• sara kb

    Hjälp!! Hur sluta amma till sömns??

    Jag har en liten kille på 5 månader. Hittills har jag ammat honom till sömns nästan varje kväll (undantaget när pappan tagit flaska ngn gång). Han somnar väldigt rofyllt vid bröstet och jag tycker att det är en mysig stund. MEN-sedan ca en månad tillbaka vaknar han väldigt mycket på nätterna, då snackar vi första uppvaket kl.1 sen kl 3, kl 4, kl 5, kl 6 för att sen vilja gå upp vid ca7. Ibland vaknar han första gången innan tolv. Varje gång han vaknar vill han snutta, får han inte det börjar han väldigt fort att gråta högljutt. Han snuttar dessutom länge och tar man bort bröstet för tidigt vaknar han om och blir ledsen. Jag har nu nått en punkt när jag känner mig helt knäpp!! Klarar inte av denna sömnbrist längre och att inte kunna få avlastning i detta eftersom det är jag som har maten. Vad ska jag göra?? Jag har givetvis försökt de uppenbara grejerna, d.v.s. ge honom napp (han VÄGRAR napp och blir dessutom ledsen av att få den i munnen), vyssja honom när han vaknar (han bara gråter sig hes) men inget har hittills funkat. Jag har än så länge stått ut eftersom han ju fortfarande är så liten men har kommit till en punkt då vi måste få ordning på nätterna för att jag inte ska bryta samman. Min tanke är att jag måste sluta amma honom till sömns så att han sen inte behöver amma för att kunna somna om på nätterna, men hur gör man?? Har försökt en gång att lägga honom i egen säng  när han är vaken. Jag har då suttit bredvid honom och klappat på honom och vaggat. Hans protester var fruktansvärda och jag klarade knappt 1 min innan jag tog upp honom och då var han i totalt upplösningtillstånd. Så fem minuters metoden kommer jag aldrig att kunna genomföra. Men jag är öppen för alla andra förslag och tips!!! (nästan Flört)

  • Svar på tråden Hjälp!! Hur sluta amma till sömns??
  • vittra

    Problemet är inte att han ammas till sömns, det är ett behov han har och ett behov är ju något man bör tillgodose. Det märks eftersom det inte heller går att ta bort bröstet för tidigt, att det inte fungerar med napp osv. Du har rätt, han är alldeles för liten ännu. För liten för någon slags sovträning, och för liten för att ha utvecklat någon slags dålig vana. Han är ju däremot i en utvecklingsfas just nu. Det är rent generellt en väldigt krävande ålder med 2 jobbiga faser direkt efter varandra. Du har ju redan försökt vänja av med att amma till sömns och det har inte fungerat, jo därför att han inte är mogen för det ännu. Han behöver det fortfarande. Hans hysteriska skrik när han inte fick det han behövde visar tydligt på detta.

    Däremot finns det lite du kan göra för att underlätta för dig själv. Tex undrar jag om ni samsover? Brukar du liggamma? Hur ser dagarna och rutinerna ut i övrigt, vilken tid somnar han? Om det vore så att han inte kunde somna om själv så skulle han alltid vakna efter varje sömncykel, vilket han inte gör. Han vaknar främst framåt efternatten/tidig morgon.

    Det är tyvärr väldigt vanligt att de vaknar oftare efter 3-4 tiden. Det är ett normalt sömnmönster hos så här små bebisar, det beror på att de inte är mogna för så låg aktivitet, under så lång tid (beroende på när ni lägger honom kanske ni räknar med en natt på 10-12 timmar?). Nu när han börjat bli mer aktiv märks det också tydligare på nätterna. I studier har man sett att barn i 4 månaders ålder har lägst aktivitet mellan ca 20 och ca 03-04 på morgonen. Mellan 4-8 har barn väldigt hög aktivitet.

    Vi har samsovit när de haft så här täta uppvak, för att underlätta för dem och för oss själva. Då har jag inte heller behövt amma varje uppvak utan det har kunnat räcka att lägga dem till rätta, buffa lite och så har de somnat om. Men då har de närheten och tryggheten där hela tiden, vilket lugnar även om de inte får amma.

    I boken "somna utan gråt" finns populära råd för att vänja av att amma till sömns, men det är i princip vad du redan har försökt med. I boken menar man att man ska försöka, om och om igen, tills det fungerar och barnet somnar, med att amma tills bebisen är lugn och nästan sover, och då tar man bort. Skriker bebisen ger man genast tillbaka bröstet, och så fortsätter man. I oändlighet om man har otur. Varje gång bebisen blir upprörd när man tar bort bröstet så ska man genast dit med det igen, och så efter en stunds amning så försöker man igen. Som en klassisk form av träning.

  • cosinus

    sjal/sele/vagn?

