Berätta för barnen att de är gjorde genom äggdonation?

Mariaochlinus:
Hur var det för dig, har du två biologiska föräldrar eller gjorde din mamma spermadonation själv så att säga? Är lite nyfiken på hur du tänker o känner kring donatorn kontra din pappa, ifall du har en biologisk pappa med i bilden?

Har en mor och en far, och en bra uppväxt, MEN längtan som jag vill kalla det att få reda på mer om mitt ursprung är väldigt stark... vi är fler syskon i familjen och vi känner inte så här allihop, så det kan absolut vara olika. i av mina syskon vill inget veta, men vi andra 3 vill veta men kan inget få veta, vilket är frusterande!

Jag hade gärna fått veta mer om donatorns intressen, utseende, egenskaper osv..  

 MEN jag tycker som sagt att barnen ska få veta sanningen och sen får de själva ta beslutet om de vill gå vidare och söka ursprunget eller ej..

Ok förstår, intressant! Är alla syskon donatorbarn? Känner du det som att du har en annan släkt (donatorns) än din pappa eller hur är det känslomässiga?

Jepp, alla är donatorbarn!

Nja inte riktigt så att jag tror mig ha en annan familj någonstans..Men jag känner MÅNGA likheter med bekanta som är adopterade och söker sitt ursprung, de gör jag verkligen!

 Jag o min syster känner nog väldigt lika, alltså att spermadonatorn är vår biologiska pappa, även om det på papper står2bara" genetiskt.. och jag hade nog kännt OM jag fått träffa honom att ev barn han hade då skulle var mina halvsyskon på nått vis... 

Min pappa som jag vuxit upp med är ju min pappa med stort P, självklart! Har aldrig vetat nått annat och han är ju den som har format mig, om ni förstår vad jag menar..    

Men tex då jag väntat barn o de frågat om min sjukdomsbakrund, och jag ger dem min papaps för han står ju som biologiska, VAD ska de ha för nytta av de? Vi har ju inte samma genetik?? Därför har jag aldrig riktigt förståt de där med orden genetiskt/biologiskt, för arv, sjukdomar och så ligger ju i genitiken...

Å då de i alla papper står att min pappa är min biologiska pappa så skulle det ju inte ens märkas på en hindersprövning om jag tex var på väg att gifta mig med mitt genetiske halvsyskon, alltså donatorns barn.. Förstår ni vad jag menar?

Jag donerar mina ägg nu och är genetisk kopplad till dem, men kvinnan som bär barnet räknas som biologisk mor på alla papper och de går på hennes bakrund vid ev sjukdomshistorik osv?? Hur funkar det?

Lite frågor bara? hoppas ingen tar illa upp... <3        

Ska du donera i år? Intresserad av å hjälpa mig med syskonförsök? :)
Ja det är en hel vetenskap allt det här och kan förstå båda sidor om man så säger. Men jag tror dock att det är en rätt stor skillnad på spermadonation och ÄD. Biologiska mamman som bär barnet påverkar ju trots allt barnets genetik med sin egna, dvs vad som blir framträdande hos barnet. Det blir tre dom påverkar: biologisk/genetisk pappa, biologisk mamma samt donatorn. Vid en spermadonation är det ju "bara" biologiska/genetiska mamman samt donatorn. Är alla ni syskon från samma donator? Hur är det med likheter mellan er/ föräldrar, utseendemässigt och sätt? Förlåt om jag frågar så mkt men jag tycker verkligen det är intressant, har själv en dotter genom ÄD :)

Ja, du ska säga som det är. Så fort de blir mogna nog att förstå innebörden. Jag hade känt mig både sviken och lurad om jag senare i livet fått veta det eller på annat håll. Dock kan jag förstå att du inte vill att andra ska veta något.

Har läst att sjukvården alltid försöker få folk att berätta, barnet har rätt att veta om sina biologiska föräldrar. Om jag inte missminner mig så är det inte tillåtet med anonyma donatorer i Sverige. Barnet kan få reda på vem donatorn är vid 18 år (om jag inte helt är ute och cyklar). 

Det fanns en blogg under Blogg härinne där en person som ställt upp som Äggdonator berättar sin historia. Läsvärd tycker jag. 

I svensk lag finns ju en rätt för barn som blivit till genom spermiedonation att få kunskap om sitt ursprung. Det är väl rent etiskt/moraliskt lika viktigt för ett barn som tillkommit genom äggdonation?

Att INTE berätta för barnet är att bita sig i svansen. Det finns alltid någon omgivningen som vet -- och berättar för någon, som berättar för någon och så är det framme hos barnet - på omvägar, vilket torde vara betydlig sämre än att få reda på sanningen om sitt ursprung av mamma o pappa .... 

Vet ett kändis par här i Stockholm, två kvinnor som levde ihop, den enas broder ställde upp som spermadonator (vet ej hur arrangemanget gick till praktiskt). Samma sak med en kvinna vars syster donerade ett ägg. En kvinna fick barn ensam genom spermadonation i Danmark. När det var dags för syskon så ville hon ha samma donator.

Jag tror anledningen är att barnet på detta sättet kan få den andra personens gener och i fallet med kvinnan som åkte till Danmark att barnen på detta sätt blir helsyskon. 

Min argumentation är ju att jag hellre får berätta på det sätt jag vill göra det än att det berättas på ett sätt jag inte kan styra över (och vänta till barnet är i en ålder mogen nog att förstå vill jag inte göra, jag ser hellre att det är en naturlig del av historien som barnet kommer uppleva att det "alltid vetat") - trots att mina donatorer är anonyma.

