Varför förlovar man sig?!

Och vi har snart 20 år bakom oss och börjar prata förlovning (vi har pratat om äktenskap också, men insåg att det konceptet passar inte oss, pga juridiken).
Det är inte många som förlovat sig på det sättet som du beskrev det, alla som förlovat sig har varit sambos när de gjort det (sedan har inte det alltid hållt, men det gör ju inte äktenskap heller). Nej vi har nog olika erfarenheter, i mina kretsar har förlovningen ansetts som en seriös handling, men inte alltid förenat med äktenskap.

Ja, en materialistisk symbol för vår handling och ja, jag vill ha en ring.

Fortfarande är det en förlovning och har så varit i över 50 år (om du googlar på det så kommer du läsa detta också).

För att vi har bestämt det, han skulle aldrig använda varken armband eller halsband (som jag personligen tycker är omanligt och fult på män)  så det har vi inte ens diskuterat, en ring är det längsta han kan tänka sig i smyckesväg. Vänster ringfinger för det symboliska, bandet till hjärtat.

Fast jag säger faktiskt att de som  anser att de vill förlova sig endast om de vill gifta sig får känna att det är rätt för dom att göra det valet.
Det jag vänder mig emot det är dom anser att vi som endast vill förlova sig har så jättefel. Sedan försöker man förklara att det är inget nytt, att endast förlova sig, det har förekommit i minst 50 år, men det spelar ingen roll för deras sanning är den enda sanning
Det är så det har varit, sedan så är det så att de som påstår något annat är rätt historielösa, det är dom som ser sin defintion på förlovning som det enda rätta.
Det är inte dom som har livslånga förlovningar som urholkar förlovningen, jag kan tänka mig mer dom tonåringar som förlova sig efter två månader, de har troligen varken avsikt att gifta sig eller leva livet ut.
Det är nog en generationsfråga, de yngre är många gånger mycket mer noga att det skall gå rätt till. Det är min uppfattning, man behöver bara se på uppfostringsmetoder, timeout, regler och annat som inte ens mina föräldrar var i närheten av (och då var de med den tidens mått väldigt hårda) och annat som man märker att de yngre har en betydligt mer "äldre" synsätt än vad de i min generation har.

och så har vi den här länken
http://www.brollopsportal.se/f%C3%B6rlovning/

http://www.guldfynd.se/page.jsp?node=316

eller här

http://www.brollopsmagasinet.se/Artiklar/Planeringen/brollop-ett-lofte-om-karlek/

Dvs det är helt OK att endast förlova sig utan att ha som anspråk att gifta sig.

Jag såg endast att Ribbing, vår stora etikettguru ansåg att förlovning kanske inte var rätt när man var 17 år och inte hade som avsikt att leva ihop livet ut.
Om jag tolkar det rätt så är förlovning en modernare variant av trolovning, där man lovade varandra evig trohet.

Eller så lovar man varandra trohet (som trolovning också var)

Jag önskar att det fanns ett sätt att gifta sig eller något liknande, utan att behöva binda upp sig juridiskt, nu finns det inte det.
Det finns alternativ för dom som inte vill ha allt runtomkring utan bara det juridiska. Men det finns en sak att göra en cermoni, ett fint minne, det är att förlova sig och det är OK att förlova sig utan att gifta sig, de som protesterar är de yngre, inte de som är äldre. De ser det lite mer vidare än vad de yngre.
Det är faktiskt de som anser att man endast kan förlova sig om man skall gifta sig som är de som är mest enögda.

Struntprat, tom barn kunde trolovas, den var bara lite mer juridiskt bindande. Dvs bröt man en trolovning så blev det konskvenser och det var mer OK att ett barn föddes under en trolovning.

Nej, trolovning och äktenskap var inte samma sak, trolovning var lite mittemellan, mer förlovning än äktenskap

Du skrev att det motsvarade varandra och det gör det inte. En trolovning var alltid innan ett äktenskap inte istället för.

Som du ser, saker och ting förändras, men när trolovning avskaffades för drygt 60 år sedan hade det inte samma juridiska status som äktenskapet, det ändrades 150 år innan.

