Hur fungerar Kurator? Obekväm?

Jag gick hos en manlig kurator under tiden jag var gravid för att behandla ett gammalt trauma som hade med sexuella övergrepp att göra. Kuratorn jag gick hos var väldigt trevlig och fick mig att känna mig bekväm med att besöka honom. Första gången fick jag prata fritt om vad jag varit med om och kuratorn tog antekningar under samtalet. När besöket gick mot sitt slut fick jag med mig information om Post traumatisk stress att läsa igenom till nästa besök tillsammans med ett svara på frågor papper. Efter att ha läst infon och kryssat i ja/nej frågor tog jag med mig pappren till nästa besök. Där tittade kuratorn igenom mina svar och konstaterade att jag inte hade PTS och att vi då skulle jobba med endast stödjande samtal. Jag var hos samma kurator 2ggr/månad i 6 månader och bara genom samtal fick han mig att förstå att jag inte bär någon skuld i det som hände mig, det är aldrig den utsattas fel när någon annan förgriper sig. Detta hade jag svårt att se då jag inte gjorde fysiskt motstånd (dvs skrek och slogs). Om du inte trivs med din kurator så tycker jag att du ska be din vårdcentral om en annan person, det är viktigt att kemin stämmer så att man känner sig bekväm och vågar öppna upp sig.

Lycka till!

Tack för din story. Jo tankarna har snurrat runt, ska man byta men det finns inte så många att byta till. Helst skulle man vilja få resmiss till psykiatrin eller nåt. Har privata alternativ men då förlorar man möjligheten till mediciner osv.

Orkar just nu inte byta och greja, det blir så mycket jobbiga samtal som måste tas. Villrådig.

Jag tycker det låter oproffsigt att hon pratar så mycket om sig själv, allt fokus ska ju ligga på dig. Hon kanske försöker skapa ett förtroende hos dig, med sitt prat? Att du får fylla i massa papper låter väldigt mycket som KBT, och kanske som ett sätt att börja avläsa vilka problem du har. Det är ju mening att man ska göra stor del av jobbet själv komma till insikt om sina beteenden, för endel fungerar det att läsa böcker om problematiken för andra inte, det beror lite på hur man tar till sig information. Men det är väldigt viktigt att du gillar den du pratar med, annars kommer du inte ta till dig vad hon säger. Att få träffa en psykiater och få medicin utskrivet om det är vad som kommer behövas det har du rätt till, även om du går i privat terapi. Fixa en tid med psykiatriker omgående och välj sedan vem du vill gå och prata med. Min erfarenhet är dock att psykiatrikern är just den där personen som skriver ut medicin inte mycket mer, det är den du pratar med veckovis som kommer bli viktig. Och var absolut inte rädd för att såra hennes känslor genom att välja någon annan, det är din tid, det är du som ska må bättre, om man lägger tid på någon som inte hjälper en så kan man tappa förtroendet för terapi och för sin egen förmåga att bli hjälpt av terapi. Vilket är ett väldigt dåligt alternativ. Om du orkar byt! om du inte orkar utan just nu bara är nöjd med det lilla att någon finns där lite grann så får du nog ändå tänka dig att hitta en ny person att prata med längre fram.

Asså hon pratar inte kanske så mycket om sig själv. Men min analys av henne är att hon är lite självcentrerad. Eller som en person som är lite ny och lite osäker på sig själv, sin position och kunskap.

Hursom har jag kommit fram till idag att KBT handlar om att göra en noggran analys av det mesta i början.

Men det jag är rädd för eller som händer det är att jag blir sämre under tiden vi jobbar på att komma fram till vad vi ska börja bearbeta. Jag behöver några snabba verktyg och tankesätt för att överleva vardagen normalt under tiden vi kommer så långt.

Hur ska jag göra då? Ska jag säga det?

En kurator är inte psykolog. Det är inte kuratorns jobb (eller vårdens, som du skriver) att läsa på åt dig, det ska du göra själv.

Om det är snabba verktyg du vill ha - säg det! Inga kuratorer är tankeläsare

Jaha nu förstår jag vad du menar. Du fastnade på att jag skrev att det ska väl vården hjälpa mig med.

Jag menade inte att föreläsa olika behandlingsformer. Det jag menade är ju att vården ska ju hjälpa mig med att behandla tvångssyndromen inte att jag själv ska behandla dem.

På OCD Förbundets hemsida står det att man ska ha kontakt med en viss typ av psykolog. Om vården inte klarar av sånt så ska de väl remittera till rätt instans?

Sen när en patient söker vården så ska ju vården se till att patienten kommer till rätt behandling inte sant?

Man är rädd när man börjar i terapi, och ofta har man ju mått dåligt länge innan man insett att man inte kommer lösa det själv. Det är därför man vill ha snabba resultat för att man känner att man redan ligger på gränsen. Tyvärr finns det ju inga snabba lösningar inom psykiatrin, några knep finns det väl för att stå ut med ångest och oro Men dom måste man också öva på och "lära" sig Det är väldigt frustrerande i början att bara träffa sin kurator eller motsvarande en gång i veckan och dessutom bara en timme åt gången när man har så mycket inom sig och vill bli hjälpt så snabbt. Så jag förstår dig helt särskilt om du av olika skäl inte känner dig helt trygg med din kurator. Men det är modigt av dig att du kommit iväg och börjat prata med någon, sen tål man ju tyvärr mer ångest än man tror, eller tyvärr, lyckligtvis borde jag väl skriva. Prata ut med din kurator ni kanske har missförstått varandra något, hon kanske ser dessa samtal som en startpunkt för att bedömma hur du mår, för att sen göra en behandlingsplan eller bedömning av vem du bör träffa. Om ni bara träffats två gånger kan ni inte ha kommit så långt i vilka dina problem är eller vad de bottnar i. Det viktigaste vid alla sjukdomar är ju att någon utreder och undersöker hur man mår, sen ger en diagnos, och efter det kommer med en behandlingsplan med mål och steg som är tydliga både för läkaren och patient.