• Anonym (Orolig)

    Så elak mot barnen- jag orkar inte mer !!

    Min man beter sig så illa mot våra barn . Han slår dom inte men han säger saker som är elaka och som mest verkar syfta till att trycka ner barnen eller visa vem som bestämmer. Jag blir helt mållös varje gång, hans beteende gentemot barnen går emot ALLT som jag står för och tror på. Men när jag tar upp det och förklarar hur jag känner inför hans beteende och hur fel det är ( enligt mig ) så rycker han bara på axlarna och säger typ "jaha" eller " är du så perfekt själv då" . Han tar inte till sig av vad jag säger. Nu har jag upprepade gånger bett honom att söka hjälp ( av nån proffesionell) för att förändra sitt beteende men han bara skrattar åt mig . Han tycker ju inte att han gör något fel eller har några problem. Jag känner nu att jag orkar inte mer. Jag kan inte leva så här, han behandlar inte mina barn på det sättet. Problemet är att jag kan ju inte skilja mig - då får ju han barnen varannan vecka. Jag kan inte lämna dem hos honom! Om inte jag finns där och kan skydda dem - vem ska då göra det ? Hur gör jag ? Hur ska jag tänka ?

  • Svar på tråden Så elak mot barnen- jag orkar inte mer !!
  • Barbabok

    Oj vad svårt. Jag har dessvärre inga råd att ge men hoppas det löser sig. Så kan ju inte barnen ha det iallafall så nåt måste du ju göra, lycka till!

  • Anonym (Orolig)

    Ja jag måste göra något men vad ?! Så länge jag finns här så är det mest jag som tar hand om barnen så då vet jag ju att de har det bra. Visst jag är ingen "mönsterförälder" alla gånger jag heller men jag har iallafall vissa värderingar som jag uppfostrar mina barn efter . Och jag skulle aldrig vara medvetet elak eller "håna" dem när de gör fel. Vem gör så ?! Skulle någon annan i min närhet bete sig så så skulle jag också säga ifrån. Skulle personalen på förskolan bete sig så så hade jag tagit barnen därifrån . Men hur gör jag när det är deras pappa - som borde gr dem kärlek och trygghet ? Det är hemskt! Barnen vill inte vara med honom heller ( vilket inte är så konstigt såsom han beter sig ) utan föredrar mig. Men han kan inte alls förstå varför och blir bara ännu argare och "dummare" mot dom , tycker att det är "mitt fel" att de bara vill vara med mig . Han inser inte att det beror på hans beteende.

  • Anonym (Orolig)

    De är 4 år ( tvillingar )

  • Maja02

    Vet precis vad du menar, så var det hos oss också!! Tanken att jag inte skulle finnas som buffert mellan dem höll mig länge kvar i ett destruktivt äktenskap. Tillslut insåg jag att det minfält som det var att leva med min ex-make orsakade ständig inre spänning och oro även hos vårt äldsta barn. Jag insåg att även om jag inte finns där hela tiden så kommer minst 50% av tiden vara UTAN den spänningen och det måste ändå vara bättre, och då kunde jag lämna.

    Sen blev det ännu mer kaos med mordhot etc så en period har han inte fått träffa barnen alls, och nu är vi i ett läge där han ska få börja träffa barnen igen men med umgängesstöd. Vid oro kan du alltid rådgöra med soc/familjerätten, kanske behövs en utredning, behöver barnen skyddas från honom så finns det hjälp att få även om det är en lång och stundtals plågsam resa. Även psykisk misshandel är misshandel! Skriv dagbok! 

  • Anonym (Orolig)

    Maja02. - tack! Så skönt med någon som varit i samma sitts. Vad stark du måste ha varit som tog dig därifrån. Jag känner själv att jag inte har kommit dit ännu. Även om jag skriver dagbok så vem kan garantera att de skulle tro på mig ? Han kan väl bara neka till allt och säga att jag hittar på ? Att lämna dem på halvtid hos honom känns inte som ett alternativ, om han beter sig så här när jag är hemma - vad skulle han då inte kunna göra om han var själv ? Han beter sig inte illa mot mig , däremot så känner väl jag att mina känslor för honom förändrats pga hur han är mot barnen. Jag tycker det är så fel och han är inte den slags man som jag trodde han var . Men han tar ju inte till sig vad jag säger så jag har gett upp hoppet om att han ska förändras. Jag ska börja skriva ner hur han beter sig , kanske kan det ändå hjälpa i framtiden

  • Rakad Apa

    Spela in de elaka och nedvärderande saker han säger till barnen, och använd det som bevis mot honom. Om det skulle bli bråk om vårdnaden vid eventuell separation så har du ju underlag som styrker dina påståenden om att han behandlar barnen illa.


    ?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde
  • Anonym (liknande)

    måste säga att vi har det likadant hemma. fast våra tvillingar är året bara. sambon tappar fattningen och skriker åt dem. säger bara fy nej får inte och allt vad det nu är till de små, men sällsynt att sambon faktiskt leker med dem.

    Också tagit upp att sambon borde söka hjälp men bara skratt här med och haha som att du är så mycket bättre. inser inte att det är fel att skrika och hålla på.

  • Anonym (Orolig)

    Till Liknande - så sorgligt att läsa. Blir lite ledsen då jag inser att så var min man redan när mina tjejer var små bebisar. Och vem skriker och skäller på en liten bebis ? Och så blir man själv istället med två små för att man inte vill att de ska utsättas för hans "ilska" ,tjat och gnäll. Precis som du skriver så har det bara varit en massa "nej, får inte, gör inte så" hela tiden. Men leka med dem eller göra något tillsammans eller ens prata med barnen- det gör han sällan. Tycker det är hemskt om det enda man säger till sina barn är en massa negativa saker. Men enligt honom måste de få veta när de gör fel. Och det skulle då vara all deras vakna tid i stort sett. Sorgligt att även när de gör något bra så ser han inte det utan hittar bara fel ändå. Psychonaut - bra ide, jag började redan i morse . Använde mobilen för att spela in , ska kolla så att det fungerade också.

Svar på tråden Så elak mot barnen- jag orkar inte mer !!