Ivf/FET Töserna 2012

Underbart Csillag! Detta är du verkligen värd efter allt kämpande!! Vilka glada nyheter :))

Jag kommer göra äggplock på tisdag. Känns lite trist att det blev uppskjutet en dag! :( Är så himla svullen!!

Precis samma sak här! Sa till min kollega idag att jag ser verkligen ut att vara i fjärde månaden.. Hade dessutom, obetänksamt av mig, en tajt tröja på mig idag så har fått gå och försöka dölja magen men det har varit omöjligt eftersom den är enorm. Man vill ju inte att folk ska tro att man är gravid när man har problem att bli det. Min mage minskade inte heller när jag till slut gjorde nr 2 (tror faktiskt man blir lite förstoppad av hormonerna) och har varit så fruktansvärt gasig hela dagen idag! Jaja, nu ska man ju vara med familjen hela helgen, sen är det bara måndagen kvar och då kan jag ju försöka komma ihåg att klä mig pösigt! :))

HAHAHA!!! När du säger det så, förstår jag varför jag längtar! :)

Ja det är ett positivt tecken! Tror det är normalt att det dröjer några veckor innan illamåendet kommer igång!

Åh, jag hoppas verkligen att det har tagit sig denna gång Make your! Det är som du säger extremt olika om och vad man har för symtom! Har hört många som sagt att de flesta symtom startade efter TD. Själv har mina bröst svällt upp påtagligt mycket några dagar före BIM båda gångerna jag varit gravid (både vid utomkved och missfall) och har det inte tagit sig så ser de ut ungefär som vanligt, så för mig verkar det vara ett ganska säkert tecken.
Känns ganska jobbigt att gå och vänta på ÄP. Fortfarande störd på att jag får vänta till tisdag när ÄP borde ha gjorts idag. De har stängt på söndagar men då tycker jag att jag borde fått tid imorgon. Har ju inte sprutat sen i onsdags kväll! Men misstänker att det blev kö pga att de hade stängt på midsommarafton. På tisdag när äggplocket ska ske är det två veckor sedan jag började spruta så det känns lite segt.
Om jag testar negativt igen denna gång har jag bestämt att jag ska ta igen lite träning. Magen är stor och har inte tränat på flera veckor nu.

Det tycker jag du ska göra! Tror på att göra det man mår bra av, om nu det psykiska öht påverkar :) Skönt att magen är platt igen, det ser jag också fram emot, haha :)
Visst var det första gången du fick två tillbaka också? Ska fråga vid ET hur stor chansen är att det ena resp. båda fäster, det vore intressant att veta.
Att inte tänka på detta när man är mitt uppe i det är ju hopplöst omöjligt! Man kan i bästa fall distrahera sig med annat några timmar åt gången! :) Andra halvan av ruvningen är värst, när man letar efter symtomen som man inte tycker kommer! But it ain't over 'til it's over! :)

Jag vet hur det är. Fick också tidigt missfall förra året men jag fick inte ont utan missfallet upptäcktes på ultraljudet i v. 9. Även utomkvedet upptäcktes vid ultraljudet, eller ja, det man upptäckte var att det inte var en normal graviditet vilket är tillräckligt illa! Vid ultraljudsmissfallet såg man en hinnsäck i livmodern men inget foster, alltså hade fostret tillbakabildats. Jorden rämnade båda gångerna så jag hoppas också slippa vara med om det en gång till! Om man ska se det positivt så innebär missfallet ändå att det bör kunna lyckas igen, eftersom det faktiskt har lyckats en gång. Åtminstone ser läkarna det så. Själv börjar man ju tvivla efter fem misslyckade insättningar nu..
Jag visste inte att slemhinnan förstoras av progesteronet, alltid lär man sig något! :) Det borde väl innebära att ägget ska kunna fästa lättare, eller?
Eftersom jag fortfarande försöker, så har jag ju inte tappat hoppet, men nog är förväntan att misslyckas större än tron att det ska gå vägen. Hoppet har krympt för varje misslyckat försök. Men jag måste erkänna att det är lite större nu när vi ska få två tillbaka. Även om inte det heller garanterar framgång!
Går ni privat eller genom landstinget?

Nej!! Vad tråkigt Vixsie! :( Finns ju många som har fått missfall och lyckats bli gravida igen. Det kommer att funka igen, men det var ju trist att inte detta gick vägen!

Make your: Ja det är väldigt mycket pengar!! Samtidigt som man mitt upp i missnöjet att man inte får mer bekostat av staten, ändå är tacksam att man bor i Sverige! I andra länder kan det bli upp mot fem gånger så dyrt minst! Detta är vårt första privata försök och vi kommer väl ha råd med några försök här nu, men det blir ju på bekostnad av allt annat, t ex kommer vi ju inte kunna resa på ett tag vilket känns väldigt tråkigt. Samtidigt får man va glad att man ens har råd med Ivf för det är nog många som måste stå tillbaka på grund av kostnadsskäl, vilket måste vara en ännu större stressfaktor.
Jag känner precis som du, den fysiska biten är den enklaste, den är ju ingenting! Inte i jämförelse med hur psykiskt påfrestande detta är! Väntan, ovissheten, stressen, pressen, längtan, misströstandet, det dalande hoppet, denna berg- och dalbana - allt detta är psykiskt och det är den biten som är tuff.
Bruttolöneavdrag kunde inte jag få då jag jobbat kommunalt. Min sambo är statlig så han får nog inte det heller. Men vilken tur att din man fick det! Räcker det inte att din man fick det? Menar du att det skulle blivit ännu billigare om ni båda hade fått det? Blir det inte 30% i vilket fall?
Jo jag vet, adoption är svindyrt! Det sticker nästan ännu mer i mina ögon! Man gör ju ändå en god gärning när man tar hand om någon annans barn, ändå verkar det i slutänden vara dyrare än Ivf! Var står ni i kö? Hur länge har ni stått i kö? Vad kostar det där ni står?

Ah, det var så det var ja med bruttolöneavdraget! Läste ju själv om det rätt nyligen.. Tycker du är väldigt tydlig jag! :))
Jo vi har pratat om adoption. Min sambo tror inte att det kommer att behövas, han är lite mer optimistisk än mig! :) Men vi har bestämt att vi ska ställa oss i kö iaf. Adoptionscentrum är de som vi också har kollat med/på, känner igen siffrorna du nämner. Har dock skjutit på det i ett par månader nu eftersom Ivf-försöken har gått i varandra och jag har avvaktat för att se om något av dessa tar sig. Men funkar inte detta ställer vi oss i kö, det är absolut det bästa! Vi vill egentligen bara ha ett biologiskt barn, men är det så att vi inte får det så vette katten om jag pallar att välja ett barnlöst liv. När vi diskuterade adoption så var jag mer positiv än sambon, nu känns det som jag blivit lika negativ men, men, mycket kan hända mentalt under de uppemot fyra år man kan få vänta på adoptionen! Håller med om att det är skönt att ha det alternativet! Även om vi såklart kommer att sitta med varsitt tvillingpar om ett år! ;))
Är ni gifta? Sedan hur länge? Vi är sambos sedan snart 8 år och hade tänkt vänta till 10-årsdagen med bröllopet. Men vi får se! Vilka länder har ni valt? Om ni har valt än? Ja det är så knäppa regler. Bara det att man måste vara gift! Så förlegat! Det säger ju inte ett skvatt om hurdant förhållandet är!