    Några av mina barn har inte gått att amma till sömns alls för att de varit så kräkiga att de kräkts ner hela sängen om de ammat i anslutning till att de lagts så där har jag inte haft ett val.

    Vi har haft vyssanlulltassar på sängen och sövt där genom att gunga sängen eller buffa i rumpan (men det kräver ju magläge). Eftersom din son är så van att somna genom amning kan du inte börja med att söva i sjal/sele eller vagnen om han gillar det. När det funkar så gå från sjal/sele/vagn och sen till att prova söva i sängen. Jag har ibland gjort så att jag börjat i sjal/sele och lyft över barnet när det börjar vara nog trött och så bara sövt klart i sängen. Brukar inte ta så lång tid innan de känner sig trygga med att sövas i sängen om man tar det i etapper. När de går att söva i sängen brukar det funka att söva om, iaf ibland på natten, på samma sätt.

    Vill du att ha ska ha napp så träna på dagtid. Min yngsta tog napp dagtid i nöjt tillstånd från ungefär 4.5 månad och från ungefär 5.5 månad var den så etablerad att det faktiskt hjälpte på nappen. Att träna när barnet är lesset har inte alls funkar för mig utan tränat har vi gjort på dagtid pigga och glada. Vet flera barn som tagit nappen från 5-6 månader så ge inte upp än om du vill ha en sådan lösning.

  • lövet2

    Mitt råd är att du fortsätter amma till sömns. Vad du än gör, så kommer han att vakna mycket på nätterna under de närmaste 3-4 månaderna. Då sparar det en hel massa sömn för dig att vakna till, lägga honom till bröstet och så somna om igen (ja, de flesta lär sig att sova genom nattamningarna när barnen börjar vara runt halvåret) jämfört med att kliva upp och bära, värma flaska, vagga och bära igen.
    Fortsätter du att amma till sömns, så slipper du lägga lång tid varje kväll på att försöka söva ett ledset barn. Extra sömn kan du som sagt var få, om han ligger bredvid dig och får äta direkt när han vaknar. Då kan uppvaknandena bli korta (2-3 minuter) och din sömn mindre störd. Försök införa lång sovmorgon för dig också på helgerna, så du kan ta igen lite sömn.

  • sara kb

    Jag läste era råd och har även pratat med BVC där jag var igår. BVCsköterskan tyckte absolut att jag skulle bli "hårdare" mot min bebbe, d.v.s. sluta amma honom till sömns och låta honom bli vyssjad/ha honom i vagnen trots att han gråter. Hon tyckte att min kille kunde sköta sovrutinerna ifall jag tyckte det var för jobbigt att höra honom gråta, så skulle jag hålla mig borta istället. Hon menade på att man måste lära barnet att somna utan att äta och att man inte ska "belöna" barnet genom att ge mat om han vaknar på natten. Hon sa att om man slutar mata på natten så kommer han inte tycka att det är värt att vakna och istället sova längre. Vad tycker ni andra om det? Ganska hårt kan man tycka...

    I nuläget samsover vi för det mesta, från början sov han bara med mig men sedan ca en månad tillbaka lyfter vi över honom till egen säng när han har somnat. Sen när han vaknar första gången så får han sova med mig resten av natten. Så amningen utförs ju liggande, hade aldrig klarat av att behöva gå upp varje gång men tycker ändå att det tär på mig. Jag har svårt att somna om utan ligger istället vaken i, vad jag anser, vara en väldigt obekväm ställning. Har också funderat på om han blir orolig av att sova i egen säng och om det kan vara det som stör hans sömn, samtidigt så sover han ju den största delen av natten med mig. 

    Ja jag slits mellan att känna att jag vill ha till stånd en förändring och att hoppas på att den kanske sker när han själv är mogen för det. Men enligt BVCsköterskan så kommer jag ju vara fast i nattamningen för tid och evighet om jag inte vänjer honom av med det :(

    Men bra tips ni gav! Ska definitivt pröva att amma till han nästan sover och då ta bort bröstet och se om det går, låter mer som min melodi än "gråt och härda"- metoder. Och när/om han vant sig vid det så KANSKE man efteråt kan försöka börja vänja honom vid att somna på andra sätt (ex genom vyssjning, vagn eller så). Sele gillar han tyvärr inte. Men sånna där tassar ska jag definitivt införskaffa :) 

    Har funderat på det där med napp också, har ju tänkt att det vore så skönt om han tog den istället för att behöva snutta på mig, samtidigt kanske det är lika jobbigt om han tappar nappen och vaknar av det som om han vill snutta? Nån som har erfarenhet?  

