Uppmärksamhetsproblem
Min sambo har en son som är nyss fyllda 4 år. Pojkens mamma och pappa separerade i mars förra året. Jag och pojkens pappa träffades under sommaren och jag flyttade in hos dom i september förra året. Mamman träffade en ny karl ganska snabbt efter separationen och han flyttade även in ganska direkt.
Det problem jag vill ta upp är att pojken helt saknar förmåga att ta sig för någonting att göra på egen hand. Han vill hela tiden att någon ska leka eller göra något med honom. Ber man honom att leka själv så kommer han hela tiden springandes ändå och tittar och frågar vad man gör. Säger man att man kommer snart, så tjatar och tjatar och tjatar han om att man ska komma. Dröjer det innan man kan komma så börjar han hota med ”kommer du inte nu på en gång så kommer jag bli arg på dig!” eller ”kommer du inte snart så kommer jag aldrig mer leka med dig”. Ibland är jag och hans pappa tvungna att utväxla några ord med varandra och ber vi honom då att respektera det så kommer hot som ”då tänker jag packa och flytta”. Och han går då inte iväg utan kan stå och smålåta eller klänga på sin pappa. Allt för att vi inte ska få kunna prata med varandra känns det som.
Han vill hela tiden se till att han har uppmärksamhet och att alla ser och hör honom. Men som vuxen har man andra sysslor i hemmet att göra än att hela tiden leka med honom. Och man måste även få prata med varandra utan någon som står och tjatar i ett och avbryter och pratar i munnen på en.
Pojken är så ovillig att ta sig för något själv så att han klänger som en liten apa på sin pappa. Oavsett om pappa hänger tvätt, dammsuger eller lagar mat så ska han vara med hela tiden. Är vi båda uppe i något så försöker han med att han vill ha datorn eller pilla på sin pappas I-phone (allt för att slippa leka).
Han är enda barnet och är van vid alla få all uppmärksamhet av väldigt många. Men jag anser att barn måste kunna sysselsätta sig själva ibland också. Och att det även är nyttigt för barn att ha tråkigt ibland. Jag blir väldigt stressad av allt det här kravet på uppmärksamhet och allt tjatande. Man får aldrig vara ifred en sekund och jag och hans pappa får aldrig en chans att kunna prata med varandra. Han försöker hela tiden tjata om att den ena ska leka med honom eller så kommer han och ”stör” när vi pratar.
Ibland känns det som att han även har ett stort kontrollbehov. Och det har pedagogerna på förskolan påpekat också. Att han gärna ska lägga sig i allt vad alla andra gör, frågar vem det är så fort det ringer på förskolans telefon o.s.v. Han är väldigt dominant och styrande. Han vill gärna tala om för allt och alla vad de får och inte får göra. Och speciellt när man leker med honom så ska leken styras utifrån hans villkor hela tiden. Annars blir han sur och går därifrån. Ibland känns det som att han försöker vara eller bete sig som en vuxen. Han argumenterar som om han vore den vuxna.
Hur kan man göra för att få ett slut på allt krav på uppmärksamhet, allt tjatande, allt hotande och bestämmande? Hur ska man få honom att kunna sysselsätta sig själv med saker, utan att kräva att någon ska komma och vara med?
