2 veckors bebis som tappar andan när hon skriker

Då ska jag genast söka upp en sån! Har ringt 1177 flera gånger på morgonen men det är så hemskt lång kö. Ska fortsätta ringa, snart måste det väl ändå lugna sig..

Erbjuder de sig inte att ringa upp? Jag tycker kön brukar försvinna hyfsat snabbt, ring från mobilen och använd handsfree eller högtalartelefon.

Det finns en del forskning på området och vad jag tänker på är alltså de som är experter på spädbarnets anatomi, eller vad man ska kalla det. Även babybjörns egna experter har ju insett detta (annars skulle de ju inte ha utformat nya modeller med bättre ergonomi) så det känns som ett allmänt faktum.

Har inte tid att leta reda på källorna nu men Eva Kirkilionis är väldigt refererad expert i dessa sammanhang, fler har hakat på henne. Sedan har vi såklart denna:
www.continuum-concept.org/reading/spinalStress.html

De gamla selarna kommer snart försvinna från marknaden, så babybjörn gjorde ett smart drag att följa med i utvecklingen

Nej, dom ringer aldrig upp :/ har fortsatt ringa hela dagen, 30 min kö..

Man måste inte ha en sjal om man tycker att det är bökigt. Jag blev aldrig kompis med bärsjalen, och inte sonen heller...
Men vi använde en ergonomisk bärsele som heter Manduca. Helt suverän! Räddade oss när sonen var nyfödd och orolig.

Nu har vi varit på akuten. Alla prover var bra och läkaren tror att vi har en liten tjej med hemskt humör. Hon jagar helt enkelt upp sig så hon tappar andan. Så länge hon inte blir blå eller blek och livlös så var det ingen fara. Så det känns väldigt skönt.

Åh, vad skönt! Då kan ju en sjal eller ergonomisk sele verkligen hjälpa så hon slipper bli så arg.

Skönt! Men håller med ovan, ordna så att du kan bära och ha henne nära så att du underlättar så mycket som möjligt, för er alla. Det är inte kul med sådana affektutbrott, allra minst för henne själv.

Jag har för mig att jag hört att man kan blåsa dom i munnen... men vet ej om det hjälper! Givetvis inget bot men kanske ett trix..

Min lilla svimmar i affekt (skriker, tappar andan, krampar och svimmar). Läkaren har säkert sagt detta till dig men jag skriver det ändå: när de skriker pumpar hjärtat fortare och behöver mer syre men när de inte andas utan bara fortsätter skriker blir det syrebrist och en typ av dykreflex går in och de svimmar. När detta händer släpper spärren automatiskt och hjärtat får syre igen. Man behöver inte blåsa på barnet men det är bra om man lär sig att avleda så de slipper svimma. Affektkramper är ovanliga i så låg ålder (min lilla började när hon va åtta månader och det är också tidigt). Så länge de svimmar av "en anledning" (blir sur tex) är det oftast ingen fara. Å ang detta med sjal/sele så förstår jag verkligen inte hur det skulle förhindra? Jag har 1,5 år mellan mina två och har burit lillan från dag ett (aldrig haft syskonvagn, alltid burit ett av barnen).

Eftersom det verkar hända när ts inte hinner fram till barnet tillräckligt snabbt så kan en sele eller sjal absolut hjälpa eftersom barnet då hela tiden är nära.

Det kan naturligtvis förändra att bebisen öht blir upprörd till att börja med. Som du säger så är det vanligare hos äldre, och då i första hand när de blir arga, sura osv. Det blir ju inte en nyfödd, en nyfödd skriker pga ett otillfredsställt behov och känslan som uppstår är ren ångest. Fysisk närhet och mat är de främsta behoven och som i det fall TS beskriver så hände det ju när bebisen vaknade och hon inte fanns där och dessutom olyckligt var tvungen att vänta lite, dvs avsaknaden av närhet.

