Hur tar jag tag i mina problem?

ingen? :(

Du puffar efter 3 minuter?

Jobba på din självkänsla och med dig själv. Tillåt dig inte att vara svartsjuk utan använd din rationella del av hjärnan och träng bort känslor du inte vill ha. Fake it til you make it!

Det är mina bästa tips!

Du kan ju inte gå runt och oroa dig för att han ska vara otrogen hela tiden, är han det så är han det. Det är ingenting du med din svartsjuka kan styra över. Du går ju inte runt och oroar dig över att han ska dö hela dagarna? Även fast det scenariot skulle vara betydligt värre?

Svartsjuka är vidrigt för alla inblandade, allra helst för dig själv. Lägg ner det bara, bestämd dig och utför!

Lycka till.

5 minuter såg jag nu. Men ändock!

Du ser, puff efter 5 min och jag fick var av dig, då lyckades ju jag Ska försöka tänka så som du skriver, men vad det suger att känna såhär! det jobbigaste är nog som du skriver, det spelar ingen roll om jag är svartsjuk eller inte, vill han vara otrogen så är han ju det iaf! sen tycker jag att det är pinsamt att ens reagera på att han lägger till "tjejvänner" på facebook och skulle nog inte våga berätta för han att jag blir svartsjuk på det.. men jag tänker såhär. Hon tjejen är våran grannes brors tjej, nyligen separerad, bor ganska långt här ifrån och vi har träffat henne max tre gånger och nästan aldrig pratat med henne.. han känner henne inte, varför lägga till? jag har inte en tanke på att lägga till hennes karl som vi tillochmed pratat med flera gånger.. suck..

Det är precis så du INTE ska tänka. Som jag precis skrev i en annan tråd. Ibland får man acceptera saker man inte kan förstå. Ni är väl olika där, och det vore väl trist om ni skulle vara likadana?

Lägg till henne du också, hon kanske är en kul tjej!

Det är svårt att bara "ta tag i" när man är svartsjuk.
Det är en del av din personlighet som man kan behöva hjälp med att hantera och förstå.
Inte alla som förstår varför man är svartsjuk för att man inte har något att vara svartsjuk på egentligen.

Mitt tips till dig är att ta hjälp.
Det är inget fel i att vara svartsjuk, men det är jättebra att kunna erkänna att ma själv tycker det är jobbigt.

Hitta någon att prata med, t.ex en kurator eller psykolog.
Du behöver hjälp med att hantera dina känslor och förstå varför dem kommer.
Kanske finns det saker under ytan du inte vet om.

Var inte rädd för att ta hjälp, det kommer hjälpa dig.

Lycka till!

Tack för svar :) Det ä'r ju det att jag VET SÅ VÄL att det verkligen är en piss sak att bli svartsjuk på.. men endå så blir jag det *suck!* Har haft planer på att gå och prata med någon men har aldrig kommit till skott. Jag ska iaf prata med min sambo ikväll och säga något i stilen ; Jag är svartsjuk och nu drogs det upp tack vare vänförfrågan på facebook, du har absolut inte gjort något fel, men kan du förklara för mig hur du tänker så att jag förstår.. svårt att skriva ner vad han tänker haha.. men jag tänkte om han kanske förklarar så får jag en annan syn på det och känner mig mindre orolig.. låter det bra eller tror ni att jag blir idiotförklarad?

Nej jag tror inte du blir idiotförklarad.
MEN hade det varit min man som frågat mig ang mina vänfröfrågningar, och varför jag blir vän med vissa och inte etc så hade jag blivit både ledsen och irriterad.
Ledsen för att han inte litar på mig.
Irriterad för att jag gör vad jag vill i mitt liv utan att någon ska ifrågasätta det.
har aldrig gett honom ett enda skäl att tvivla på mig.

Så han kanske kommer ha svårt att förstå dina känslor.

Och sedan måste du fråga dig själv, vad han än ger dig för anledning - kommer du nöja dig med det?

Jag tycker du ska ringa och kolla upp hjälp idag på dagen, ta tag i problemet.
Sedan när du kommer hem så sätter du dig ner med din kille och förklarar allt.
Att du är svartsjuk, att du blir svartsjuk på sådana små saker som vänförfrågningar på facebook.
Men att du själv inte tycker om den egenskapen i dig och ska prata med någon om det.
Du vill dock att han ska veta hur du känner och vill ha hans förståelse och visad hänsyn.

Då kommer du nog mycket längre än att be honom förklara någon som han inte ens ska behöva förklara.

Prata om det. Det är i alla fall det enda som fungerar i min o min frus relation om något är fel. Visst har vi också försökt med det som kommentar nr 2 föreslår, men det fungerar inte.

