Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Hej

ngn som nyligen varit hos Dr D i Aten för immunologisk utredning inför äggdonation? Tips? Vi åker snart. Jag är stressad över detta med intralipid dropp- ngn som har tips om detta samt var man kan få det om man inte köper med hem samt VAR & AV VEM kan jag få hjälp sätta detta??? Bor i Kalmar o kan inte ta mig iväg flera timmar bort. Börjar kännas desperat eftersom vi snart startar processen. Tack på förhand!

Hej

ngn som nyligen varit hos Dr D i Aten för immunologisk utredning inför äggdonation? Tips? Vi åker snart. Jag är stressad över detta med intralipid dropp- ngn som har tips om detta samt var man kan få det om man inte köper med hem samt VAR & AV VEM kan jag få hjälp sätta detta??? Bor i Kalmar o kan inte ta mig iväg flera timmar bort. Börjar kännas desperat eftersom vi snart startar processen. Tack på förhand!

Hej!

Har följt tråden ett tag men inte skrivit förrän nu.

Vi fick i lördags veta att vi haft vårt femte missfall (MA). Trodde vi var i vecka 12 men graviditeten hade avstannat i vecka 7+6 som det såg ut, 7+4 såg vi ett hjärta. Så otroligt tungt just nu och känner mig så uppgiven.

Lite om vår historia. Jag har sedan tidigare 3 barn med en annan pappa, min yngsta är 12 år så längesen jag hade en lyckad graviditet. Vi började försöka för 2,5 år sedan och blev gravid efter 8 månader, slutade i missfall 5+6. Sökte till infertilitetsutredning men det låg nere på grund av Corona så fick inte komma på det förrän hösten 2020. Den visade ingenting, allt såg så bra ut, värden som en 22-åring osv, så peppade åkte vi därifrån. Blev gravida månaden därpå men missfall i vecka 4. Otroligt nog blev vi gravida månaden därpå också med missfall på nästan exakt samma dag som månaden innan.

Vi fick remiss för IVF och nu var det lite bråttom då jag skulle fylla 40. Av 12 äggblåsor blev 4 befruktade, 1 sattes in på dag 2 och 1 klarade sig till frysen. Första blev jag överstimulerad efter insättning så blev inlagd över natten, återhämtade mig snabbt. Svagt positivt gravtest på RD11, lite starkare på RD13 men några dagar senare svagare och började blöda på RD17. Fick Trombyl vid första insättning.

Den 8 april gjorde vi FET. Hade bett om Prednisolon inför insättning och fick det i dos 5 mg från mens och 10 mg från ägglossning. Den här gången såg allt ut att gå så bra. Stickorna blev bara starkare och starkare, ömma bröst, illamående, trötthet osv. Såklart nervösa och oroliga men ändå var vi hoppfulla. Tyckte kanske att illamående kan ha varit mer och längre i tidigare lyckade graviditeter och i vecka 7 nu mådde jag vansinnigt illa ibland men försökte vara positiv. Tills i lördags så jag började blöda. Åkte in på akuten och där såg de att det stannat av i vecka 7+6. Tänker att Prednisolon kanske hjälpt lite då vi aldrig kommit så långt tidigare.

Vi hade bestämt oss redan innan FET att om vi inte skulle lyckas, så skulle vi söka hjälp i Aten. Var i kontakt med de redan innan FET också. Nu har vi skickat in formuläret och väntar på svar från dem. Känner mig dock bara så uppgiven, nu är det såklart vårt MA väldigt färskt men det känns som att det aldrig kommer hända för oss och tiden bara rinner iväg. Är så oerhört tacksam för de barn jag har men sörjer så fruktansvärt mycket det barn som inte kommer och att min kille inte får bli pappa.

Lider så med alla er som går igenom den här processen, att göra barn har verkligen fått en helt ny mening...

Usch, jag vet precis hur du känner.

Jag gick igenom två MA, två tidiga missfall och på det femte försöket lyckades vi.

Vad vi gjorde annorlunda den femte gången var att jag tog prednisolon. Vi fick tyvärr självmedicinera på grund av att vår klinik inte ville erbjuda detta.

Vi började med 20 mg vid FET-dagen, när vi plussade ökade vi till 25 mg. Efter ultraljudet i V.12 så började vi trappa ner.

Vill påpeka att detta inte är någon rekomendation till någon. Man kan aldrig vara säker på varför det lyckades.

Hoppas det löser sig för er, håller tummarna!

Hej!

Har följt tråden ett tag men inte skrivit förrän nu.

Vi fick i lördags veta att vi haft vårt femte missfall (MA). Trodde vi var i vecka 12 men graviditeten hade avstannat i vecka 7+6 som det såg ut, 7+4 såg vi ett hjärta. Så otroligt tungt just nu och känner mig så uppgiven.

Lite om vår historia. Jag har sedan tidigare 3 barn med en annan pappa, min yngsta är 12 år så längesen jag hade en lyckad graviditet. Vi började försöka för 2,5 år sedan och blev gravid efter 8 månader, slutade i missfall 5+6. Sökte till infertilitetsutredning men det låg nere på grund av Corona så fick inte komma på det förrän hösten 2020. Den visade ingenting, allt såg så bra ut, värden som en 22-åring osv, så peppade åkte vi därifrån. Blev gravida månaden därpå men missfall i vecka 4. Otroligt nog blev vi gravida månaden därpå också med missfall på nästan exakt samma dag som månaden innan.

Vi fick remiss för IVF och nu var det lite bråttom då jag skulle fylla 40. Av 12 äggblåsor blev 4 befruktade, 1 sattes in på dag 2 och 1 klarade sig till frysen. Första blev jag överstimulerad efter insättning så blev inlagd över natten, återhämtade mig snabbt. Svagt positivt gravtest på RD11, lite starkare på RD13 men några dagar senare svagare och började blöda på RD17. Fick Trombyl vid första insättning.

Den 8 april gjorde vi FET. Hade bett om Prednisolon inför insättning och fick det i dos 5 mg från mens och 10 mg från ägglossning. Den här gången såg allt ut att gå så bra. Stickorna blev bara starkare och starkare, ömma bröst, illamående, trötthet osv. Såklart nervösa och oroliga men ändå var vi hoppfulla. Tyckte kanske att illamående kan ha varit mer och längre i tidigare lyckade graviditeter och i vecka 7 nu mådde jag vansinnigt illa ibland men försökte vara positiv. Tills i lördags så jag började blöda. Åkte in på akuten och där såg de att det stannat av i vecka 7+6. Tänker att Prednisolon kanske hjälpt lite då vi aldrig kommit så långt tidigare.

Vi hade bestämt oss redan innan FET att om vi inte skulle lyckas, så skulle vi söka hjälp i Aten. Var i kontakt med de redan innan FET också. Nu har vi skickat in formuläret och väntar på svar från dem. Känner mig dock bara så uppgiven, nu är det såklart vårt MA väldigt färskt men det känns som att det aldrig kommer hända för oss och tiden bara rinner iväg. Är så oerhört tacksam för de barn jag har men sörjer så fruktansvärt mycket det barn som inte kommer och att min kille inte får bli pappa.

Lider så med alla er som går igenom den här processen, att göra barn har verkligen fått en helt ny mening...