Utredning för upprepade missfall - någon som vill följas åt och stötta?

Grattis wassan!!! :) 

I lördags när vi låg på stranden (eller egentligen är det mer en gräsmatta vid sjön), så plötsligt slog det mig att jag kände nåt som pickade nedanför navlen. Typ, hallå, jag är klämd här!! Det blev väl mer trångt på det hårda underlaget än vad det gör när jag ligger på magen i sängen. Men det var så roligt att äntligen veta att det var bebis jag kände, så på måndagen gjorde jag om samma sak igen. Men annars känner jag aldrig av den, eller väldigt sällan tror jag att jag kanske känner av den. Jag har moderkakan i framvägg, och skulle tro att det är därför.

Familjen N: tack för svar, ska träffa BM veckan innan midsommar får prata mer med henne då. Men känns inte som att det är som du beskriver.

Drömmar: jag fick första riktiga sparken i förrgår, å igår och idag har jag känt mer också. Verkar gå fort när det väl kommer. Jag har också moderkakan i framväggen.

Vilket dygn! Åkte in akut igår till Sahlgrenska med befarad propp i lungan. Efter 19 timmar på akuten kommer de på att - men du ska ju vara på östra eftersom du är gravid!! Vi kan inte göra röntgen på dig för den radioaktiva kontrastvätskan kan skada barnet.

Så vidare till östra, där jag tvingade till mig ett UL för att se att allt var bra med mini.

Å sen röntgen med säker vätska där de kunde konstatera att det var falskt alarm, ingen propp.

Men shit vad rädd jag har varit!

Men guud så obehaglit!! Tur att dom kom på i tid att du inte kunde få den vätskan iaf! Innan dom hunnit ge dig den av bara farten typ :/ Skönt att det såg bra ut!! Fy vilken pers! Förstår absolut om du var rädd! Det hade jag också varit

Jösses, propp i lungan?? Vilken tur att de hade fel, men du kan inte ha mått så bra om de misstänkte det? Kom de på anledningen? Hur mår du nu?

Enita: tack, ja det var riktigt tur. Kan dock inte fatta att de inte sa att jag skulle till östra på en gång. Det syns tydligt att jag är gravid. Nu blev det ju en dålig natt utan mat och fick sitta på en stol i typ 10 timmar sen en hård brits. Har fruktansvärt ont i höfter och rygg nu.

Drömmar: de ville utesluta propp då jag är väldigt andfådd, blir det av att prata så de tyckte att det var lite väl bra. Men efter massor med prover, EKG och röntgen var det falskt alarm. Bara graviditeten som spökar lite. Man får mer blid och det blir tjockare tydligen så det är tyngre att pumpa runt och då blir det tyngre för lungorna. Mår bra, men är trött

Hur går det för er?

Igår hade jag hormonsvängningar utan dess like. Eller ja, jag var inte på humör helt enkelt, kände mig ledsen och allmänt värdelöst. Jobbade heldag (7-21) och grät säkert 10 gånger. Minst!! När jag träffade på en inkompetent sköterska som fick för sig att han skulle förklara ett och annat för mig om demenssjukdomar (jag arbetar på en demensavdelning sedan flera år, inom äldrevården sedan 13 år, har gått diverse utbildningar - tror jag har min beskärda del av kunskaper kring demenssjukdomar. Framförallt känner jag personen ifråga vi diskuterade, vilket inte sköterskan gjorde) då blev det för mycket, kollegan fick ta över samtalet och jag gick och grät i frustration och ilska över hans brist på bemötande. Idag känns det som en något överdriven reaktion, även om jag fortfarande gravt ogillar hans bemötande (eller ickebemötande) kring mina kunskaper som undersköterska, men gråten gick helt enkelt inte att hejda. Jag var full av gråt hela dagen, och under hela dagen svämmade det det över då och då. Skitjobbigt!! Dagen idag har, tack och lov, varit mycket bättre, och jag hoppas det dröjer länge innan nästa skov kommer!

Ja, tjejer, det finns helt enkelt bra dagar och dåliga dagar - för alla. Samtidigt måste jag erkänna, att när jag nu vet vad det beror på, så kan jag inte vara annat än tacksam. Även om det innebär dagar som igår. Tacksam över orsaken till att jag mår som jag gör, men framförallt tacksam över mina fantastiska kollegor som är guld värda och som tröstar och förstår (i alla fall försöker de).