Jag har varit svartsjuk en gång, och det gick inte över förrän jag (pga. omständigheter) var tvungen att tala om det. Visst var det jobbigt, men efter det samtalet har problemet varit borta. Det är fantastisk vad ett samtal kan göra.

Min fru tenderar också (med andra saker) att försöka "bekämpa" problemet på egen hand. Men det slutar oftast med att problemet sen är 10 gånger större då vi talar om det senare än om vi skulle ha talat i ett tidigare skede.

En liten uppdatering : Ringde precis min sambo, hade tänkt ta det mellan 4 ögon.. men han ska jobba över och att bara tänka på det till ikväll hade gjort mig mera arg ( tyvärr ) Jag började med att säga, Älskling.. du vet hur jag är, får jag inte säga saker som jag känner direkt så blir jag jätte frustrerad och arg innombords, så jag måste fråga.. och men jag IFRÅGAR sätter dig inte.. utan frågar.. jag vill bara att du hjälper mig att förstå varför.. varför la du till henne på facebook när du inte känner henne och har bara träffat henne max 3 ggr. åh där kom helvetet.... gapa och gorma i telefonen - jag ska fan ta bort hela jävla facebook och henne, är du nöjd då?.. jag blir jämt påhoppad och anklagad han vart alltså skit arg.. jag förklarade att jag är inte arg bara undrar.. fick inte direkt någon förklaring.. jahopp, nu då? bättre känns det ju inte iaf. =(

Ledsamt att det blev så. Vi män har lätt för att ta saker som anklagelser, tyvärr. Det känns lättare för mig om min fru talar om hur det känns för henne, istället för att hon talar om vad jag har gjort, exempelvis så skulle hon i din situation kunna säga något som "Jag vet att det är dumt av mig att vara så här känslig, men det kändes jobbigt för mig då du la till den där kvinnan på facebook. Kanske har jag problem med svartsjuka. Jag hoppas att det är okej om vi pratar om det, det skulle kännas bra om vi kunde göra det".

Då skulle det vara lättare för mig att tala om saken, om hon däremot skulle använda dina ord tror jag att jag direkt skulle inta "försvarsposition", och då skulle det vara svårare att tala på ett konstruktivt sätt.

Jag vet ju inte om det fungerar för er på samma sätt, men hoppas att det i alla fall reder upp sig!

Berätta för han att du är orolig och då kanske han bevisa för dig att han aldrig skulle göra något dumt mot dig. Jag känner ungefär samma som du när pojkvännen gillar bilder på tjejer som står i underkläder... och när jag fråga han varför han gör det så har han inget svar.. vet inte vad man ska göra om man är svartsjuk. Jag tror man måste stå på sig. Om man inte visa att man inte bry sig så kanske det blir så att illen är otrogen men visa man hela tiden att man har lite "koll" så gör han kanske det itne. Jag vet inte, blir as arg när jag hör om killar som är otrogna, kan gå flera minuter o tjurar om man läser om otrohet

Jag var i ett sånt förhållande. Jag var inte svartsjuk tills jag träffade honom. Han lade till tjejer hela tiden. När jag frågade han så blev han sur och förbannad. Ja det kom fram till att han var intresserad av dessa tjejer och därför gick han i försvar och blev arg.
För jag tycker att om man inte har något att dölja så ska man inte bli arg om någon undrar något.

Hej ts! Jag känner så väl igen mig i din situation. För mig är det på samma vis och min kille blir också arg när jag frågar om något. Jag känner så väl igen det här att "jag ska ta mig fan ta bort hela facebook!" Och det gjorde han tillslut och jag med. Det var riktigt skönt att vi gjorde det. Svartsjukan har minskat och det är riktigt skönt utan facebook. Facebook är en riktig skryt och skitsida enligt mig där folk jämför sig och lägger upp hela sina liv.

Jag har aldrig varit speciellt svartsjuk av mig med tidigare förhålladen utan det är bara med honom. Jag har faktiskt en anledning att vara svartsjuk också eftersom han har gjort en del misstag i början av förhållandet som fortfarande sitter kvar i minnet. Han har bättrat sig och jag har inte upptäckt något mer efter det här. Det som gjorde att jag blev mindre svartsjuk var att han pratade och berättade ärligt om det han har gjort. Jag är som sagt fortfarande svartsjuk och jag tror numera att han blir arg på mig för att jag kommer med saker och anklagelser hela tiden och tillslut så tröttnar väl han på det. På ett vis förstår jag honom också.

Jag önskar också att det fanns någon slags mirakelmedicin mot svartsjuka men jag tror att den bästa medicinen är tiden som sägs läka alla sår. Sedan att ni försöker prata ärligt och öppen om allt. Det värsta är ju om han låser sig men försök att förklara varför du vill veta. Att det kommer att lugna dig och din svartsjuka. Hoppas det blir bättre.