Ivf/FET Töserna 2012

Jag känner nog heller inte så mycket. Jag kommer ihåg att jag kände mer förra gången. Men då blev jag gravid på ET. kan tänka mig att det är lite mer annorlunda då. Men jag längtar ju efter att känna massor men sen när jag väll känner vill jag nog att det ska vara över på 5 minuter.

ni som är gravida har ni ännu gått vidare till gravid trådar. känner lite att jag inte vågar ta det steget

 

Är det ett väldigt svagt plus jag ser? RD 8

Hej alla härliga tjejer i denna tråd.

Har inte varit inne på ett bra tag då jag varit inlagd på förlossningen i fyra veckor efter en störtblödning som började med en bil stående i vägkanten och ambulansfärd in till sjukhuset.Där konstaterades föreliggande moderkaka och ordinerat sängläge inna på förlossningen fram till dess att man planerade att ta ut bebisen den 19 dec då jag skulle ha varit 36 fullgångna veckor. Nu blev det dock inte så, den 30:de nov, 00:10 föddes våran dotter i v 33+1 med akut kjejsarsnitt. Hon mådde bra när hon kom ut, syresatte sig själv och allt verkade vara frid och fröjd. Jag mådde dock sådär efter att jag förlorade 3,3liter blod och behövde få blod. Daen efter blev dottern, som bär namnet Milia, riktigt dålig. Fick läggas i respirator och akut transport till Uppsala. Där konstaterades att hon hade något som heter RDS och som beror på dålig lungmognad. Två dygn i respirator och en otrolig oro. Allt bra i 20 timmar när dom hade tagit ur hennes respiratorhjälp och hon andades med hjälp av Cepap. Sen gick något snett och hon fick läggas i respirator igen i ett halvt dygn. För att göra en lååååååånnngg historia kort så mår Milia bra i dag. Hon ands helt utan hjälp, vi är tillbaka på vårat hemmasjukhus och har till och med tagit sitt första bad. Hela denna resan har kantats med en otrolig oro. Började blöde en vecka efter insättning och hade INGET hoppa alls kvar. Blödde sen till och från fram till vecka 12. Allt bra fram tills v 18 och sen började det om igen. Har helt enkelt varit en otrolig berg och dalbana under hela denna graviditeten, men det har varit sååååååå värt det. ¨Har nu fått den underbaraste skatt man kan få och jag hoppas såååå mycket på att alla ni här inne får känna denna lycka som jag och min man får uppleva nu. All lycka till er alla och en massa styrkekramar så att ni orkar kämpa på och tusen tack till alla här inne för pepp mm. Framförallt till Csillag som varit en sann klippa under hela våran resa. Ni är guld värda. Massa kramar av hopp, tacksamhet och förströstan till er alla. Fortsätt kämpa, om ni orkar, det är värt det.