Någon mer som fått hydronefros (förstorat njurbäcken) under graviditeten?

EuphoriaMamma: Hade du alltså samma smärta hela tiden eller varierade den i styrka? Jag har alltid ont men oftast är det hanterbart, det är en molande smärta i ryggen (höger sida). Sedan inför ett anfall ökar smärtan snabbt och blir riktigt outhärdlig i några timmar innan det lägger sig på en lugnare nivå igen.

Jag har fått tid för igångsättning om 2 veckor så nu är det nära, räknar dagarna:)

Skönt för dig :)
Min smärta var konstant och inte hanterbar, jag fick panik. I bilen in till sjukhuset var jag tvungen att sitta med händerna upp i taket för det var ännu värre när jag lät dem ligga i knät. Jag lyckades hitta en ställning i soffan som tog bort smärtan i några minuter, sen kom den tillbaka. Jag hade ena knät i golvet och låg med kroppen i soffan (det lättade väl på njuren på något sätt) 

Då förstår jag att det inte gick att "härda ut" direkt. Klart man får panik, jag har dödsångest varje gång det händer.. Konstigt att det inte släppte av alls för dig, att det kan vara så olika?

Mina anfall är precis som de du beskriver hände dig, jag kan inte vara still, krampar, spyr alltid (därför är det också svårt med medicinering) synen kan ibland försvinna tillfälligt, det värsta är om det händer när jag är själv för vid ett utdraget anfall klarar jag inte av att ringa efter hjälp...

Ibland om maken är hemma hjälper det att ligga på golvet i duschen och få varmvatten på sig samtidigt som mannen försiktigt masserar mig på andra ställen för att avleda smärtan, men det förutsätter att jag lyckas hålla mig någorlunda stilla och kan profylax-andas samtidigt. Som längst har ett anfall hållit i sig från 22:00 till 06:00 dagen efter, då är man ganska mör och sover hela dagen sedan. 

Jag har åkt akut med ambulans men det momentet är på något sätt mer psykiskt jobbigt än att härda ut hemma, nu slipper jag iofsg ta omvägen via akuten utan hamnar direkt på förlossningen..

Vid anfall är smärtan 8-10 på vas-skalan, dvs inte hanterbart utan det värsta jag kan föreställa mig = dödsångest, i normala fall när jag har känningar är smärtan mellan 3-5, dvs hanterbart, men skönt är det definitivt inte. 

Vetskapen om att det kommer vara över om några veckor gör dock att man orkar, för om jag förstått det rätt så försvinner all smärta efter förlossningen när trycket är borta, Längtar så otroligt efter att slippa den smärta som förföljt mig nu i 15 veckor.

 Förlossningen ser jag bara som positiv smärta, är redan inställd på att det kommer bli långdraget och väldigt smärtsamt, de har varnat mig då jag är förstagångsföderska och de sätter normalt inte igång en förlossning här om man inte redan gått över vecka 42 då, tack och lov så har de gjort ett undantag i mitt fall efter mycket om och men =)
 

På mig försvann aldrig synen och behövde inte åka ambulans in, men jag hade svårigheter med att skriva in mig på akuten då jag inte klarade av att bära upp överdelen av kroppen pga smärtan.

Tror du att förlossningen blir lång pga av att du blir igångsatt?

Min tog 5 h från det att jag kom in på förlossningen, var dock öppen 5 cm då. Värkarna gör ont men när man genomlidit helvetet som jag då hade gjort och du nu, så är dem ok, man får ju ett barn och vet att dem tar slut ganska snart :)
     

Jag har det, varit jobbiga månader de här sista. Jag va också inlagd en vecka och fick drängage inopererat men de fick ta bort det omgående för smärtan blev så mycket värre efteråt och jag pissade bara blod och det va ett helvete. Har en underbar läkare på spec Mödra som följer upp med kontroller nu och jag blir igångsatt v.38 + 0 för att njuren inte ska ta onödigt mycket stryk. Så det är inte många dagar kvar, eller ja drygt 2 veckor! Jag blev behandlad med diklofenak till v 27 och därefter har jag fått "äta" spasmofen, som är ett starkt smärtstillande mot smärta i glatt muskulatur. Konstigt att ni inte fått detta eftersom det är mycket mer effektivt än citodon? Spasmofen skrivs ut vid njursten och gallsten, dvs man kan inte styra detta själv. Nu ska jag vara medicinfri om en vecka ungefär eftersom vi inte vill att vår flicka föds med abstinens eller andra besvär. Så det ska bli intressant! Längtar som tusan till förlossningen och att allt blir normalt...man blir trött på värk och medicin och allt skit! Vill snusa på bebis.

Jobbigt att läsa att det är så många fler än jag som har drabbats men ni är superstarka och kan säga att förlossningssmärtorna var väldigt hanterbara efter det vi gått igenom.

