Vem betalar ringar vid förlovning...

Vi köpte dem tillsammans. Vi var sambos och studenter så det blev inte de ringar vi "egentligen" skulle vilja ha Ekonomin var ingen höjdare just då men vi fick våra ringar i alla fall
11 år senare gifte vi oss och då bytte vi ut förlovningsringarana och köpte ringar som vi verkligen ville ha

Hoppas ni kan lösa detta på ett sätt så det känns fint för er båda

Jag tror inte heller det finns något rätt eller fel svar på den här frågan. Jag och min sambo bor ihop och har delad ekonomi, rakt av (han tjänar mer än mig men han har också mer lån än mig så vi tycker att det jämnar ut sig, vi pensionssparar lika mycket var och har andra gemensamma sparanden). Vi har också pratat om att gifta oss och jag utgår från (även om han sagt att han vill vara den som friar, haha - romantiskt värre) så kommer vi betala ringarna gemensamt också.

Det viktigaste är nog att man gör vad som känns rätt för en själv och att man är överens.

Grattis förresten!!

Nej ts, du har helt rätt - det finns inget universalsvar. Men jag instämmer i kören som råder till att ni kommer överens om hur ni gör med ekonomin framöver. I det sammanhanget är ju ett par ringar kattskit, när vi pratar om er gemensamma (ekonomiska) framtid.

Vi var fattiga studenter när vi förlovade oss och delade rakt av. Vi var fortfarande fattiga studenter när vi gifte oss så vigselringen var billig. Några år senare när vi hade det bättre ställt överraskade min man mig på bröllopsdagen med en jättevacker och dyrare ring. Jag har dock kvar "ursprungsvigselringen" på högerhanden. Den betyder nog egentligen mer för mig som symbol för den dagen men det är klart att den dyrare ringen är häftigare, det kan man inte komma ifrån...  

Vad gäller om ts och blivande fästmannen bör göra upp en gemensam ekonomisk plan så är jag helt inne på samma linje. Jag förmodar dock att det inte tar dom mer än en eller ett par kvällar att diskutera fram en gemensam strategi. Tar det längre tid än så blir man allvarligt oroad att det kanske inte är läge för förlovning öht och då är det lika bra att spara pengar för ringar i fickan istället  

Jag säljer förlovningsringar dagligen till söta och kärleksfulla par hehe
Och jag finner absolut ingen anledning att köpa ringar om man ändå känner  "det går ju alltid att byta upp sig sen" varför köpa något som man ändå inte kommer vilja ha hela livet? Spara ihop pengarna istället och köp något som ni känner att ni verkligen verkligen kommer kunna ha på er varje dag hela livet. 
Tycker det är att kasta pengarna i sjön faktiskt, guldet är DYRT, väldigt dyrt, när du sen ska köpa en ny ring kommer du inte få ut hälften av pengarna på den gamla ringen.   

Vi betalde hälften var rakt av. Totalsumman var nog ca 6500. Om vi gifter oss kommer ringen att ingå i bröllopsbudgeten, vilken vi har sparat ihop till båda två! :)

Vad gäller hushållsekonomin delar vi 50/50 där oxå, han betalar lite mer på maten nu när jag är f-ledig men annars är det lika. Vi tjänar ganska lika oxå. Vi har varsitt lönekonto där pengarna går in och sen ett gemensamt där vi för över en bestämd summa varje månad. Detta ska täcka alla gemensamma kostnader. Våra privata räkningar som mobil, egen bil, bensin, privata lån (typ CSN) osv betalar var och en för sig.
Jag trivs med vårt upplägg!
Lycka till med förlovningen nu! :)

Om man vill ha ett jämställt förhållande tycker jag man delar rakt av å då får man såklart ta ringar du har råd med. Vill man ha ett förhållande som bygger på att mannen drar in pengarna till större delen o kvinnan tar hand om hem o barn till större delen så kan man ju föreslå att han ska betala. Men att han både ska betala mer hemma OCH göra hälften av hushållsarbetet o ta hälften av fldledigh o vabbande o deltidsarbete känns lite som att både vilja ha kakan o äta den.

TS ni har inga barn nu men jag menade hur ni bestämt att det blir om ni får barn i framtiden med fördelningen av ansvaret! Om ni inte pratat om det rekommenderar jag varmt att ni gör det då det är en extremt vanlig källa till missnöje! Lycka till!

