Sambon vill inte längre -- relationen håller på att krascha

Tja, det kanske är dags att sluta upp med att vara så snäll? Kanske börjar bli dags att slå näven i bordet... Egen medicin smakar alltid bäst - kör uteslutning själv. Uteslut henne från dig och barnen och låtsas som att du inte fattar vad hon pratar om ifall hon klagar. Agera som om du absolut inte bryr dig om henne öht. Kör ditt rejs, börja gå på krogen med kompisar, köp lite nya snygga kläder. Då kanske det blir fart... Hon tar ju dig absolut för givet. Dags att ändra på det kanske ;)

Gällande barnen så har jag mycket bra kontakt med dem. Men det är bara att konstatera att de är lite av "mammas barn" beroende på att hon varit hemma på heltid tills de blivit 2 år och sedan har hon vägrat att gå upp i fulltidsjobb igen.

Båda jag, hennes mor, parterapeuten, m fl har sagt åt henne att hon måste släppa lite av föräldrarollen. Hon är bara så sjukt mycket förälder. ALLT hon gör syftar till något i mammaskapet.

Det är också så att hon konstant försöker ge mig dåligt samvete att jag är lite med barnen, vilket absolut inte är sant. Jag är med mina barn mer än de flesta av sina kompisar är. Men hon ser sig själv som norm och allt hon är hemma med barnen (hon vill helst inte släppa dem till dagis). Träffar man dem mindre än henne är man en dålig förälder.

Jag har flera gånger tänkt att "spela ut" henne, men ser att det i förlängningen blivit något negativt för barnen.
Vet sjutton inte hur jag skall göra.
Jag kan säga att jag har gott självförtroende, god ekonomi, inga problem "att föra mig" osv, men gällande sambo--barn så har det blivit jäkligt ledsamt, bråkigt och jobbigt.

ps: att köra ditt egna race och gå på krogen tycker jag INTE låter som en bra idé. Ni har ju barn, sätt dem i första rummet och var en fortsatt bra pappa!!!

om ts sambo är ointresserad som jag tror kommer hon bara bli glad när ts går ut mer och låter henne vara.
Fegt av henne att inte göra slut om det är det hon vill.

Hrm, efter att ha läst hela TS och alla svar så undrar jag , vad tror du hon säger om du föreslår att ni ska gå skilda vägar? Eftersom hon verkar så likgiltig så kanske en sån fråga får "igång" henne och hon inser att hon faktiskt håller på att förlora dig? Hon verkar ju vilja ha fler barn med dig, alltså vill hon leva med dig ...på nåt vis iaf. Men om du sätter ned foten och faktiskt säger "jag vill göra slut"...så kanske poletten trillar ned? Elakt kan tycka men du verkar ju ha prövat hur mkt som helst....?

Hur skulle hon göra det menar du? Vad är alternativet? jag upplever henne fullkomligt och komplett oförmögen att se och förstå TS. Även om hon säkerligen gillar honom som pappa, så måste hon ju begripa att han vill ha ett umgänge och sexliv med henne. Förstår mig inte på hur likställd man kan bli inför sin partners känslor och behov. Hemskt.

[ alldeles förjävla mycket meningslös text ]

Vad säger man till barnen? Jag lämnar för att din mamma inte vill knulla?

Jaha älskar man inte sin partner om man inte knullar?

[..]

Hon har gått in så otroligt för sin mammaroll att hon inte bara glömt bort sin kvinna/samboroll utan har slängt den låååååångt bort.

[..]

Jag kan tom ställa mig i lägen nära henne när man bara vet att nu blir det en kram eller en smekning/beröring av handen--men inte från min sambo inte. Nejdå--hon tar gärna omvägar för att inte behöva röra mig.

[..]

Bråken leder också ofta till att hon sticker iväg hemifrån och tar med sig barnen. Allt för att demonstrera att det minsann är hon som bestämmer och har makten.

[..]

Jag säger ofta till henne att jag sakner henne och att jag längtar efter henne.

Jag frågar henne; vad saknar du hos mig, vad vill du att jag gör. Inget svar eller möjligen ”det är bra som det är”.

[..]

Båda jag, hennes mor, parterapeuten, m fl har sagt åt henne att hon måste släppa lite av föräldrarollen. Hon är bara så sjukt mycket förälder. ALLT hon gör syftar till något i mammaskapet.

Men vår relation känns bara så kall.
Hon säger oftast inte godnatt eller godmorgon.
Hon bränner vår ekonomi så att jag tvingas ta fram av sparpengar för att det skall finnas till kläder+mat till barnen i slutet av månaden.
Hon satte sig häromkvällen och tittade på familjefilm på kvällen med barnen--men glömde visst att säga till mig. 
När vi bråkat och hon sticker hemifrån vägrar hon att svara på telefon.

Trots allt; hon är fantastisk för barnen
Men...bedrövlig för mig.

Tänk om hon kunde ha lagt en del av sitt engagemang på mig.

Nej, det är som sagt inte bara ren sex jag saknar, utan närhet och ett ömsesidigt behov.

Hon tycker att det är hon som borde beklaga sig över tillvaron och att jag är den största knäppskallen.
Sanningen ligger väl som alltid någonstans mitt emellan. Men en sak är bara att konstatera; gällande att med fysiska (kram, klapp, blickar) och verbala åtgärder för att få liv i vår relation så står jag för hela den leveransen. Inte en tillstymmelse från henne.

Jag är bara så trött på henne.
Det jag saknar mest av allt är "kvinnlig fägring". Ett härligt kvinnoskratt. Mjuka händer som rör mig. Någon som månar om mig och som kan ge den där kvinnliga touchen i en relation. Kvinnlig fysisk närhet (inte bara sex).
Jag tror ni vet vad jag menar.

Nu lever jag med en isbit (gällande hur hon är mot mig) och oerhört ömsint mor (mot våra barn) och social, rolig, skämtsam (mot kompisar och vänner)
Bara det blir provocerande; hur hon är mot mig kontra andra.