• jennie88

    Ni e ju fan makalösa!

    Alltså jag bara måste rosa er ensamstående föräldrar!

    Jag själv lever med min son på snart två år och min sambo (hans pappa). Under veckan som gått har jag legat sjuk i influensan med feber och hosta. Har aldrig mått så här dåligt och knappt kunnat resa mig från sängen. Jag har haft en enorm tur som har min sambo och min mamma i närheten som hjälpt mig under veckan. Har tänkt mycket på er som är ensamstående, hur fan gör ni om ni e sjuka och inte klarar av att ta hand om era barn? Ni behöver inte svara om ni inte vill, jag vill bara säga att jag BEUNDRAR er!!!

     

  • Svar på tråden Ni e ju fan makalösa!
  • Piratprinsessan87

    Som ensamstående till två aktiva underbara barn 3½o 2½ så har man inte tid att vara sjuk. Haha de gångerna man är sjuk får man leva på alvedon/ipren o sitta ner de små tillfällerna man får och hoppas på att barnen somnar tidigt så man kan få lägga sig ner och pusta ut efter dagen o hoppas på att man mår lite bättre dagen efter. Allt går när man måste. Man blir van

  • Lbem

    Jag hade över 40 graders feber i 3 dygn och tog hand om min
    dotter samtidigt då jag är just ensam som du skriver.
    Det var då INTE det lättaste öht, men det går för att man måste! 

  • Lbem
    jennie88 skrev 2011-12-09 12:15:14 följande:
    Alltså jag bara måste rosa er ensamstående föräldrar!

    Jag själv lever med min son på snart två år och min sambo (hans pappa). Under veckan som gått har jag legat sjuk i influensan med feber och hosta. Har aldrig mått så här dåligt och knappt kunnat resa mig från sängen. Jag har haft en enorm tur som har min sambo och min mamma i närheten som hjälpt mig under veckan. Har tänkt mycket på er som är ensamstående, hur fan gör ni om ni e sjuka och inte klarar av att ta hand om era barn? Ni behöver inte svara om ni inte vill, jag vill bara säga att jag BEUNDRAR er!!!

     
  • liah86
    Frökenkicki skrev 2011-12-26 14:08:14 följande:
    Ja det är hemskt att vara ensamstående. Ja det är skönt och det är lite roligt när folk har gnällt på en när man var ensam att "vadå de kan väl inte va så jobbigt" nä, lätt för dig o säga som inte är själv eller ens har barn. Jag har ju både varit ensam och haft kille så jag kan ju relatera till båda och, och det är STOR skillnad. Tycker det är helt underbart att dela föräldraskapet med pappan. Men visst finns de dom ensamma som klarar de, dom är starka enormt men jag känner ingen dock.
    jag känner massor som klarar det nästan alla mina vänner som har barn är ensamstående. jag var ensamstående länge och när min flicka var 1 1/2 fick jag svininfluensan. det var inte roligt men det gick (var sjuk i över 2 veckor)

    tyckte det på många sätt var skönt att vara ensam med min dotter  
  • Suri

    Jag var ensam förut med två barn. Kommer aldrig att glömma när jag hade halsfluss och 40 graders feber och yngsta var 8 månader.... Jag låg helt utmattad på golvet, med kudde och täcke, bredvid henne när hon lekte eller vad hon nu gjorde. Tur att hon var så tjock och orörlig ;). satt på en stol vid diskbänken och gjorde välling till både lunch och middag. Till fyraåringen med, som var överlycklig att få välling i flaska. Jojo, snälla mamman.... videon gick varm med lejonkungen. Underbara tv. Vi överlevde alla tre.

