspartners, du blir hans liva och han blir din live, om det bara är fina tittlar du vill ha så borde det duga aldeles utmärkt för er.

    Bara för att en företeelse inte är juridiskt bindande betyder det inte att man kan ta det namnet till något annat.
  • Anonym

    Folk behöver bekräftelse och vill hävda sig.
    "Titta, vi är jäääätteseriösa i vårt förhållande!" typ.
    Det ironiska är att så många förlovningar bryts, så det är ju knappt nån som tar det på allvar ändå.

    Jag och min sambo lär skippa förlovningen och gå rätt på vigsel. Vi gifter oss främst av juridiska skäl. Vårt förhållande är utmärkt och vi har inget behov av att bevisa något för någon annan.

  • Anonym
    Anonym (Förlovad) skrev 2011-11-28 13:34:05 följande:
    sextiotalist skrev 2011-11-28 13:27:54 följande:
    Och dessutom så var din defintion av förlovning troligen förstörd innan du blev född
    Som sagt har jag aldrig hört att folk gjorde så tidigare, har bara märkt att det är vanligare att förlova sig för sakens skull utan att tänka på innebörden. Varför just välja att förlova sig? Kan man inte dela något annat tillsammans som symbol?
    Första gången jag förlovade mig var jag 22. Detta var år 1993.
    Det var rätt vanligt redan då att man kunde förlova sig utan nödvändigtvis gifta sig.
    Jag har sedan förlovat mig en gång till, år 2004 med den man jag lever med idag. Inte heller denna gång med äktenskapslöfte.

    Fjortisfasoner säger några. Okej, det låter väl bra att jag i så fall har barnasinnet kvar när jag blivit över 40 år gammal. ;)
  • Anonym
    Heffa skrev 2011-11-29 10:07:39 följande:
    Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap. Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar.
    Men vem besämmer NÄR man ska gifta sig då? Man kanske avser att gifta sig först på dödsbädden?

    Enligt gamla traditioner ska mannen stå för brödfödan och kvinnan för hushålssysslor & barnaalstrande, ska vi ha kvar det också?
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-29 15:47:53 följande:
    Men vem besämmer NÄR man ska gifta sig då? Man kanske avser att gifta sig först på dödsbädden?

    Enligt gamla traditioner ska mannen stå för brödfödan och kvinnan för hushålssysslor & barnaalstrande, ska vi ha kvar det också?
    Det bestämmer man helt själv. Men att "förlova sig" utan giftermål i tanken överhuvudtaget är inte definitionsmässigt rätt, det är ingen förlovning.
  • Anonym

    Om man inte planerar att gifta sig kan man ju ändå ge varandra ett trohetslöfte och växla ringar/halsband/plantera ett träd/vad man vill och då kalla det trohetsringar/-halsband/-träd. Man blir livspartner (eller hur man vill definiera det). Det är fortfarande ett viktigt löfte mellan varandra, men utan felaktig benämning.

  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-29 15:57:06 följande:
    Det bestämmer man helt själv. Men att "förlova sig" utan giftermål i tanken överhuvudtaget är inte definitionsmässigt rätt, det är ingen förlovning.
    Men hur sjutton ska NI som orkar bry er om andras val, veta om de förlovat sig för att de haft TANKEN att gifta sig eller inte?!
    Inte hunna springer man omkring och gastar att vi har eller har inte en tanke på att gifta oss och är förlovade?!
    Nä, förlovade är man om man väljer det själv.
    Förr var det dessutom först vid förlovning som man ansågs ha "ensamrätt" på den andra, ska de som inte är förlovade/gifta alltså anses som singlar eller kk:s?
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-29 16:11:47 följande:
    Men hur sjutton ska NI som orkar bry er om andras val, veta om de förlovat sig för att de haft TANKEN att gifta sig eller inte?!
    Inte hunna springer man omkring och gastar att vi har eller har inte en tanke på att gifta oss och är förlovade?!
    Nä, förlovade är man om man väljer det själv.
    Förr var det dessutom först vid förlovning som man ansågs ha "ensamrätt" på den andra, ska de som inte är förlovade/gifta alltså anses som singlar eller kk:s?
    I och med att förlovning i sig betyder att man tänker gifta sig, så är det ganska självklart att dra den slutsatsen. Det är liksom givet i ordets betydelse att det är giftermål planerat (dock inte när).

    På samma sätt antar jag att en person som anger att hen är sambo bor tillsammans med någon annan. Det ges av ordets betydelse.
  • Anonym
    Leoella skrev 2011-11-29 16:12:52 följande:
    Fast för oss som har förlovat oss utan äktenskapslöfte så är inte benämningen "felaktig". Det är liksom det som är poängen som bland annat sextiotalist försöker komma till. Har man vuxit upp i en kultur där man kallar det "förlovning" så är det väl inte upp till andra att säga att "ni har fel minsann för så var det inte från början! Nu måste ni tänka om för vi andra anser att ni har fel och förstör vår innerbörd av ordet!"

    Jag har inga problem med dem som har den traditionella åsikten att förlovning = äktenskapslöfte. Varför ska då du/ni ha problem med oss som inte ser det så? Vi är ju inte direkt bara två-tre personer i hela landet som använder ordet så heller.
    Jag har inga problem med att ni kallar er förlovade när ni inte är det, men jag tycker det är konstigt och fånigt att hitta på egna betydelser av vedertagna ord.
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-29 16:17:42 följande:
    I och med att förlovning i sig betyder att man tänker gifta sig, så är det ganska självklart att dra den slutsatsen. Det är liksom givet i ordets betydelse att det är giftermål planerat (dock inte när).

    På samma sätt antar jag att en person som anger att hen är sambo bor tillsammans med någon annan. Det ges av ordets betydelse.
    Med vad är då problemet?
    Bara för att en person säger att den inte tänker gifta sig, betyder det inte automatiskt att den inte tänkt på det vid förlovningen.
    Sen kan man ju ändra sig under resans gång av olika anledningar, men då tycker du att man ska bryta förlovningen då eller? Eftersom tanken då inte är att gifta sig?
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-11-29 16:22:58 följande:
    Med vad är då problemet?
    Bara för att en person säger att den inte tänker gifta sig, betyder det inte automatiskt att den inte tänkt på det vid förlovningen.
    Sen kan man ju ändra sig under resans gång av olika anledningar, men då tycker du att man ska bryta förlovningen då eller? Eftersom tanken då inte är att gifta sig?
    Ja, om man inte tänkt gifta sig är man definitionsmässigt inte förlovad, att bryta en förlovning betyder inte att man måste avsluta eller ens påverka sitt förhållande.
  • Anonym

    En förlovning är "passiv", den är en konsekvens av löfte om giftermål och varar fram till giftermålet eller fram till att löftet om giftermål bryts. Det är alltså inget man aktivt gör. Man blir förlovad, man "gör" sig inte förlovad.

Svar på tråden Varför förlovar man sig?!