Men det finns ingen lag som säger att man måste berätta vare sig för det barn som kommit till genom spermiedonation eller äggdonation. Det är lag på att barnet ska få veta identiteten om det ber om det, men den som inget vet kommer inte att fråga. Och nej, det behöver inte alltid finnas någon som vet. För mig vet ju alla, men för ett par som inte berättat om sina behandlingar finns bara sjukvårdspersonalen.

Du har rätt att själv bestämma om du vill berätta eller inte, men sjukvården här rekommenderar att berätta (i Polen tror de jag är galen som har tänkt berätta). Jag skulle inte vänta till barnet är moget nog att förstå innebörden, utan låta det bli en del av vår gemensamma historia från början och utveckla det från sagor till mer detaljrika berättelser när barnet växer.

Svenska donatorbarn har rätt att få veta "i mogen ålder" vilket är en bedömningsfråga. Det behöver inte vänta på sin 18-årsdag. Id-release från danska spermabanker (som används i de övriga europeiska länder där id-release är tillåtet, utom Sverige) är det 18 år för. Barnet kan få veta under förutsättning att det vet att donator använts, annars frågar det ju inte...

Även om det inte finns någon lag eller att bara sjukvårdspersonalen vet så tycker jag att man ska berätta.

Var sambo i 20-års åldern med en kille som hela tiden gått i tron om att den man hans mamma levde med var hans pappa.

Till slut vid vuxen ålder fick han veta att det inte var så, att han hade en biologisk pappa. Han kände det som ett stort svek och tyckte att han hade haft rätt att få veta sanningen. Även relationen till den man som han trott var hans pappa som han växt upp med, men som inte var hans pappa förändrades till det sämre. 

Det är så stora viktiga saker att få veta sanningen.

Visst, och jag argumenterar inte emot dig. Men det är inte så enkelt att man kan säga att någon ska eller måste berätta. För det måste de ju inte... och för en del ter det sig onödigt att berätta om man som jag har anonyma donatorer och alltså inte kan låta barnet välja att ta reda på vilka de är även om det får veta att jag behövt använda donatorer.

Nej det stora sveket står ju de föräldrar för som väljer att tiga och därmed oöjliggör för barnet att söka sitt ursprung i de fall det är möjligt! De finns nog de som anser att i "svikargruppen" ingår de som medvetet valt anonym donator för ett denne skall förbli anonym för barnet ....

Ja, sveket i att inte berätta är väl en bedömningsfråga och hur de tänkt får väl de som inte tänkt berätta prata om

Däremot är det inte precis vanligt vid äggdonation att man medvetet valt anonym donator "för att" se till att donatorn inte blir känd. Med tanke på att bara par som inte gjort IVF på landstinget får till ÄD här utan egen donator eller korsdonator och kön i tex Stockholm beräknas till ca 2 år får många välja att inte göra ÄD alls resa utomlands. Och bortsett Finland och Island är då öppen donator omöjligt. I dessa två länder är det ordentlig kö. Så visst är det medvetet men inte i specifikt syfte att barnet inte ska kunna få veta. För ed finns mig veterligt inte alternativet öppna donatorer, men jag hade förstås kunnat avstå. Så medvetet var det. Men själva syftet är sällan att det inte ska gå att få ut identiteten (lika lite som mitt syfte med att välja ett visst land vid adoption brukar vara att det landet mest har barn som övergivits utan att modern blivit känd)

Vinterprinsessa: Jepp, ska donera nu snart... börjar spreja den 25/2, donerar till kön så att säga, har ingen vän eller så som jag ska hjälpa via korsdonation. OM allt går bra, så kan jag tänks mig att donera igen!

Jag o mina syskon har nog olika, vet ej säkert såklart. Men då all donation på den tiden gjordes med färsk sperma så tyckte en läkare på IVF att det vore minimnal chans att vi kommit till med samma... Jag kan inte få reda på nått, lagarna ändrades efter 1985. Spermadonation gjord efetr det, då hade jag haft en chans att få reda på nått gällande min donator i alla fall! 

Vi är rätt lika varandra ändå, nog syns det att vi är syskon, MEN särskillt jag har vissa speciella drag som inte finns hos nån annan i släkten... så jag kan ju gissa vart de kommer ifrån!     

Ja, jag tror oxå att sånt här ofta kommer fram till sist, som i mitt fall... fick veta av misstag då jag var 28 år gammal - inte ok! Mådde ordentligt dåligt under en längre tid, hela mitt liv kändes som en stor lögn! Kommer nog aldrig fullt ut att förlåta mina föräldrar för att de höll detta som enb hemlighet för mig sååå länge!
Alla mina syskon och jag kände oss oerhört besvikna!!    

Ja det förstår jag verkligen att ni gör, va oerhört jobbigt! Innan min dotter föddes köpte jag en bok, en saga, om ÄD som jag kommer läsa för henne så den lilla "kärlekssagan" hänger med från början :)
Du är helt fantastisk tycker jag som vill donera ägg o hjälpa oss som helt plötsligt "inte kan"! Det är en stor sorg och ett sånt svek från sin egen kropp på ngt sätt, att som i mitt fall, vara fertil och sen bara försvinner den i ett slags " förtidigt klimakterie". Jag kan inboxa dig så du har min mail IFALL du vill donera igen :) Lycka till, det kommer gå jättebra!!

Mariaochlinus: Eller blev det i din Gästbok? Hihi nåja :)

mariaochlinus: Förstår att du blev upprörd. Hur påverkade beskedet dig innerst inne?
Om det är ok att jag frågar.
Blir så glad att du ska donera.

Ni som har skrivit idag, Bra skrivet!