  • vittra

    BVC-sköterskan har fel, självklart är man inte fast i nattamningen för tid och evighet bara för att man inte avvänjer dem som hon föreslår! De slutar i de allra flesta fall alldeles självmant, han är ju bara 5 månader så han behöver ju fortfarande nattamma! Jag hade verkligen förstått dig om han var 1 år, men 5 månader! Det är på tok för tidigt att ens börja tala om någon avvänjning. Jag skulle skälla ut BVC på noter som öht nämner saken, alla vet att bebisar generellt fortfarande behöver äta på nätterna när de är så små. Åtminstone alla som har minsta lilla kompetens inom området...

    Angående napp så är det ju många som får problem pga den också, men det är ju olika... själv är jag inte så förtjust i napp utan tycker bara att det är ett onödigt störningsmoment, men som sagt så sover ju vissa bra så om ni känner att det skulle funka kan ni ju alltid testa? Men ett tips är ju då att åtminstone inte låta honom sova med den hela nätterna, utan ha den bara vid insomning och ta sedan bort den direkt eller strax innan han somnat.

  • Daeminimon
    vittra skrev 2011-12-15 22:44:29 följande:
    BVC-sköterskan har fel, självklart är man inte fast i nattamningen för tid och evighet bara för att man inte avvänjer dem som hon föreslår! De slutar i de allra flesta fall alldeles självmant, han är ju bara 5 månader så han behöver ju fortfarande nattamma! Jag hade verkligen förstått dig om han var 1 år, men 5 månader! Det är på tok för tidigt att ens börja tala om någon avvänjning. Jag skulle skälla ut BVC på noter som öht nämner saken, alla vet att bebisar generellt fortfarande behöver äta på nätterna när de är så små. Åtminstone alla som har minsta lilla kompetens inom området...

    Angående napp så är det ju många som får problem pga den också, men det är ju olika... själv är jag inte så förtjust i napp utan tycker bara att det är ett onödigt störningsmoment, men som sagt så sover ju vissa bra så om ni känner att det skulle funka kan ni ju alltid testa? Men ett tips är ju då att åtminstone inte låta honom sova med den hela nätterna, utan ha den bara vid insomning och ta sedan bort den direkt eller strax innan han somnat.
  • Daeminimon

    Vi ammade till sömns i 10 mån, och sen en natt tyckte sonen att han inte behövde det längre. 5 månader är dels yttepyttelitet, och dels ofta mitt i ett jätteutvecklingssprång. Att sluta amma till sömns då känns inte som det bästa.

    BVC-sköterskan gav för övrigt fruktansvärda råd, fy bubblan att det fortfarande finns såna sköterskor!


  • Flickan och kråkan

    Generellt skulle jag säga att det handlar mycket om att sluta nattamma av rätt anledning. Små barn mår alldeles förträffligt av att amma till sömns. De blir inte bortskämda eller något sådant trams. De behöver heller inte "härdas" eller något liknande för att så att säga lära sig. Man sabbar alltså ingenting för barnet på något vis genom att amma till sömns. Däremot så kan det ju finnas andra saker som gör att man känner att det behövs en förändring.

    Jag slutade amma min yngsta mitt i separationsfasen då han vaknade var 30-60 minut nätterna igenom....konsekvent. Han gjorde det mellan det att han var 5-9 månader drygt. Jag valde att sluta nattamma när han var ganska precis 8 månader. Det handlade om MIG och jag tog därmed på mig huvudsmällen. Jag gick upp och vaggade eller lät honom somna i sjal. Ingen gråt och skrik (van att somna och sova i sjal). Orsaken var inte att han vaknade så ofta utan att han, när han var runt 7 månader, fick den fantastiska idéen att han enbart kunna sova med bröstet bokstavligen i munnen. Tappade han bröstet när han somnade/sov så vaknade han igen direkt och så låg han och snuttade 30-60 minuter och så somnade han....tills han tappade bröstet själv eller jag rörde mig så att han tappade det och så vaknade han igen. Det var, för mig, fullkomligt ohållbart. Jag kunde inte ligga vaken och blixt stilla hela natten. Jag valde att prova att vagga till sömns istället.

    Resultat: Lika många uppvak = var 30-60 minut, men han nöjde sig med att jag gick upp och vaggade eller ibland att jag bara höll om honom (samsov). Jag fick offantligt mycket mer vila på det viset. Allt är ju relativt . När han var strax över 9 månader så vände det bara plötsligt över natt och han började efter två veckor att sova hela nätter för det mesta. Jag fortsatte att söva vid bröstet på kvällen så länge han ville. Han var strax över året när han själv inte ville det mer. Han sov fint hela nätter trots att han ammade till sömns på kvällarna.

    Det viktiga är som sagt att vara helt på det klara om VARFÖR man vill sluta nattamma eller VARFÖR man vill sluta söva vid bröstet på kvällen. Min erfarenhet av två barn (numera 2½ år respektive 4 år) är att nattsömnen inte påverkas av hur de somnar.

Svar på tråden Hjälp!! Hur sluta amma till sömns??