Men ännu viktigare är att fysisk närhet dessutom frigör lugnande hormoner (precis som amning förövrigt, så amning kan också underlätta, att låta bebisen snutta osv när hon är på väg att bli upprörd) bland annat oxytocin, som är bevisat rogivande och lugnande, minskar ångest och stress och ger känslor av välmående. Det kallas för ett måbra-hormon. Självklart är det då en fördel att bära nära så mycket som möjligt, särskilt om man har ett barn med temperament som lätt hamnar i affekt (dvs inte förmår kontrollera känslorna).

Visst KAN det underlätta men försök inte sälja in sjal/sele som ett "botemedel" mot affektkramper för det är det inte Jag håller med om att eftersom TS lilla är såpass liten kan det absolut hjälpa men om det nu är affektkramper som håller i sig ett tag så räcker det inte med sjal. Min lilla blir sur och svimmar när hennes bror tar leksaker från henne - skulle jag då ha henne i sjalen hela dagen bara för att hon inte ska bli arg?

Men nu utgår vi ju från den här konkreta situationen, bebisen är två veckor gammal, ingen har pratat om att närhet skulle vara ett botemedel mot affektkramper.

Jag får minnesbilder från min egen uppväxt av ditt inlägg och ja, jag kan ärligt säga att jag skulle ha mått rejält mycket bättre om någon någonsin hade bekräftat mig, hållit om mig och tröstat mig när jag blev upprörd, istället för att ignorera mina utbrott in i absurdum och låtit mig svimma ensam på golvet istället. Ja, jag hade affektkramper. Från nyfödd till ca 5-6 års ålder. Jag vet att detta i mycket hög grad berodde på att mina föräldrar var inkapabla till att trösta mig och var emotionellt avstängda för mina behov. Det är ALDRIG bara gener som avgör sådan här utveckling, man kan vara född med olika temperament och olika känslighet, men då är miljön ännu desto viktigare, för att sådant inte ska "blomma ut" och bli värre än nödvändigt.

Och nu är TS lilla bara ynka 2 veckor, har just kommit ut ur livmodern. Då är det ju den situationen vi måste utgå ifrån i första hand, och det är väl jättebra om hon redan nu får verktyg för att underlätta sitt barns temperament? Jag menar, affektkramper är ingen sjukdom. Det är känslor så starka att barnet överväldigas rent fysiskt och kollapsar. Hjälp från omgivningen i form av närhet och tröst är då ett måste för att kunna lugna sig, och senare förstå känslan och till sist lära sig kontrollera den.

I ditt fall är det naturligtvis inte aktuellt att bära i bärsjal som en nyfödd, men att bekräfta att hon blir arg, tala om att det är ok att bli arg när brorsan snor hennes grejer och att trösta genom att hålla om och ge fysisk närhet just då anser jag är en självklarhet. Man vet att barn som blir arga och får ilskna utbrott mår bäst av att bli tröstade, att utbrotten då snabbast går över.

En fråga när vi liks var inne på det här med bärsjalar. Finns det någon sele som är bra och ergonomisk för en nyfödd? Jag tycker det ser så krångligt ut att knyta och som jag förstått måste man byta trikåsjalen när bebisen väger kring 8kg?

Manducan har ett inbyggt spädbarnsinlägg så den är enkel att hantera, och superskön att bära även större barn i.

Är det bara den som finns?

Nej, det finns många ergonomiska selar med spädbarnsinlägg, men jag har bara provat den.

Ergo heter en, man får köpa till spädbarnsinlägg. Har bara testat den men jag är supernöjd!

Ska säga också att min äldsta gjorde så där när han var liten, när han slog sig eller blev extremt ledsen över något (inte bara småledsen), tog ett jättelångt andetag så han svimmade av ibland och föll ihop. Jätteläskigt, dock hade min svärmor varnat mig innan för min sambo gjorde likadant när han var liten så jag var förberedd. Det fanns inte mycket annat att göra än att bara hålla om honom och försöka trösta, lugna. Det avtog med tiden och han kan fortfarande ta långa andningsuppehåll men inte så att han svimmar (han är 3 år nu).  
Vad skönt att ni kollade upp det, vi var också på akuten när han var nästan nyfödd men allt var bra.