Vad tycker du om att gå på begravningar?

Jag ogillar det starkt och har inte varit på någon av mina mor- och farföräldrars begravningar av den anledningen.

Jag tycker faktiskt om det. Det är värdigt på något vis och blir ett bra sätt att psykologiskt få ett avslut så man kan börja bearbeta. Sen är det också trevligt att träffa släkt och vänner.

Jag tycker också om det. Det är något stillsamt rofyllt och högtidligt med att få en stund enbart ägnad åt avslut och farväl, oavsett om det är någon som står mig nära, eller en avlägsen släkting till min man som jag aldrig träffat.

Jag tycker om det. Kan må riktigt dåligt av att se de anhöriga ta farväl, att se någon gråta och prata med den döda vid kistan. Även om jag inte personligen känner sorg så blir jag väldigt ledsen och medtagen. Jag gillar det, jag känner en stor respekt för livet.

Jag är sjuk och är i perioder väldigt deprimerad. Har försökt ta mitt liv många gånger och vissa gånger har det varit oerhört nära att jag lyckats. Idag är jag starkare än någonsin, inte förrän nu känner jag att jag faktiskt vill leva. Även fast jag varit depressionsfri har jag tidigare haft en längtan efter döden. Att gå på en begravning och bli medveten över döden hjälper mig faktiskt att uppskatta livet. Det är fantastisk känsla att vilja leva, de allra flesta kan nog inte förstå det fantastiska i det. För de flesta faller det sig naturligt, men inte för mig.

Det är härligt att se kärleken mellan människor på en begravning och se att personen som dött faktiskt var älskad och är saknad. Senast jag var på en begravning så var det en dålig människa som dött, en person som t.ex. misshandlat en av sina barn väldigt grovt och länge under uppväxten. Att se den vuxna som blivit så illa behandlad av sin pappa säga farväl och trots allt vara så ledsen var fint på något vis. Det påminner mig även om att vi alla ska dö, oavsett vad så ska vi alla dö. Att höra på folks livshistorier är också intressant, det peppar mig till att leva och göra det bästa av mitt liv.

Begravningar är för mig utvecklande och får mig att njuta av livet och att må bra.

Annat: Har aldrig varit på en begravning. (Aldrig heller varit på ett bröllop för den delen, jag har "bara" varit på dop hittills.)

Hur vacker ceremonin än må vara och hur lättad jag alltid känner mig efteråt när det hela är över så hatar jag begravningar. 
Går jag på en begravning så betyder det att någon närstående som jag älskar inte längre finns hos oss. Det är hemskt hemskt hemskt. Hatar det.  

Har varit på många begravningar och på något konstigt sätt så gillar jag det, naturligtvis sorgligt att man mist någon men också tid för farväl. En fin stund.

Eftersom den döde redan är borta så ser jag ingen mening alls med att ha en begravning då folk ska stå och gråta och säga farväl.
Jag vill absolut inte ha någon begravningsgudstjänst när jag dör och inget kyrkkaffe eller bla bla bla.

Det är bättre än alternativet; att inte ha någon begravning. Om det är någon 90+are som dött, så kan det t o m vara en trevlig tillställning. Barn- och ungdomsbegravningar är förstås hemska att vara på, men det är ju egentligen inte begravningen i sig som är hemsk ...