Ivf/FET Töserna 2012

Jag började blöda i v. 5 tror jag det var.
Min TD är nästa lördag, 14/7. Vi pratade ikväll om huruvida det skulle tjuvtestas eller inte och vi skrev till och med en lista på för- och nackdelar med att göra det. Tyvärr vägde det ganska jämnt så vet inte om vi blev så mycket klokare :) Min sambo vill vänta till TD. Vi får se om jag pallar det!
När hade du din TD Make your? Vet du testade i lördags men din egentliga TD var väl någon dag senare?
När du fick missfallet, visste ni att det var tvillingar då?

Glömde säga att jag har BIM på måndag, så man kanske inte behöver dras med ovissheten så många dagar till!

Vet inte om jag berättade för er att vi fick en till frysen också? Det var två som var lite långsamma som de skulle odla vidare, och en av dem frös de sedan in. Det framgår inte av brevet hur många dagar den odlades. Känns ju bra att ha den i backup. Om den klarar upptiningen så kan vi sätta in den i augusti!

Ja det var tufft med utomkvedet, men tror missfallet året efter, förra året, var ännu värre! Blev gravid på vårt första ET, testade positivt på RD 9 och fortsatte plussa. Så anade ingenting förrän man kom till första ultraljudet och man återigen får höra att det inte ser ut som det ska!! Det var fruktansvärt och det kändes som jorden rämnade!! Andra gången vi kommer till ultraljudet och får ett dåligt besked! Kändes som en högre makt hade bestämt sig för att vi minsann inte ska få några barn! Det blev ju bara fel hela tiden! Var så fruktansvärt besviken och ledsen, men även förbannad för jag tyckte inte vi förtjänade det här. Så fick jag undersökas igen och först trodde de att det kanske var ett nytt utomkved och då blev jag skraj! Vi gör Ivf och det blir ÄNDÅ utomkved!? Då kommer ju Ivf inte heller funka för oss! Så när de såg att en hinnsäck satt där den skulle, i livmodern, blev det ändå en lättnad på det viset att det iaf inte var ytterligare ett utomkved, det var inget systemfel om man kan uttrycka det så! :) Missfall är ju så vanligt och det betyder ju inte att man inte kan få barn senare. Eftersom man inte såg något foster så konstaterade man att det var ett tidigt missfall och att fostret hade tillbakabildats av sig själv, så kallad ofostrig graviditet. Jaha, då fick man lära sig något nytt! En och en halv vecka innan ultraljudstiden tyckte jag att alla mina symtom försvann och blev skraj att det var något på tok, typ ett MA. Och det var ju inte så far off. Men hoppades förstås innerligt att allt skulle se fint ut! Jag hade ju inte haft ens den minsta blödning!
Sen valde jag att göra en skrapning för att kunna börja om på noll så fort som bara var möjligt, istället för att gå och vänta på en missfallsblödning som eventuellt skulle komma några veckor senare. Mitt hcg var för högt för att man skulle kunna ta mediciner. Så börjar jag ändå se framåt igen mot att göra FET i maj (detta var i mars och i juni skulle vi bort på semester, sedan stängde kliniken för sommaren). Men sen i april, mitt under påsken börjar jag känna mig riktigt risig, får feber och frossa. Försöker ändå genomföra påskmiddagen men när jag upptäcker tjocka gulaktiga flytningar bestämmer vi oss för att åka in! Då är jag sjuk, de säger att det är bra att vi kommer när vi kommer. Blir inlagd och får dropp och antibiotika i tablettform. Fortsättning följer..

