Inlägg från: lapenili |Visa alla inlägg
  • lapenili

    Hjälp! Deprimerad 14 årig dotter.

    Som rubriken lyder: Hjälp!!!

    Vår underbara 14 åriga dotter har sedan en tid sjunkit djupare in i en depression med följd att matlusten inte finns där. Det hela började i höst/vintern när hon började gå hem från skolan på luncherna för att maten inte va god i skolan , men efter ett tag så kröp det fram att det inte var maten som va problemet utan att hon inte vill äta bland dom andra eleverna. Så ofta blev det bara frukt till lunch. Det sociala livet med kompisar  dog ut sakta men säkert....för att övergå till ett socialt liv framför datorn , men är lite lur på att även där håller det sociala försvinna. Vi har varit i kontakt med vårdcentral där hon fått träffa psykolog , han har nu remitterat oss till BUP. Men min fundering är: hur "hård" ska man vara mot en deprimerad/nedstämd 14 åring? Imorse stannade jag hemma från jobbet enbart för att se till hon åt frukosten , men icket....så jag gjorde det klart för henne att äter man inte frukost blir det ingen skola. Så det blev ingen skola idag..... För jag vet  ju det att någon lunch äter hon inte heller , för att sedan äta en minimal portion middag.  Det som hon "lever" av är frukt....äpplen,apelsiner,päron. Man ser på henne att maten är "äcklig" i hennes ögon. Jag vet snart varken ut eller in.....sliter nå fruktansvärt på den övriga familjen.... Jag vill ju det bästa för flickstackarn , men vet fasen inte hur jag ska bete mig.... 

  • Svar på tråden Hjälp! Deprimerad 14 årig dotter.
  • lapenili

    Tack för svaren. Ja ätstörningar har hon definitivt , det är det inga tvivel om. Sen kanske jag som du skriver spuff , att inte "hota" med maten utan försöka få reda på vad som ligger bakom nedstämdheten. Tror och hoppas att en medicinering vore det enda rätta just nu. Att få "lyfta" upp hon ur depressionen lite så kanske det blir lite lättare att komma på banan igen....men det känns jäkligt långt bort just nu. Försöker prata med hon så gott det går men hon stänger av och blir ofta insjunken i sig själv , så då försöker man vara "som vanligt" ..... men det känns som en jävla lögn , att man blundar för sjukdomen. Men har oxå insett att man kan inte gå på hur mycket som helst heller. Fan , man blir så jäkla frustrerad det här är den värsta mardrömmen man inte vill ska drabba någon speciellt inte sina älskade barn.

Svar på tråden Hjälp! Deprimerad 14 årig dotter.