min dotter äter vägrar äta kött.

Har en snart 11-åring som knappt äter kött eller grönsaker, inte såser eller kräm mm.(har skrivit om det i liknande trådar om nu nån känner igen)

Vi testade diverse olika sätt när han var yngre men insåg ju ganska fort att det bästa är om han smakar för att han vill det och inget annat.

Straff är inget man ska syssla med, det blir ju negativt förknippat till maten och leder verkligen inte till nåt bra.

Som förälder kan man bli frustrerad när ungen äter pasta för fjärde dagen i rad men det är bara att konstatera: vår son är frisk som en nötkärna, växer så det knakar, är jätteduktig i skolan och allt bara går bra. Den friskaste i vår familj:)

så mitt råd är att låta din dotter ta det i sin egen takt! Ställ fram mat på bordet, fråga EN gång om hon vill ha, vill hon inte säger ni ingenting. Om hon väljer att smaka på nåt nytt så berömmer ni, även om hon spottar ut det för då har hon i alla fall provat. Inga suckar eller otåliga miner från er runt bordet, det märker hon förstås och det ger dåliga vibbar.'

för min son tror jag det mest har handlat om konsistensen på saker. Han kan äta tex varm korv men inte hela köttbitar som fläskfilé, han tycker det är konstigt. Han äter inte kyckling av samma anledning. Min son har alltid varit sån att man får inte blanda maten på tallriken. Han ska lägga upp själv och han ser till att det inte blandas. Han gillar inte "blöt" mat som sås tex. Han äter i princip inga grönsaker men han gillar en del frukter.

Vi ser att han gör små framsteg och äter mer nu för varje år som går och jag är helt övertygad om att han kommer äta normalt när han blivit ytterligare lite äldre.  Nu är han så gammal så att det går bättre att prata med honom om hur kroppen funkar och att han behöver äta olika saker för att må bra, de har lärt sig om kostcirkeln i skolan osv. Det märks att han kan lyssna på det på ett annat sätt än tidigare så det kommer, det kommer :)

Jag känner igen det där från när jag var liten. Fast då handlade det om att jag inte gillade kött i "fast" form för att jag hade så många gånger fått tugga på kött som hade fett eller ben i, och det tyckte jag var jätteobehagligt. Allt som inte gick att tugga ordentligt var äckligt, och när jag fick en benbit i en grillkorv en gång så slutade jag även att tycka om grillkorv.

Skulle jag äta fläskkotlett eller liknande så fick pappa skära upp köttet i små, små bitar så att jag kunde granska varje liten bit och kolla så att det inte var fett på dem. 

Jag har även idag problem med att äta saker som inte är "lättuggade". Har precis lärt mig att tycka om yoghurt med fruktbitar i, och jag fick problem med att äta falafel ett tag, då jag fick en sten i en falafel i somras. 
 

Jag har haft samma problem med min nu 5-åriga pojke. Vid 2-års ålder började han äta extremt lite och mer eller mindre bara kolhydrater. Vi har dock aldrig gjort det hela till en kamp utan att har fått äta det han vill vid måltiderna och NEJ vi gör aldrig två maträtter. Är det lövbiff så är det lövbiff. Nästa dag har vi kanske köttbullar. Jag tror mycket på att barnen själva känner vad de behöver äta. Sonen kunde strunta i att äta protein 3-4 dagar för att sedan ösa i sig proteiner vid en måltid. Han växer och mår bra och har gjort hela tiden. Jag vet inte varifrån jag har det men det som jag håller starkast vid när set gäller uppfostran är att aldrig bråka om mat!!!

Verkar inte vara ett jättestort problem. Mina barn äter nästan ingenting så jag hade jublat om de åt köttfärs och korv. De äter inte ens det. Jag tror inte på att tvinga barn att äta i alla fall och varför ska man smaka på något som man redan vet inte är gott.

Förslagsvis äter ni lite mer vegetarisk mat.

Jag var ett sådant barn. Jag kunde inte äta någonting, det växte i munnen och jag mådde illa. Ibland blev jag tvingad att smaka och jag minns fortfarande hur kränkande och hemskt det var.

Idag äter jag det mesta. Det finns saker jag vägrar att äta, som fiskbullar t ex men mina barn har fått det på dagis så ibland gör jag det åt dem och en annan rätt åt mig.

Jag har fyra barn. Tre av dem äter allt, den fjärde är kräsen som attan. Han vägrar äta vissa saker, som visst kött och fisk, men andra rätter går ner hur bra som helst. Jag tvingar honom inte, han väljer fritt av det som står på bordet och annars får han ta en smörgås extra. Han växer som han ska och mår bra, och jag vägrar skapa ett tvång kring mat. Han behöver inte smaka om han inte vill och han behöver inte äta om han inte vill ha. Han är snart elva år och hans vägran kring viss mat kom i treårs-åldern.

Ibland kommer nyfikenheten fram och han provar, som en dag när jag åt sushi.

Jag tar det lugnt kring hans mat. Jag minns hur jobbigt det var och kommer aldrig någonsin tvinga att smaka.

Jag tycker ts barn äter hur mycket som helst? Mitt ena barn äter bara falukorv i köttväg, ingenting annat...

PS. jag är glad att jag inte är barn i ts hushåll, gamla stränga uppfostringsmetoder - hua mig..

Jag tror att många barn har svårt för sådant kött, förstår inte problemet. Själv hatade jag när köttet blev "tuggummi".