Fosterhem

När vi gick adoptionskursen fick vi höra att barn som varit placerade i fosterfamilj oftare hade mådde bättre på alla sätt, anpassade sig lättare till sin nya familj osv.
Nu när vi har facit i handen så undrar jag vad som verkligen stämmer? För vi har ett barn som bott på barnhem, och ett som bodde lång tid i fosterfamilj, och vi ser att "fosterhemsbarnet" bär på mycket mer i ryggsäcken än det barn som bodde ca. 1 år på barnhem. Fosterfamiljsbarnet fick byta fosterfamilj vid två tillfällen, medan barnhemsbarnet lämnades i barnhemspersonalens famn av sin biomamma.
Han (fosterfamiljsbarnet) verkar ha blivit straffad för olika saker, det har vi tydligt märkt,dessutom han har svårt att hantera känslor, ta konflikter,lita på vuxna, röra sig natruligt i olika miljöer m.m. 
Vi vet också att han ofta fick besök av biologiska mamman och mormodern, vilket troligen gjort honom mycket förvirrad (enligt de rapporter vi fått ta del av reagerade han starkt vid besöken och sen med mycket oro lång tid efter ).
Barnhemsbarnet har å sin sida haft olika vårdare, men miljön var ren och omvårdarna mycket snälla och omtänksamma mot barnen.
Det jag tänker är att i fosterhemmen har de sociala inte lika stor insyn, medan det på barnhemmet finns många personer som ser till barnens bästa. 

Jag inser förstås att det skiljer mycket mellan länder, men tanken på att fosterhem skulle vara så jättemycket bättre ställer jag mig numera tveksam till.
Hur tänker ni andra? Vilken erfarenhet har ni av detta?