Pallas skrev 2013-08-12 21:20:22 följande:
Jag kan inte handla alls. Jag blir helt blockerad. Om jag går in med en lista så slutar det med att jag kommer hem med två nagellack (jag målar inte naglarna) och en låda kyckling. Har varit i närkontakt med väggen två gånger och har fortfarande men från senaste omgången. Tex har jag tappat förmågan att läsa skönlitteratur, vilket jag älskar. Sorgligt som fan och jag tränar på.
Ett av de andra problemen är att jag inte orkar vara arbetsledare hemma också, det räcker på jobbet. Dock måste jag vara det, eftersom det annars inte händer ett jävla smack. Vi hade vairt bostadslösa kronofogdesfall om jag inte styrt upp allt för 4 år sedan när vi bytte stad. Det var jag som ordnade den nya bostaden (trots att det var min man som skulle flytta till jobb), detta med mindre än en månads varsel, eftersom det inte hänt något. Det var jag som renoverade vår dåvarande hyresrätt för att vi skulle slippa betala 9000 spänn till hyresbolaget (detta samtidigt som jag jobbade heltid 18 mil bort). Det var jag som fixade fram 80 flyttkartonger, eftersom maken inte lyft ett finger när det var två veckor kvar tills jag skulle börja mitt nya jobb på den nya orten (samtidigt som jag jobbade ständig natt). Osv, osv. Jag kan helt enkelt inte vänta. Inte heller kan jag be om enkla saker, för då utförs de inte. Enda sättet är att jag KRÄVER att det sker och jag orkar fan inte!Hur jävla svårt ska det vara att vattna tre blomlådor med penséer i en vecka medan jag är borta? Oöverstigligt, tydligen.
En annan aspekt jag fasar för nu inför skolstarten är att jag, som mamma och KVINNA, får skulden för allt som min man klumpar sig med vid lämning och hämtning - kommer för sent, glömmer vantar/stövlar/regnkläder/gympakläder/låneböcker/b adkläder/läxor och fan och hans moster. Jag svär på att pedagogerna för någon slags lista, som de sedan väntar med att ta upp tills det är kvinnan som kommer. SATAN vad arg jag blir!
Jag känner igen det där med att läsa skönlitteratur, jag försöker traggla mig igenom en bok nu, men det går liksom inte alls.
lyssna på ljudbok har iaf blivit en lösning för mig. Jag känner att jag iaf får "läst" böckerna jag vill plus att jag kan göra annat samtidigt :)
Att komma ur din sits verkar bli väldigt svårt. Jag antar att din man egentligen vet om allt det här, tyvärr kan man ju inte påverka andra att göra saker som för dom inte är självklara och viktigt. Jag förstår att man tröttnar på att tjat, och han tröttnar på att man tjatar på honom. Det bästa hade varit om ni hade kunnat börja om från början och prata igenom allt som är viktigt för er båda. Fast om han är som andra män så har han väl en hel del saker som han tycker är jätteviktiga o som för dig inte spelar någon roll alls.
Det är så skrämmande att du faktiskt nog har lite rätt o, ditt antagande om skolan o pedagogerna. Men där måste du försöka bryta dina tankar och överlämna ansvaret helt till din man eftersom det är han som lämnar och hämtar oftast.
Du ska ju inte behöva prata med din man om de sakerna som rör honom. Han får samma information som dig.
När jag separerade för 2½ år sen så fick jag ofrivilligt lämna över mycket av ansvaret till barnens pappa såklart. Men det händer fortfarande att jag påminner honom/packar dagisväskan osv. Just för att jag inte vill att han ska glömma nåt så att jag får skulden. Vilket ju är helt sjukt eftersom vi inte lever tillsammans o fröknarna vet vem av oss som lämnar osv. :)