Min man betalade ringen såklart. Men på den tiden hade vi inte gemensam ekonomi. När vi gifte oss var ju det ett gemensamt inköp. Men så otroligt avtändande att tjafsa om vem som ska betala ringarna... Jag hade aldrig förlovat mig med en sån mes. Nä, det är ingen karl för mig iallafall. 

För mig är det en självklarhet att man har gemensam ekonomi om man har kommit så långt i ett förhållande att man börjar prata om förlovning. Har man inte gemensam ekonomi så delar man 50/50 på ringarna. Varför skulle den ena betala mer än den andra??

Jag rekommenderar att ni pratar om det nu innan, inte när det är för sent. Se bara på alla trådar här på fl m kvinnor som får dra tyngsta lasset och de får alltid till svar : visstedu inte det innan du skaffade barn m honom?

På allvar!! Blir tokig. Jag tycker att man 1) flyttar ihop och känner på det ett tag 2) skaffar gemensam ekonomi 3) förlovar sig/gifter sig/skaffar barn. Steg 3 kan man ta i vilken ordning man vill.

Visst kan man väl förlova sig först men om det redan där blir tjafs om ekonomin så tycker jag absolut man ska ta det här med gemensam ekonomi först. Själva tanken med en förlovning är att man ska gifta sig och när man väl gift sig så har man per definition gemensam ekonomi.  

TS- nu blir det lite OT, men så brukar det se ut. Sen är hon mammaledig (ca ett år) och då går ju hon hemma så då blir det att hon gör det mesta (fastän hon kanske borde sova när bebisen sover eftersom hon ofta inte får sova så mkt på natten). Sen är han pappaledig ca ett halvår, men han ägnar sig då åt barnet och att gå ut o göra saker ihop. Barnet sover ju inte lika mkt på dagen längre heller o sover mer på natten så pappa behöver inte sova på dagen. Eller så kanske det t o m är så att mamma fortfarande tar nätterna för barnet kanske vill snutta lite eller "hon är ju så mammig, det är bara mamma som duger på natten". Trots att mamma jobbar får hon kanske ändå inte sova. Sen börjar barnet på dagis. Då går mamma ned på deltid för att dagarna på dagis inte ska bli så långa. Pappa vill inte jobba deltid o det skulle också vara oekonomiskt för familjen då han tjänar mer o dr bestämt att ha gemensam ekonomi nu när de har barn. När mamma träffar sina tjejkompisar anpassas aktiviteten så det ska vara enkelt att ha barn med. "kan vi inte fika hemma så kan barnen springa runt lite" "jovisst det passar oss också". Kompisarna tar också med sina barn, det blir det naturliga umgänget. Mamma saknar tidningen lite som de gjorde ihop förut, men tycker det är självklart att livet förändras när man får barn och klagar inte. Dock kan det ju vara så obland att hon Inte hann fråga vännerna hur det är med dem, för lille kalle behövde mkt uppmärksamhet. När pappa träffar sina kompisar spelar de innebandy eller tar en öl på puben. Det blir självklart utan barn för det passar inte att ta med dem på sånt. Mamma tänker inte ens tanken att hon ju anpassar sina aktiviteter o sällan får prata ostört, det har bara fallit sig naturligt att ta med barnet för henne men inte för pappa. Vad skulle grabbarna säga om han föreslog en öl hemma m barn istället? Nej just det.
Sen ska det vabbas o det blir mest mamma som tar då pappa har viktiga kunder inbokade o ju som sagt tjänar mest.
Mamma är ju den som jobbar deltid (visserligen 80%) men då har det blivit så att hon fortsätter m hushållsarbetet. Hon leker m barnet och lagar mat tills pappa kommer hem sen leker han m barnet och hon röjer i köket. Sen ska det tvättas dammas etc och när hon är klar är det sent o sovdags. Pappa lade barnet vid 8 och pustade sedan ut i soffan. Om hon sitter där ett tag passar hon på att vika kläder samtidigt.

Det är inte meningen att kapa din tråd eller ha ngn diskussion kring det jag skrev, jag ville bara genom ett extremt vanligt exempel visa att ojämställsheten oftast börjar efter man får barn och att ni delar på hushållsuppg nu inte på något sätt är en indikation på att ni kommer dela lika på vab föräldraledighet etc. Det kanske ni inte vill. Men du vet ju inte vad han förväntar sig av dig innan ni pratat om det.