Puss: Det är ju bra att du har goda erfarenheter 
MEN du kan väl inte tro att det ser likadant ut i alla kommuner?
Tror säkert du och många andra gör ett jättebra jobb. Men de som kommer till dig kanske är rätt motiverade? De som irrar omkring på gatan och inte vet vem de är kanske inte tar sig till en terapeut?
Ekot: Det där lät ju vidrigt. I sådana fall är det hemskt att ingen vettig vuxen kan kräva saker av soc, inte lätt för ett barn ju!
Puss: Frågan är ju också hur man definierar "psykisk sjukdom"
Alla hemlösa kanske inte har en diagnos, för det krävs att man träffat en doktor som skrivit en...
Är ju nyfiekn så jag googlade lite, detta enl. socialstyrelsen 1999, på tal om andel psykiskt störda (iofs "störda" inte sjuka":
Uteliggarnas problematik tycks också ha förvärrats. De har ytterligare fjärmats från någon som helst anknytning till arbetslivet. Färre har sjukpenning eller egen inkomst, trots att det var ytterst få även 1993. En större andel uppbär socialbidrag. En påtaglig förändring är att andelen som rapporterats vara psykiskt störda har ökat från 19 till 35 procent.
------------------
35% bedömer man alltså är psykiskt störda. "Luddigt" begrepp kanske jag vet inte. Men kan man vara helst "frisk" med ett sådant liv egentligen?
Puss: Vad är problemet med dubbeldiagnostik? Menar du att det "jämnar ut sig" i antal för att många har flera diagnoser? *förvirrad*
Puss: Nog kan man ha fler än en psykdiagnos? Tycker maken (forskar inom depression) brukar tala om dubbeldiagnostik bland psyksjuka och då med avseende på flera diagnoser. Men alkoholism är väl en sjukdom(?) så alkoholism och t ex schizofreni torde rimligen kunna vara dubbeldiagnos.
Japp, det är rörigt...
Det tycks se oerhört olika ut i olika kommuner.
I vår kommun t ex är det enligt lagen förbjudet att barn bor på gatan, är ett barn hemlös omhändertas det enligt LVU eller dylikt, man har hotellplatser(!) för de som blivit vräkta osv. Jag tror det är så lagen ska tolkas och det låter vansinnigt att det finns de som inte bryr sig.
Jag bor ju i norrland och här är det rätt ovanligt med uteliggare överhuvudtaget. Detta beror säkerligen till stor del på att det är livsfarligt eftersom det ofta på vintern, mellan november och Mars, kan bli -20 - 30 grader kallt och då fryser man fort ihjäl om man inte eldar sig igenom natten när man är ute. Men även ett barn i södra Sverige måste ha svårt att klara kylan ute nattetid på vintern. Därför kan jag inte tro det är vanligt alls med barn som är hemlösa några dagar eller mer största delen av året, på sommaren är det självfallet annorlunda. Iofs finns många "välvilliga" gubbar som säkert vill "ta hand om" och låta en liten flicka sova över, men gossarna torde ha svårare att tigga till sig sovplats hos någon
Bara några tankar ifrån mig.
"Jag tycker det är en RÄTTIGHET att alla ska ha nånstas att bo. Strunt samma om de är störande, missbrukare eller vad. Då får man väl bygga bostäder avskilt för dem som stör då (det går ju så bra att göra med genomgångsbostäder för nya invandrare så varför inte för bostadslösa?"
Jag tycker inte heller man ska segregera folk och låta t ex missbrukande bostadslösa klumpas ihop i särskilda bostadsområden. I små enheter isådanafall.
Ekot: Ett problem i ditt fall tycker jag verkar vara att soc inte hade någon direkt chans att "fånga upp dig"
Som jag förstod din "story" var du på något slags hem, din pappa kom och hämtade dig, men du trivdes inte där och drog iväg och var hemlös. Soc tycker därför du borde ringt din pappa och sagt att du var hemlös!?
Tycker det är märkligt att de inte ansåg att du skulle ringt dem. Visste de inte att du inte trivdes? Jag vill inte försvara soc, men om inte din pappa meddelat att du dragit iväg och du inte hörde av dig fanns det kanske inte mkt de kunde göra? Hade du ringt dem däremot, hade de kunnat agera och t ex låtit dig bo på jourhem eller dylikt.
Ekot, det låter helt klart som att soc gjorde fel enligt alla lagar och regler om de visste att ert hus brunnit ner, ni blivit "utkastade", din mamma var borta, du inte kände din pappa och bodde hos kompisar. Hur klarade du dig rent ekonomiskt under den perioden egentligen?
Här i vår lokaltidning skrev de för något år sedan om en tonårskille som var hemlös och bodde hos kompisar, inga pengar etc. Tidningsläsare skänkte då pengar mm. Men efter några månader kom det fram att soc erbjudit honom boenden, men att han nekat. Så det kan väl också gå till så, i vissa fall. Men att de gör absolut ingenting låter skandalöst. Och att skolan inte slår larm låter lika skandalöst. Och att inte föräldrarna hos dina kompisar du sov hos inte slog larm låter även det skandalöst.