Förändras livet mycket efter första barnet?
Kan ni göra saker trots barn?
Kan ni sova?
Vi ska göra barn snart, men jag börjar känna mig rädd när jag tänker efter hur livet kanske blir efter att barnet kommer.
Vi vill ha barn och vi är glada över att snart börja.
Sen läser man mycket här, man börjar tänka och fundera!!
Hur har det varit för er?
Det beror ju på vad man har levt för slags liv innan man får barn och även på vilket barn man får!
Favoritar via ajfån!
Yes livet ändras för vissa blir det en stor förändring som kan vara jobbig för andra kan de bli en förändring som man inte ens märker av för det faller sig naturligt.
Jag sover om nätterna då min son ända sen han var 7 veckor sover hela nätterna. MEN det är inte bara sömnen som ändras hela ens liv.. Innan jag fick barn tänkte jag inte på hur skönt det kunde vara och ligga och vila sej mitt på dagen eller hur skönt det var och kunna sitta på toa hur länge jag ville.. eller möta en kompis en fredag kväll och gå ut.. såna saker måste planeras och innan man får en rutin på vardagen kan det vara jobbigt!!
Och glöm aldrig att du är DU inte bara en mamma! Ta hand om dig och våga fråga om hjälp om det är kris i bland behöver man en paus!
Sen när bebisen börjar kunna göra mera saker och du möts av solskens leendet kommer det kännas toppen :)
jag tyckte inte det blev stor förändring alls jag.. jag och min man spelar spel tillsammans när hon sover.. vi har medvetet valt bort extra sömn för att få mer tid tillsammans.. till exempel så lägger sig lillan kl 8 men kan vakna upp till och från fram till 22. under denna tid gör vi inget som inte går att avbryta sen gör vi saker som vi gjorde innan henne fram till 1 på natten^^ dom dagarna maken jobbar sover han till 11.. dom dagar han är ledig sover jag till 11.. den som kliver upp går då upp n¨ångång mellan 8 och 9. fungerar finfint för oss..
vi går ut och äter med vår dotter.. inte ofta vi går till buffe stället men det händer om vi har tid då vi måste gå i omgångar.
aktiviteter har vi fortfarande kvar.
reser gör vi gärna^^ inte alls jobbigt att flyga och sånt men man får tänka på att man behöver mer än 1 timme mellan flygen för eventuella blöjbyten och matningar.
igentligen kan man göra allt man gjorde innan man får bara skjuta på tiderna och sånt så det passar in.
det är igentligen bara de första 2 -3 månaderna som allt hamnar på halv fart men så fort du kommit in i mamma rollen är jag säker på att du hittar sätt att göra det du tycker om. du märker ju vad för rutin din lilla vill ha så arbetar du runt det :)
Beror väl egentligen på vilken sorts liv man hade innan men självklart har mitt och min man liv förändrats efter att vi fick våra nu 7-månader gamla tvillingar. Vi har inte haft så svårt att anpassa oss, det är mer omgivningen som hade svårt i början att fatta att våra bebisar inte orkar vara vakna efter en viss tid på kvällen och att bebisarna inte vill skjuta på sina mattider sedan de börjat äta puré.
Visst kan man göra saker även om det kräver lite mera planering sen beror det väl på vilken sorts saker man vill göra.
Våra småttingar sover på nätterna så visst får man sova.
Har man ett väldigt krävande barn kan det bli rätt annorlunda men lättare ju äldre dom blir. Vårt barn sover inte mer än en- två timmar i sträck nånsin. De gånger han sovit mycket; 6-7 Tim i sträck kan jag räkna på en hand o han är över ett år.
Så nog blir livet annorlunda. Svårt att göra något på kvällarna då han vaknar stup i kvarten. Hemma somnar han om fort, men skulle vi ha med honom sovande i vagnen somnar han inte om hur som helst. Så för hans skull är det bäst att vara hemma.
Men vi ska utomlands nu snart. Får se vad som händer med sömnen då.
Bra tråd, gillas!
Ni som inte kände att ni fick sova tillräckligt, berodde det mer på att partnern inte tog sitt ansvar, eller är det ändå flera år av sömnlöshet som väntar?
Hur stor förändring man känner av beror nog mycket på vilket liv man levde innan man fick barn, vilka förväntningar man har och vilket barn man får.
Förändras livet mycket efter första barnet?
Jag har haft eget ansvar för mina hundar sen jag var 14 år (dvs. inga utekvällar utan hundvakt, gå ut och rasta även om man är magsjuk osv.) så jag kände inte att det var så stor förändring att en liten bebis var beroende av mig eller krävde anpassning. Sen är det ju såklart att livet förändras! Men det mesta har ju varit förändringar som fyllts av så mycket positivt att det knappast känts som uppoffringar.
Kan ni göra saker trots barn?
Absolut! När hon var nyfödd så åkte hon runt i sin sjal och vi kunde göra det mesta som vi kunde tidigare. Jag åkte iväg på en utbildning när hon var 6 dagar, vi åkte på tältsemester när hon var 7 veckor, var båda tillbaka på jobbet hyfsat fort osv. Så ja, vi kan göra saker trots barn men självklart planerar vi lite mer. Jag helammar fortfarande (dottern är 10 månader) så vi spenderar ju inte så mycket tid ifrån varandra :)
Kan ni sova?
Ibland :p Just nu har vi haft en period av många uppvak varje natt... När båda sen ska jobba på dagen blir man snabbt zombies... I början kände jag att jag fick mycket energi "gratis" av amningen och alla hormoner så då tog jag gladeligen alla nätter (mannen lider mer av sömnbrist än vad jag gör och den första tiden jobbade jag inte så mycket). Nu delar vi på nätterna men jag känner mig inte så mycket piggare för det, vi bor provisoriskt i en etta så svårt att inte bli störd...