Och jag tänkte mer som dig när jag var 16 men har ändrat uppfattning som äldre. När jag var 16-17 så var jag väldigt inne på förlovning ett år innan bröllop, ett storstilat bröllop och självklart skulle man gifta sig. Nu, som snart 50-åring så har jag helt annan uppfattning, dels för att jag har mött många som har annat synsätt, men att jag har släppt det romantiska i äktenskapet, utan ser det mer krasst som ett juridiskt avtal. Sedan vill man gärna göra det fint och ha en fest och klä sig fint, fånga upp mysiga traditioner och göra det som ett minne för livet, vilket jag både respekterar och tycker är en underbar tanke.
Men jag är inte intresserad av att gifta mig, för jag vill inte ha det där juridiska. Jag skulle köpa hela konceptet och gärna bli titulerad fru om det inte var för juridiken.
Men så finns den där underbar medelvägen, man förlovar sig, man får ett namn på sin relation (ja, det skulle vara härligt att säga fästman istället för sambo, det är också endast juridiskt, säger inget om ens relation till varandra). För mig är förlovning kärlek, man får visa omgivningen att man är lite mer än sambo och föräldrar. Och jag får bära en ring som valts ut av min sambo på vänster ringfinger.
Romantiskt ja, jag tar helt enkelt russinen ur kakan och eftersom förlovning inte är juridiskt, så är det helt rätt att använda detta ord.

Precis som många andra som jag känner har gjort.
Fast jag ser lite skillnad, jag (säkert inte ensam) är väl medveten om vad ett äktenskap innebär. Dvs både för och nackdelar. I vårt fall är det mer nackdelar med att vara gift.
Nu behöver man inte konstruera ett nytt ord på FL, eftersom många med mig väljer den här vägen, att endast förlova sig.
Det är ett etablerat sätt att visa sin kärlek och är helt OK (även enligt vett och etikett), dvs man kan vara förlovad oavsett om man har för avsikt att gifta sig eller inte, förlovningsbegreppet urholkas inte, de som endast vill förlova sig om de skall gifta sig är fria att göra det och det är inte fel.

Detta med förlovning och efterföljande vigsel är något som kommit tillbaka, vi är många som varit med om endast förlovning och ser inget fel med detta. Det är det jag vill ha fram, att endast förlova sig var helt OK för 23-30 år sedan, det var ingen som öht ifrågasatte detta.
För mig är förlovning ett sätt att deklarera sin kärlek för vandra.

OK, men bland min bekantskapkrets har det fungerar i säkert 30-40 år. Så det behövs inte och det verkar som att det var helt OK vid den tiden. Så varför uppfinna något som inte behövs?

Inte i IRL, där verkar det inte vara så, utan det verkar det vara helt OK att man är förlovad utan att vilja gifta sig, gifta sig utan att vara förlovad, förlovad och gifta sig sedan, inte vara förlovad alls. Det är en allmän blandning, så egentligen är det bara på FL jag har mött folk som verkligen tycker det är fel.

Jag var tvungen att kolla statusen bland mina gamla FB-vänner och vet du 1/3 var endast förlovade och har så varit så länge, en faktiskt i över 30 år (en gammal klasskamrat som förlovade sig som 17-åring, två barn och tre barnbarn senare är de fortfarande förlovade, ja, en av de få vänner som fixade familj tidigt)

Ja, det är olika och då måste man respektera detta. Eftersom de flesta jag känner har förlovat sig i mogen ålder så har jag svårt att se förlovning som en fjortissak, för det är inget som jag mött, utan mest hört talas om.

Det finns det säkert, men inget som jag mött. Som jag skrivit tidigare så har jag mött förlovningar hos etablerade par. Det lustiga i kråksången är att ingen av dom som jag känner som har förlovat sig har brutit upp, utan de hänger ihop och är förlovade. De flesta har nog passerat 15 år. Men däremot har säkert de som gift sig skilt sig.

Det jag mest mött när det gäller relationer, man har busat omkring tills man varit 25 ungefär, sedan har man väl hittat mannen i sitt liv, man flyttar ihop och sedan efter ett tag så skaffar man barn, förlovar sig och en del gifter sig och en del väljer att inte gifta sig.
De där fjortisförlovningarna har jag mest hört talas om, men inget som mina vänner har sysslat med.