Sambos men sover aldrig ihop
Jag är 28 år och bor sedan två år tillbaka med min sambo och vårt barn. Är gravid med barn nummer två som kommer när som helst och allt vore toppen om det inte vore för ett stort problem i vår relation.
Sambon föredrar att sova på soffan istället för i dubbelsängen hos mig och har gjort det mer eller mindre varje natt sen 1,5 år tillbaka.
Jag har tjatat, gråtit, hotat, pratat och nu till slut känns det som om det inte är värt att försöka ens. Det har gått så långt att min sexlust har försvunnit helt (barnet i magen kom till när jag försökte muta honom att komma tillbaka till sängen med mycket sex...) min sexlust var inte i topp efter första barnet heller men jag försökte.
Nu får jag ingen närhet annat än när han vill ligga (eller om han nån gång får dåligt samvete mot mig) så nu vill inte jag ligga alls och han förstår inte det trots att jag säger det rakt ut. Jag menar - hur upphetsande är det med ett "Ska vi ligga älskling?" och en hand på tutten när man inte annars knappt rör varandra?
Har försökt få med honom på familjerådgivning men han vägrar...ofta med orden "vems fel tror du att de kommer säga att det är då?" Har försökt få honom att förstå att jag skiter i vems fel det är så länge vi gör nåt för att fixa vår relation innan det är för sent. Men nej han vägrar berätta om vårt liv för nån som inte har med det att göra.
Det känns som vi bara bor i samma hus men lever olika liv.
Tyvärr har jag inte så mycket till liv heller eftersom jag flyttade från min stad till hans under första graviditeten och som det känns nu vill jag bara flytta tillbaka.
Jag känner mig så ensam och bortvald. Det är ju inte så här det ska vara att vara ett par! Jag vill inte att det ska ta slut men snart orkar jag inte mer. 
