Hur ser du på dina egna föräldrar sen du själv fick barn?

Jag känner igen mig i detta

Dina föräldrar anser kanske att deras Fria tid är kommen och ansvar osv. är något som de slipper. Dom är ointresserade av dig och ditt barn pga. det.

Du får lära dig att acceptera det. Det gör ont när man ser andras föräldrar vara så insatta och hjälpande och engagerande, men du har det inte så, det kan du inte förändra.

Skit i dina föräldrar och skaffa bra vänner istället! =)

På vilket sätt skulle det vara ditt fel?
Låt dina föräldrar vara, dom vill ju vara ensamma? dom fokuserar, pratar och engagerar bara i sig själva! vad ska du med det till?

Ja, det är många som har problem med sina känslor, men det är inte ditt ansvar även om man lätt tar ansvar över det.

Jag skulle önska att du kunde fokusera på det som är bra med ditt liv istället även om det gör ont, såg på din presentation att du har en helt underbar man och en underbar son =)

Jo men ändå, din son behöver en mormor som finns där och han blir bortskämd av, jag hopas han har en mer engagerad farmor ial..

Min dotter har varken farmor eller mormor.. hennes farmor vill men då pappan inte vill finnas i ilden så är det svårt för farmor.. min sambo jag har nu hans pappa  nya fru kallar sig farmor/farfar ist och har tagit henne till sig. Hur bra e då min mamma om de som inte är blodsband och bara funnits  bilden i 2år gör en sådan sak?

Jag håller tummarna och hoppas att din mamma ändrar attityd och tar tillsig din son mer.

Känner igen mig. Nu har vi ca 20 mil till min mamma (pappa är inte med i bilden) men när vi ses har jag haft förhoppningar att hon skulle ta mer egna initiativ som att hämta på dagis eller leka med barnen. Hon tar sällan initiativ till att komma hit eller att vi ska komma dit också.

Jag har varit grymt besviken på bristen av såna initiativ, men får nog inse att det är sådan hon är. Hon har inte så mycket ork heller. Sen kan man ju inte vara 100 på att barnbarnen blir ett stort intresse för dem - de har ju sina egna liv. Så jag är väldigt kluven - jag kan förstå det men ser också att det blir problem om man har stora förväntningar. I vissa fall kanske de gör som de gör av hänsyn, vill inte tränga sig på?

Födelsedagar tycker jag dock är riktigt dåligt om de inte kommer ihåg.

I övrigt har jag börjat tänka mer på hur det var när jag var barn och att jag inte hade särskilt mycket tid med mina föräldrar (de var mest på jobbet), det gör mig också besviken. Men inget som går att ändra nu, men det påverkar ju också vår relation.

En del av våra pappor kommer ju på att de missat något och tar igen det med barnbarnen, men inte din då? Min är för gammal och sjuk men min svärfar är ett toppexempel på en sån.

En av de saker jag tänker på är att de förväntningar många har här är att mor och farföräldrarna ska varavdär för avlastning, och  egentligen inte för att umgås med barnbarnen, och man blir besviken när intresset för avlastningen  inte är så stort från deras håll. Man pratar om att hämta barnen från dagis, vara barnvakt etc, så att man och ens partner ska kunna få vara själva en stund osv. För mig blir det då att förväntningarna egentligen handlar om att man vill ha mera hjälp med sitt eget barn och blir besviken på sin mamma (oftast så är det mamman el svärmodern) som man känner inte hjälper till tillräckligt. Men våra föräldrar har ju faktiskt tagit hand om oss när vi var barn, de kanske inte är lika intresserade av att göra det med barnbarnen också, men väldigt gärna vill umgås med dem villkorslöst ialla fall? Nästan liknande förhållande man oftast har med sina syskon. De hälsar på umgås med sina syskonbarn, med utan krav på att de måste vara barnvakt åt de eller hämta/lämna från dagis, för att det skall räknas som umgänge. Många föräldrar känner ju att när de blir pensionärer så är det då de får njuta av att bara vara, resa, njuta av livet, slippa alla krav, jobb etc.  

Vad sägs om att vända lite på det? Era föräldrar har fått ta mycket ansvar för er under er uppväxt, psykisk, ekonomiskt, mentalt etc. Nu är de lite äldre, tröttare, svagare. Hur mycket avlastning får de av er idag? Hur mycket hjälp får de idag av er, med vad de nu kan behöva få hjälp med eller underlättas med i t.ex vardagen? Man kan hjälpa de med en massa saker, praktiska saker, ekonomiskt (även om deras ekonomi är mycket större än ens egen), t.ex genom att handla en massa mat och ta med till de när man är på besök.

Bara för att visa uppskattning för det de har gett oss. Och vem vet, det kanske underlättar för förhållandet mellan oss och våra föräldrar och får de att ställa upp mer "frivilligt", än påtvingat.

Det underlättar inte att man bara tänker på sina rättigheter (vad kan de göra för mig, och vad gör de inte för mig?) utan också på sina skyldigheter (vad kan jag göra för mina föräldrar och vad är det jag inte gör?) om man vill bygga ett bra förhållande till sina föräldrar.