Jag fick också spasmofen innan de satte in dränaget men som jag har uppfattat det så får man det bara fram till en viss graviditetsvecka, efter det så är det citodon eller liknande som ges.

Inser när jag läser era inlägg vilken tur jag ändå hade som blev korrekt diagnostiserad med en gång. Men kände i likhet med er andra att det inte riktigt var någon som hade full koll på hydronefros med inopererad nefrostomi under graviditet just, inte ens läkarna på specMVC tråkigt nog.

EuphoriaMamma: ja, jag har blivit varnad för det då tappen är helt opåverkad fortfarande. Visserligen kan en hel del hända på knappt 2 veckor men bättre att räkna med att det blir långdraget - då kan det ju bara bli bättre;)

PaulaVanilla: usch, lät inte alls som någon rolig upplevelse med dränaget, hur är dina smärtor nu? Konstanta eller mer anfallsliknande som mina?

Jag fick diklofenac till v 26, sedan spasmofen men jag tålde dem inte utan hade hemska biverkningar i 2 dygn efteråt så sedan dess har jag vägrat ta dem. Citodonet fungerar ok som sagt och oxynorm bäst (ges främst till patienter med svåra cancer-smärtor så det är verkligen stark medicin). Till mig har de bara sagt att jag ska undvika medicinen dygnet innan Fl men funderar precis som du på att sluta veckan innan, vet dock inte om jag klarar det..

Kommer nu ihåg dock att läkaren som skrev ut spasmofen till mig sa att man inte fick ta just spasmofen nära förlossningen för det kunde påverka negativt i o med att det just slappnar av den glatta muskulaturen.

Skönt att även du får bli igångsatt i v 38+, är det ditt första barn med? Fick du oxå välja mellan induktion eller snitt som jag fick?

Hej! Tråkigt för oss som blivit drabbade, man blir ju gärna lite deppad ibland av smärtorna och att vara tvungen att medicinera när man är gravid. Man ser alla som strålar och är smidiga, jag har värk i hela kroppen av detta och säkert på grund av fogarna men märker att en hel dag kan vara förstörd pga ryggsmärtan. Jag tycker att det molvärker något fruktansvärt bak i ryggen kring njuren men även anfall. Jag vet inte om mina smärtor varit lika hemska som dina men ändå väldigt energikrävande...Meeen..inte lång kvar nu!!

Jaha, det är kanske därför jag inte "får" (jag får men mitt eget val att sluta) ta spasmofen ca 2 veckor innan, fast läkaren sa även att eftersom det är så stark medicin så kan barnet behöva lite hjälp med abstinens..uhh...därför vill jag sluta innan även om jag inte alls vet hur det ska gå??! Nåja, en dag i taget.   Har fått ta medicinen 1 månad nu..barnet borde ju vara beroende? Vad har era läkare sagt om detta och hur länge har ni ätit starkare medicin?

Mitt första barn, efter 3 års väntan så jag längtar som en ganing. Snitt har inte varit på tal, bara igångsättning. Iofs ska vi ha samtal 10e och få ett datum veckan därpå då de kör igång mig...Varför får du välja snitt? Är det på grund av njuren eller annat? Har du valt? Hoppas allt går super!

(Började i smyg tänka på att välja snitt bara för att du skrev så haha )    

  

PaulaVanilla: Det låter precis som vi har haft samma problem, inget kul och precis som du säger så känner man sig lite snuvad på graviditeten som skulle vara så mysig.. Vi får njuta sedan istället;)

Jag vet inte varför jag fick snitt som alternativ, men jag föredrar igångsättning så därför valde jag det. Jag har fått ett fast datum men då de inte kan garantera att det finns plats på förlossningen just den dagen så kan det bli någon dag senare.

Jag vet att det är större "risk" att en igångsättning slutar i akutsnitt när man är förstagångsföderska men jag vill ändå försöka få en så normal förlossning som möjligt, ett snitt ger ju mer ont efteråt och man får inte lyfta o så - därför ser jag inte ett snitt som ett bättre alternativ, även om det såklart verkar smidigt att veta exakt när bebisen kommer.

Angående att inte lyfta mer än bebisens vikt två månader efter födseln så är det samma rekommendation om man föder vaginalt så ni behöver inte ta med det i åtanke om ni väljer mellan igångsättning och snitt.

Jag förstår så era känslor kring att inte kunna glädjas åt graviditeten pga smärtorna. Jag bröt ihop fullständigt veckan efter de hade satt mitt dränage och bara grät och grät. Fråga era BM om ni kan få gå och prata med någon om era känslor kring det hela. Jag kände i alla fall skuld över att inte njuta av graviditeten och oro för att min sinnesstämning skulle påverka bebisen negativt.

Jag hejar på er och snart slipper ni detta och får snusa bebisar istället (även om det har sina utmaningar).