Det visar sig att jag fått ytterligare en äggledarinflammation (hade det när jag var 17 och det var då mina äggledare tog skada). Sen får jag åka hem för de tänker att antibiotikan klarar det här. Sen blir jag lika dålig efter några dagar igen och åker in. Då har inte antibiotikan tagit och jag får istället antibiotika intravenöst! Jag måste ligga inne i flera dagar för man kan ska helst inte operera när man har en inflammation i kroppen. Och denna vidriga sjukhusmiljö! De öppnade upp med ett stort snitt och rensade bort allt var. Bad dem kolla statusen på mina äggledare men tror ni jag fick något vettigt svar, nä! De flesta läkare vill bara plocka bort äggledarna så fort man haft ett utomkved eller de har skadats. Men jag vill inte ta bort något som eventuellt kan fungera! Då kapar jag helt alla chanser att det ska lyckas på naturlig väg! Och rehabiliteringen, vilken pers! Det var vidrigt!! Så mycket värre på alla sätt än när man var 17! För att inte tala om vilken psykisk terror det var att handskas med det faktum att hela den här incidenten gör att vi inte kan göra något bloody FET förrän tidigast i augusti!!!!! (detta är APRIL!!!!!) Ville bara gå vidare med nya försök så fort som möjligt och glömma det som varit. Och så låg man istället i en sjukhussäng över halva påsken och Valborg, hur kul är det? Fan!!! Jag mådde så psykiskt illa som jag aldrig mått förut och hoppas jag aldrig mer behöver må, det var skrämmande...
Det enda vi kunde göra var att hoppas att jag skulle bli bättre så pass fort att vi åtminstone kunde komma iväg på vår månadslånga utomlandssemester i juni och försöka att släppa allt annat och njuta av resan. Som tur var hann jag repa mig till dess och vi kunde njuta av resan. FET gjordes sen sist och slutligen 1/9. Men, som sagt så har vi nu hunnit upp i fem återföringar som inte har resulterat i något alls efter missfallet!

Tack för pepp, Make your, det behövs som du märker!! :)

Make your: I Örebro får man alltid TD 16 dagar efter ET/FET. Det är ju inte så lite det om du har både svullna bröst och molvärk! Mer än så kan man inte förvänta sig så här tidigt! Vi pratade om det igår jag och mannen, att de flesta som blir gravida på naturlig väg fattar ju inte det förrän kanske v. 6-7 tidigast, när de börjar reflektera över att det var länge sen de fick någon mens! :) Alltså har de inte känt av några symtom. Förbannelsen med Ivf är att man vet om precis vad man gör hela tiden, man vet om att och när embryot sätts in! När graviditeten syns på en sticka är hcg uppe i 25 :) När jag hade mitt utomkved var jag uppe i 10 000! DÅ hade jag symtom, men inte så mycket då heller. Det var typ bara svullna bröst och känslighet. Hur kan man förvänta sig att känna något som inte ens går att mäta trots stickans extrema känslighet? Och embryot är så litet att det inte går att se med blotta ögat! Man känner inte när en fästing sätter sig på en, och den är mycket, mycket större än embryot vid den här tiden. Vi letar symtom eftersom vi så gärna vill få bekräftelse på att det som vi vet att vi har gjort har lyckats! Fast det egentligen är fullständigt orimligt att känna några symtom så tidigt. Illamående brukar väl dröja några månader? Summa summarum, så tidigt som runt TD ska man inte förvänta sig att ha några symtom! :)) Tror att väldigt många, inklusive jag själv, har inbillade symtom! Önsketänkande som framkallar och förstorar symtom som kanske egentligen inte är där. Under mina fem misslyckade återföringar har jag tyckt mig ha flera graviditetssymtom under fyra av dem! :) Så jag är själv väldigt lättlurad! Kanske känner du bara det som verkligen finns där, Make your!

Jazmine: Varför fortsätter du testa? Gumman du borde bara lita på dina ökande symtom! Testen bara förvirrar och oroar. Jag använder alltid de billiga testen från Testlagret och de är jättekänsliga! Både billiga och bra alltså. Men ta inte fler nu, lita på de symtom du har! :)

De är positiva Jazmine! Det är huvudsaken! Skillnaden dem emellan är så liten så den har ingen betydelse!

Neeeej!!! Det får det inte vara!!! Det ska vara något annat. Styrkekramar!!

Tant Groda: Hur kommer det sig att du har förlorat hoppet? Tänds det inte på nytt nu när ni ska få börja med Ivf då?

Csillag, gärna om du kan lägga in det där stycket som jag skrev också, som du sa att du kunde lägga in. Är nog några sidor bakåt.