• MammatilltvåN

    Min dotter är rädd för tystnaden

    Min dotter på drygt 3 år är rädd för tystnaden.
    Det börjar bli väldigt extremt och jobbigt för oss alla. Radion i hennes rum står på 24/7. Hon kan inte vara i köket själv om inte radion är på. Hon får panik och skriker rakt ut och storgråter om hon hamnar i ett läge där hon är själv och det är tyst.
    Behöver råd hur vi ska göra... Har försökt stänga av radion på nätterna när hon sover men då skriker hon i panik när hon vaknar och det är tyst. Hon går inte upp på övervåningen och till sitt rum om hon inte är helt säker på att radion är på. Hon lyssnar inte längre på CD-skivor eftersom dessa kommer ta slut och då blir det tyst... Hon kan inte titta på film själv i ett rum heller då denna också tillslut tystnar...
    Hon är annars en väldigt social tjej, smart för sin ålder, kan skriva och räkna. Som 1½ år pratade hon 10ordsmeningar... Detta gör att jag (även andra) ibland glömmer bort att hon bara är 3 år och behandlar henne som om hon vore större...
    Behöver råd på hur vi ska göra med hennes rädsla!                             

  • Svar på tråden Min dotter är rädd för tystnaden
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Det är inte alldeles ovanligt att barn som är väldigt försigkomna inom vissa områden också kan ha problem med andra saker. Att vara duktig att säga meningar betyder inte alltid att man har innebörden av meningarna helt klar för sig.
    Det kan vara svårt att avgöra om hon får panik för att hon är ensam eller för att det är tyst, eller kanske för att hon upplever att hon inte har koll på läget, vilket hon ju förstås inte har.
    Små barn brukar försöka att skaffa sig koll på läget, eller koll på oron, genom att utnämna något särskilt som utlösande orsak. Det kan vara en tiger under sängen, det kan vara mörker eller det kan vara tystnad.
    Om man sen får kontroll på detta så behöver man inte känna någon oro tror man, för så fungerar vårt psyke.
    Eftersom er dotter är en framåt liten tjej tar hon itu med sin rädsla för ensamhet, övergivenhet på detta sätt.
    Men eftersom lösningen, att alltid behöva ha ljud på, blir ett nytt problem, behöver ni hjälpa henne till lugn och trygghet på mer flexibla sätt.
    Det innebär att ni sakta men säkert ska vänja henne vid tystnad i situationer där hon kan känna total trygghet.
    Således inte på natten, eller ensam i rummet, utan kanske med mamma i köket en liten stund efter maten eller liknande. Försök att hitta på trygga situationer, där du eller pappa är med och ta bort allt ovidkommande ljud då. Börja med korta stunder och utöka successivt. 
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden Min dotter är rädd för tystnaden