Enligt bmi så räknas du ju faktiskt som underviktig. Det har oftast jag också gjort förut. Nu hamnar jag 0,2 över undervikt och räknas därför till idealvikt. Jag skulle alltså kunna gå upp nästan 20 kg och trots det räknas till idealvikt tydligen.
"Onaturlig undervikt med BMI långt under 18.5 kan vara mycket farligt och vi rekommenderar dig att söka hjälp hos läkare. Naturligt smala personer med BMI runt gränsen till undervikt kan trots detta vara mycket hälsosamma och inte alls undernärda. Mycket beror på din kroppstyp så stirra dig inte blind på viktklasserna".
Jag själv har alltid varit naturligt smal, har kunnat vräka i mig hur mycket choklad, chips, mcdonalds som helst men alltid haft min vikt. Dock har jag rört på mig ganska mycket, men inte mer än andra ungdomar. Ätit stora portioner mat, mycket kött, vitt bröd och pasta m.m. Ville t.o.m gå upp i vikt när jag var yngre men tycktes va omöjligt för mig eftersom jag var naturligt smal. Och jag hamnade alltid på "undervikt" enligt BMI.
Du TS kanske är naturligt smal, men det säger ju sig självt att alla inte är det. Det betyder inte att andra folk inte tränar, de kanske tränar mer än dig och äter mycket nyttigare men helt enkelt inte är naturligt smala.
Man behöver inte alltså ha en störning eller va sjuk för att man hamnar på "undervikt" enligt BMI. Lika korkat som det är att tro att alla människor är naturligt smala är det lika korkat att tro att alla som är smala har ätstörningar. Vi människor är skapta olika?
Ja, jag själv värdesätter annat och eftersom jag alltid varit smal som dig TS och alltid velat bli större så är jag glad idag när jag inte är pinnsmal. Trivs bättre, snyggare i kläder. Jag är fortfarande smal, men trivs bra med hur jag ser ut. Sen kanske andra har åsikter, och det anses som fult idag att ha lite fett på kroppen enligt tidningar och magasin. Men jag tycker jag är snygg nu, snyggare än innan. Kanske jag som varit jättesmal kan se på det annorlunda och faktiskt uppskatta att få lite mer fett på kroppen.
Jag har själv undrat varför alla är så tjocka när jag själv var yndre och smalare. Eftersom jag kunde äta hur mycket som helst men ändå var smal. Folk fråga mig varför jag var så smal, och jag undrade på samma sätt varför de är så tjocka. Jag själv åt mycket, och undrade vilka mängder av mat de måste ätit för att bli så tjocka. Men grejen är att alla har ju olika ämnesomsättning, kroppar fungerar olika, vi är olika byggda m.m. vilket avgör hur kroppen ser ut. Så inget är egentligen konstigt.
Sen så värderar ju folk olika saker och allt är olika viktigt för alla. Alla kanske inte vill ha en pinnsmal kropp, eller ens bryr sig om att va normalviktig. De kanske gillar mat, och att äta mycket och avskyr träning. Medan vissa är helt tvärtom, och då säger det ju sig självt man blir mer smal då. Jag tror också att det stressade samhället vi lever i medför sämre matvanor och bidrar till övervikten. Det är mer lätttillgängligt med all möjlig fet mat och det går snabbare. Det är lättare slänga in något i mikron än att stå och laga en hel måltid. Dessa ideal gör nog också att folk tröstäter mer och får dålig relation till mat. Att det blir en dålig cirkel.
Ganska logiskt egentligen?