  • liah86
    Frökenkicki skrev 2011-12-26 13:47:41 följande:
    Hej.
    Tror inte det är många ensamstående som klarar det heller.
    Jag var ensamstående 2år. Blev helt utbränd efter 1år.
    Fick hjälp av släkt/vänner/Mamma/soc.
    Nu har jag pappan, och det är HELT JÄVLA UNDERBART, aldrig mer ensam..och jag brukar säga till mina vänner som inte har en kille men ändå vill ha barn att det är det sista jag önskar någon att vara ensam. Önskar det inte ens till min  värsta fiende för det är hemskt. Man behöver vara 2 i ett föräldraskap.

    låter hemskt att det var så jobbigt för dig men det tillhör nog inte vanligheterna, men nej alla behöver inte vara 2 i sitt föräldrarskap
  • ondar

    Jag har vart ensam sen början och jag kan ibland tycka att föräldrar gnäller mycket för gnällandets skull.
    Man vet ju faktiskt innan, redan när man är gravid att man kommer få sova mindre, få prioritera barnet framför tvkvällar, krogen, städning av hemmet osv. Och sig själv- men det borde väl komma naturligt :).

    Istället för att lägga mig i offerposition så försöker jag alltid hitta något som funkar för mig och sonen, det är ju enda alternativet för att få vardagen att funka :).

    När jag o sonen hade magsjuka samtidigt så vaggade jag honom i vagnen från toa, låg på golvet invirad i täcke med en kudde under huvudet och sysselsatte honom så gott jag kunde när det skulle lekas, gav honom mat som jag såklart hade uppbunkrat i frysen, gick o handlade fil åt honom så fort vi hade någorlunda ork att ta oss ut osv.

    Och jag försöker att aldrig bli stressad av andra. Jag försöker så gott jag kan att inte bli påverkad av alla gnällmorsor som alltid har det så sjuuukt jobbigt och har det sååå mkt värre än alla andra. Den där inställningen kan de få ha för sig själva :). Jag älskar att vara mamma och skulle gärna ha fler även fast jag är ensam. Jobbigt, jo kanske men som sagt det blir också vad man gör det till.

    Nu efter 14 månader har han börjat sova hela nätter rätt ofta och faktiskt emellanåt sova längre än till fem :). Rätt häftig känsla för jag har helt glömt hur det är att sova "så länge". Men utmattad har jag bara känt mig en gång och det var när han stod upp halv tre på natten när vi skulle på hundutställning och dessutom var sjuka.
    När vi kom hem där på kvällen kunde jag somnat sittande :). Så när han sov gick jag o la mig och nästa dag var det nya tag :).

  • Emma2009

    Hej! Har bara läst det TS skrivit. Mitt svar är att man får skita i att vara sjuk. Förra året låg jag halvt död i influensa men det va bara att springa å spy och sedan köra på vidare. Sedan kör jag oxå en fuling med att lämna min dotter på dagis när jag e sjuk trots att jag e hemma. Som tur e är hennes fröknar förstående. Tack för att du skrivit som du gjort värmer verkligen.

  • Michal
    jennie88 skrev 2011-12-09 12:15:14 följande:
    Alltså jag bara måste rosa er ensamstående föräldrar!

    Jag själv lever med min son på snart två år och min sambo (hans pappa). Under veckan som gått har jag legat sjuk i influensan med feber och hosta. Har aldrig mått så här dåligt och knappt kunnat resa mig från sängen. Jag har haft en enorm tur som har min sambo och min mamma i närheten som hjälpt mig under veckan. Har tänkt mycket på er som är ensamstående, hur fan gör ni om ni e sjuka och inte klarar av att ta hand om era barn? Ni behöver inte svara om ni inte vill, jag vill bara säga att jag BEUNDRAR er!!!

     
    Som nån skrev så hittar man kraft bara. Fast jag är sällan sjuk. Men när jag väl är det så fattar jag själv inte hur jag klarar det ibland. Har varit ensam med sonen i snart 10 år, varav 5 på heltid. När jag bodde med hans mamma var jag dyngsjuk vid ett par tillfällen och orkade ingenting typ. Men sen när jag varit ensam så är det lite som att man får extrakrafter just för att man vet att det inte finns någon annan som hjälper en, även om hans farmor hjälpt till lite grann då när det varit som värst.
  • Mamma till 5 underbara barn

    tackar Är ensamstående på heltid till 4 underbara barn dom e födda -95 -98 -04 och -05.Visst tufft ibland men gud så härligt

Svar på tråden Ni e ju fan makalösa!