Vår dotter tror på näcken

Vår dotter är fosterhemsplacerad och har försökt övertyga mig om att näcken existerar eftersom fostermamman säger så. Han finns i alla djupa diken, på villan, i djupa sjöar och drar ner barn under vattnet så de dör. Och han är hemskt elak och har horn och järnkläder och trollar fram en rakhyvel så han kan raka sig för han har inget skägg. Jag kan inte hålla med henne för det är lögn. Jag förstår ju att fostermamman gör det i all välmening. Tro det du bara om du vill har jag sagt. Nu är det så att hon varit rädd för monster under sängen också. Nu vet hon att de inte finns. Hon är sex år. När ska man sluta tro på näcken?